Pressfoto på landsort

Laszlo

2012-01-27T09:43:00.000+01:00

Aleksandra Jarosz Laszlo. Konstnär som jag fotograferade.

Men nog blev det väl lite väl dålig utdelning i tidningen. Bild nummer två i detta inlägg drogs dock över hela länsettan. Tyvärr upplever jag den som oskarp i tryck.

/Dafgård

Zumba-2

2012-01-27T09:33:00.002+01:00

Det va ju så klart inte alla som hade det jobbigt på Zumban.

/Dafgård

Zumba

2012-01-22T13:01:00.003+01:00

Om ljudvolymen är för hög, om Zumba inte är roligt. Ja då är det inte kul.

/Dafgård

Silversmed.

2012-01-19T19:02:00.000+01:00

Hon frågade om båda hennes ögon blev förstorade,
jag svarade ja.

/Dafgård

Hos veterinären

2012-01-19T19:00:00.003+01:00

Jag skulle fotografera chefveterinären på Falu djursjukhus förra veckan. Det handlade om vaccination inför utlandresa och hon skulle ge sina hundar en spruta. Jag vet att våran vovve inte gillar miljön hos veterinären, och det gjorde inte heller dessa två.

Yngsta vovven ville inte alls upp på det otäcka bordet.

Inte den äldsta heller. Men med lite godis gick det bättre.

Husse lockar med godis medan polarn står på bordet.

Och fin belöning efter det otäcka sticket.

/Dafgård

Nya tag.

2012-01-19T18:51:00.001+01:00

Ingen nominering i år. Jag bryter ihop och tar nya tag i år. Samtidigt saknas många namn på årets lista. Jag ser med spänning fram emot prisutdelningen. Det måste verkligen vara skitbra grejer som har skickats in. För det är verkligen skitbra grejer som har fallit bort.

Sen till en tråkig grej, Min vän Daniel Bodin har skadat sig. Han bröt nacken på flera ställen och ligger med skruvar i skallen. Läkaren säger att han kommer att bli helt bra, så vi hoppas på det. Vi ville ju så klart ha en bild på honom och jag hittade en på Facebook. (Jag fick inte åka till USA för att ta en egen). Så jag gjorde en skärmdump, öppnade i Photoshop och lättade upp den lite. Vad jag glömde innan jag tog bilden på skärmen upptäkte jag dagen efter när jag öppnade tidningen. Lassot! Ooops.

/Dafgård

Idrottsgalan 2

2012-01-18T16:50:00.001+01:00

Lite bilder från galan. Kul jobb och kul att träffa kollegor. Stackars Magnus Wennman säger jag, det SMSet han fick under galan är inte kul. Men ändå var det skitkul. Bra Bardell!

Cheerleading med Markoolio

RGB vann Jerring.

Moa nånting på mattan.

Fin hyllning av Lisa Miskovsky till de som avlidit under året. Avslutningen med Stefan Liv var mycket fin.

Fiolgnissel av Lampenius. Och en smått galen Markoolio igen.

Och det blev en kompromiss med kläderna. Inte huvtröja och mössa som tänkt från början.

/Dafgård

Idrottsgalan

2012-01-16T12:59:00.000+01:00

Rullar mot Sthlm och Idrottsgalan. Finkläder i väskan, frågan är bara om de kommer på? Men jag vet inte om mössa, huvtröja och hängbyxor med sneakers passar till de finkädda stjärnorna. Vi får se.

Jag läser det HÄR. Och jag tycker att Daniel skriver det väldigt bra.

/Dafgård

Klick.

2012-01-12T16:22:00.001+01:00

En sovande man på Gotlandsfärjan.

Jag ser att det är
4200 klick på mitt multimedia om Cathrine på dt.se.
2253 klick på VildHasse.
1076 på Mattsson
850 på Destination Gotland.
Det blir
8379 klick på fyra reportage. Det får duga.

/Dafgård

Presskonferens

2012-01-11T15:49:00.001+01:00

Jag vill inte på något sätt vara elak. Men idag befann jag mig på den troligtvis tråkigaste presskonferensen hitils. Det handlade om mer kultur på hemmaplan, och mer teater i byarna. Det var så trist och ointressant att jag satt och gäspade hela tiden och hade mycket svårt att hålla koncentrationen uppe. Jag tog fram mobilen lite fint och passade på att surfa runt lite. Kollade bloggar och olika nyhetssidor. Sedan lite Angry birds. Det har jag nog aldrig gjort förut. Jag försöker alltid att delta och lyssna. Man kan ju få en bra bildidé eller bara bli upplyst. Men framför allt kunskap om det vi skriver om i tidningen. Men idag gick det bara inte.
Jag visste dessutom att jag ville ha en bild på teaterscenen. Så jag bara väntade.

Till höger ser du min reporter Cecilia. Vet inte vad hon ritar eller gör på bilden, men rutinerad reporter ser alltid ut att vara intresserad och anteknar noga. Konkurentens reporter ser ut att ha lika tråkigt som jag. Dessutom ser de tre intervjuobjekten inte heller så imponerade ut. Kort och gott.... En skittråkig presskonferens.

/Dafgård.

Suwannee Phaethaya

2012-01-09T10:27:00.001+01:00

34 bast och morsa.

Burken.

/Dafgård

Sportbilder och en enkät

2012-01-05T10:10:00.002+01:00

Hockey i Leksand och vinst. Hör och häpna, inte för att jag blir glad för det. Men de vann. Haha, amatörerna från nedre Siljan fick vinna. Så nu är de bäst i Sverige igen. Eller förlåt, de är de ju oavsett resultat.

Matchavgörande 2-1 målet av Ollas. (tror jag)

Så här blev det i papperet.

Södertäljes klack visade sin uppskatning för Leksand.

Och trevliga Leksand svarade.

Bandyderby i Falun på annandagen. Falun-Rättvik så jag placerade mig mellan spelarbänkarna för att täcka båda lagen. Rättvik inledde starkt och ledde med 0-2 så jag funderade på om jag skulle inta possition bakom Faluns mål för att få bilder på Rättvik och deras troliga seger. Men jag stannade kvar på mitten för att se om Falun skulle resa sig. Och mycket riktigt, Falun vände och kvitterade. Jag bestämde mig då för att knata ner till Rättviks målvakt. På vägen dit träffar jag på polisman Bernt, (mannen som sköt och grep Mattias Flink)
- Bra Lars, ta på dig hjälmen och ställ dig bakom målet nu så du får med Faluns ledningsmål, sa han och log.
Jag svarade att jag har ingen hjälm, men jag ska ställa mig bakom målet för det, och fixa bilden som du ber om.
Det dröjde ett par minuter, sen kom Falun i ett anfall. Du ser på bilderna här nere hur det gick.

Alexander Sundström faller...

Straff och jag la mig på mage på isen bakom målet. Victor Lundberg gör mål och jag vänder mig mot läktaren. Där står Bernt och skiner som en sol. Han gör tummen upp och ropar att den vill han se i tidningen. Det fick han.

Så här blev derbyt i tidningen. Varsågod Bernt.

Innebandy i Falun. Seger för Falun och hårt spel. Kul kul.

Rasmus Enström vinner teken.

Jonas Adriansson petade på målvaktens händer med klubban, det är ajja bajja...

Mattias Carlgren fick en knuff av före detta Faluspelaren Mattias Helgesson.

Enkät i Falun. Jag och reporter Louise skulle göra en enkät. Inte kul, men sånt är livet som journalist. Jag fick en idé om att vi gör fyra vanliga små enkäter och kompar med en lite större, kanske på matgäster då frågan var om krogmomsen som halveras. Så blev det och bilden blev lite större. Om vi säger så.

/Dafgård. Som för övrigt är klar med Årets bild och allt är skickat och betalt. Sista dagen.

Vimeo

2012-01-04T11:55:00.000+01:00

Här är den högupplösta versionen av innebandyresan

Untitled from Lars Dafgård on Vimeo.

/Dafgård

finLir

2011-12-31T15:45:00.001+01:00

Idag är en bra dag att heta Lars Dafgård. Jag har så mycket bra grejer med i tidningarna idag så jag myser.

Jag hade en idé, jag jobbade fram det och fick åka. Skrev, fotograferade och filmade allt själv. Idag är det med i våran nyårsbilaga. finLir heter den. Sporten ger ut den varje år och jag har inte mindre än 11 sidor plus ettan. Sex sidor eget reportage och fem sidor med skrivande kollega. Och förstasidan dessutom. OCH förstasidan på Falukuriren. OCH två uppslag i Falukuriren! Jag myser som sagt.

Jag följde med Faluns innebandytjejer på bortamatch till Gotland. Det reportaget ser du här nedan. Och HÄR kan du se mitt multimediareportage. Det kommer i högupplöst version snart. Likaså bättre bilder. Men ni som bor i krokarna kan gå och köpa en av DT´s tidningar idag och få finLir på köpet. Gör det så kan jag visa fler och bättre bilder här lite senare.

Ettan på Falukuriren.

Ettan på finLir.

Ingångsida på innebandyrepet.

Första uppslaget på innebandyrepet.

Andra uppslaget på innebandyrepet.

Sista sidan på innebandyrepet, följt av ingångssidan på Vinterstudion.

Sjuk och febrig åkte sen jag och reporter Kristian till SVT i Sthlm och bevakade hur en sändning av Vinterstudion går till. Det ser du här nedanför. Även här kommer det bättre bilder lite senare, men först. Gå och köp tidningen.

Första uppslaget på Vinterstudion.

Sista uppslaget på Vinterstudion.

Innbandyreportaget som jag gjorde ensan är det största och bärande reportaget i hela nyårsmagazinet. Ville bara påpeka det. Smiiil...
Jag passade på att ge min kamera till en av fotograferna i studion för en så kallad "på plats byline" I en sändningspaus passade jag på att ta med mig reportern till soffan där Pops och Elofsson sitter, och vad skulle inte passa bättre än en bild i en miljö där alla känner igen sig?
Men den fick vi inte med i reportaget. Icke. Men här är bilden.

Jag och Kristian i Vintersoffan.

Och med det önskar jag alla ni som följer bloggen ett riktigt gott nytt år så ses vi nästa år.

/Dafgård

Stig-Helmer

2011-12-24T14:19:00.003+01:00

Jag och reporter Anders träffade Ida Högberg. Hon spelar en av huvudrollerna i Lasse Åbergs nya film The Stig-Helmes Story. HÄR kan du läsa reportaget.

/Dafgård

Sofia Rågenklint

2011-12-24T13:49:00.001+01:00

Jag och reporter Fredrika träffade Sofia Rågenklint i hennes hem i Äppelbo. HÄR kan du läsa reportaget.

Förstadsidan på våran del 2. Ursäkta för den lågupplösta bilden.

/Dafgård

Medievärlden

2011-12-22T15:45:00.001+01:00

Medievärlden har uppmärksammat reportaget om Cathrin och Stefan Tranblom. Jag blir glad och jag tycker att jag och reporter Anders Staffas är liksom lite värda det. Det blev bra och nu får vi mer bevis på det. Att sen Medievärlden skar bort mig ur bilden och inte ens nämner mig är ju lite trist. Men jag är glad för Anders skull, och framför allt Cathrins och Stefans.

/Dafgård

Matilda Thuresson

2011-12-19T09:48:00.000+01:00

Matilda Thuresson och hennes kompis var på väg hem från skolan. Samtidigt kom en man körandes i sin bil, han somnar, kör på Matilda och hennes kompis. Matilda flyger i asfalten och skadas för livet. Hennes kompis misste livet. Det är drygt tio år sedan nu och när vi träffar henne så minns hon inget av olyckan. Bara små bilder som flimrar förbi. Hon är hjärnskadad för livet men kämpar varje dag för att komma tillbaka.
Läs reportaget HÄR. Mattias skriver fint om henne.

Så här ser det ut i tidningen.

/Dafgård

Luciakröning

2011-12-14T18:30:00.002+01:00

Faluns kommunalråd Jonny Gahnshag skulle tillkännage årets lucia i Falun. Han öppnade kuvertet, tog fram vinnarbilden, läste namnet på baksidan. Och där var den överaskningen körd. För en kort sekund visade han som du ser vinnaren på bild för hela publiken. Ögonblicksbild. Lisa Rissveds blev lucia och jag har henne på bild bild. Så kan det gå om man är oförsiktig.

/Dafgård

Hockeykort

2011-12-14T18:22:00.002+01:00

Hockey ur lite olika vinklar.

Moras tränare Harald var smått irriterad över dommarens sätt att dömma. Efter lite hårda ord så fick han snällt lämna spelargången och finna sig i situationen. Varje match, efter slutsignal. (Periodvila eller matchslut) stannar jag kvar i spelargången. Där händer det mycket. Jag har bevittnat rena slagsmål och hårda ordväxlingar mellan både spelare och ledare. Oftast händer ingenting, men ibland blossar det upp stridigheter.

Leksands Jon Knuts åkte på en tackling och fick smaka på virket i sargen. Det såg otäkt ut och han föll handlöst i isen efter en tung smäll i sargen. Bilden är lite oskarp, men jag såg att det skulle smälla och han inte riktigt rikta kameran rätt för att fokusera ordentligt. Den här gången valde jag att gå upp på läktaren på motsatt sida om där jag normalt står. Jag ville ha en annan vinkel. Men det gav inte mycket mer än den här bilden. Dock var jag ensam om just den här bilden. Hörnet Knuts brakar in i ligger helt dolt av målburen från vanliga fotopossitionen. Vi var ca 6 fotografer på matchen, men endast JAG fick bild på smällen. Nu reste sig Knuts upp tillslut, men tänk om han hade råkat riktigt illa ut. Då var det ju bara jag som hade det på bild. Värt att tänka på.

En klassisk Dafgårdspegelhockeybild. Jag gillar att fotografera sport med vidvinkel. Det gör att läsaren kommer närmare spelet och min förhoppning är att det ska kännas äkta när man öppnar tidningen. Man ska som läsare kunna känna svettlukten hemma vid köksbordet. Det här är ingen direkt sådan bild, men när man hänger ut över sargen och fotograferar spelet i rinkhörnet så blir det en häftig spegling i plexit. Jag har nog tyvärr levererat för många spegelbilder så jag är trött på dem själv. Men det här börjar bli en klassiker i min hockeydokumentering. Baksidan med att vara så nära spelet som möjligt är ju skaderisken. Det går fort och pucken är livsfarlig. Jag väljer att jobba utan hjälm vid rinkside för den är bara i vägen. Det kommer jag att få smaka på förr eller senare, det vet jag. Jag har letat lite efter en bra lösning, men hitils har jag inte hittat någon bra hjälm. Under mina år som fotograf har jag hitils bara fått en rejäl smäll, ett slagskott rakt på armbågen. Det är många år sedan nu, men än idag kan jag känna av träffen.

Genom plexit. Här står man rätt säkert. Baksidan med att stå bakom plexit är reflektioner och skitigt glas. Men det går att leta reda på en skaplig glugg om man har tur. Glasplexit i Mora är bra, plexiplexit i Leksand är hopplöst. På bilden ser vem som helst att det är en solklar tripping. Dommaren står bra och ser allt. Men icke! Spela på skrek han bara och jag ifrågasätter hans sätt att dömma.

/Dafgård

FOX

2011-12-14T17:27:00.001+01:00

Inte för att jag behöver dem än, men jag önskade mig ett par nya boots till våren. Och tomten kom, redan igår.
Så god jul Lars, önskar tomten.
Jag satt nämligen och kollade runt på lite nya och onödiga saker på nätet igår.
- Det är väl bara att beställa säger damen min. Sagt och gjort. Så ett antal tusenlappar fattigare har jag nu nya, vita och fina kängor till våren.

/Dafgård

Cathrine Tranblom

2011-12-09T15:22:00.001+01:00

((Nu funkar länken HÄR))

Du kommer väl igåg det HÄR reportaget? Cathrine och Stefan Tranblom. Jag och reporter Anders hälsade på hemma hos Cathrine och Stefan för några dagar sedan. Jag visste att hon var hemma i Falun, men jag hade ingen aning om hennes hällsa.
Först kände jag inte igen henne. Jag trodde att det var en syster som var där på besök. När jag tillslut förstod att det var Cathrine som stod framför mig så tappade jag andan för ett ögonblick. Den Cathrine jag träffade på avd 78B i Uppsala känns mer som en konstig dröm. Nu skiner hon upp och värmer hela köket med sin blick och leende. Vilken känsla!
Medicineringen har slagit in med full kraft och att hon får vara hemma, i sitt hem, med alla dofter, möbler och familj verkar göra underverk.
Juleljusen på bordet brinner och julefriden värmer. Catherine och Stefan ler och skrattar, vi skrattar. Det käns så bra.
Men vid ett tillfälle gör jag bort mig, jag frågar om det är ok om jag har kepsen på mig.
- Jag har en dålig hårdag skojar jag. (rakad skalle)
- Ja, jag har lite av en dålig hårdag jag med svarar Cathrine. Hur dum får man vara tänker jag. Men hon tar det med ett skratt. Som tur är har hon humor och jag klarar mig undan. Men jag småskäms lite i alla fall.
Det är så skönt att få träffa dem igen och se att de mår bra. Cathrine mår bra och det är som sagt en helt annan människa vi träffar. Jag hoppas och håller tummarna för att Cathrine ska få må bra och vara lycklig över julen och en låång bit in på det nya året. Hon har ju trots allt en obotlig sjukdom och ingen vet när allt tar slut. För det kommer att ta slut, det vet hon, det vet jag och det vet hennes nära och kära.
Men som sagt, jag ber till högre makter att familjen Tranblom får en underbar jul och nyår. Det är de värda. Mycket värda.
Jag hade kameran med mig när vi hälsade på och här är några bilder från vårat besök.

Cathrine på Sahlgrenska sjukhuset.

Cathrine när jag träffade henne senast. Peruk så klart men ögonen lyser.

Stefan och Cathrine med dotter Stella.

/Dafgård.

Inget att blogga om

2011-12-07T21:16:00.001+01:00

Det går att blogga om det med, ingenting. Just nu så är det mycket redigering av bilder. Bilder upp på väggen, ner med en, in med en annan. Kul men påfrestande. Det är reportage som jag har jobbat med ett tag och som kommer att publiceras om ett tag framöver. Jag skriver, plåtar och filmar allt. Fixar med hur det ska bli redigerat och tar in synpunkter från kollegor. Jag hoppas att det blir bra till slut. För tillfället är det lite rörigt. Igår skapade jag en ÅB-mapp. Det är ju dags för Årets bild och bilder ska samlas i mapp. Jag känner inte att jag har nått jag tror på i år, men några bilder ska skickas in. Man vet ju aldrig vad som passar årets jury. Men ångesten har smygit sig på mig, som vanligt när det ska väljas bilder. Har du sett någon bild här på bloggen i år som just du tycker att jag ska skicka in? Hör av dig då, för man kan ju bli lite hemmablind, typ.

Kom precis på att jag kan slänga in en bild från Mora IKs toalett. Jag skulle precis gå in bakom spelarbänken när jag känner att jag behöver lätta på trycket. Jag frågar en funktionär om det finns toalett i närheten. Han pekar på en omärkt dörr vid spelargången och jag går in. Ungefär "midstream" så ser jag en arg lapp på väggen framför mig. Läser den lite snabbt och förstår att någon är irriterad på någon. Men efter uträttat behov så läser jag den igen. Hur menar de? Stora ledare, och även MIKs tränare? Brukar det vara stora ledare där inne, och ibland Moras tränare? Spelar de inte i samma liga? Jag undrar vilka stora ledare som brukar slå en båge där. Och hur ser de på Moras tränare? Hmm. Och vad menas med STORA ledare???

/Dafgård

Ljudbildspel

2011-11-30T08:56:00.001+01:00

Jag hittar en länk på LGDs blogg. Och där hittar jag ett av mina multimediareportage. Kul. Klicka dig in och kolla på det du tycker är intressant. Eller varför inte alla? Gör det. Jag vet inte vem som har lagt in mitt reportage där, men någon har gjort det. Jag vann pris för det i Årets bild förra året.
HÄR hittar du sidan.

/Dafgård

Sanna sadlar om

2011-11-29T15:29:00.001+01:00

Jag kommer inte ihåg, men jag hoppas inte att vi körde den rubriken. Sanna Kallur testar en ny träningsmetod. Velodromcykling. Tävlingsmänniska som hon är, så kommer hornen fram direkt. Nytt "pers" varje dag och hon blir påtagligt sur när hon missar med några tiondelar. För ett par dagar sedan slog hon nytt banrekord och är snabbare än landslagscyklisterna. Det är ett tag sedan vi gjorde reportaget, men här är bilderna.

/Dafgård

Truppgymnastik

2011-11-29T15:27:00.001+01:00

Jag åker på Truppgymnastik i Bjursås i år igen. Jag kommer på mig själv att jag tar samma bilder som året innan. Och året före det. Det nya är att jag valde publik som bakgrund i år.

/Dafgård

Om du vill leva med en fotograf

2011-11-22T21:17:00.001+01:00

Bör du först läsa det här och ta dig en funderare.
Jag lånar denna länk av LGD i södern. Tack för tipset.

/Dafgård

King of the hill

2011-11-22T13:09:00.001+01:00

Niklas Mattsson vann på Stadion i Sthlm. Några dagar innan träffade jag och Marcus honom i Malung. Han pluggar på Snowboardgymnasiet och siktar på OS. Grenen Slopestyle är nu med på OS-programmet och då tar han chansen. När vi är där så tränar han utanför ishallen där de inte är speciellt välkomna. Vaktmästaren gillar inte att de förstör gräsmattan och släpar dit ett stålräcke. Men eleverna har nyligen fått en yta i centrum där de kan träna. Problemet är bara att det inte finns snö än. Men det gör det vid ishallen.
Läs reportaget HÄR. Och se min film här nedanför, eller HÄR på dt.se

Såhär såg det ut i tidningen.
/Dafgård

I Vindarnas tempel med VildHasse.

2011-11-21T20:08:00.001+01:00

Jag gick omkring och funderade på vad man kunde hitta på för roligt på jobbet. Ställde frågan till min sambo och hon nämnde VildHasse från Malung. Kanonbra idé tyckte jag och lyfte luren. Bokade en tid med Hasse, som också tyckte att det var en bra idé. Sen funderade jag på vilken reporter som passade bra till reportage. Pelle fick det bli, passar utmärkt.
Så vi åkte dit, med vinkeln att vi ville träffa Hasse Bengtsson, inte VildHasse. Men så blev det inte, plötsligt åker den stora dörren till Vindarnas tempel upp, och ut kommer Vildhasse. Sin vana trogen höll han hov och vi fick inte en syl i vädret. Nog fick vi en del saker ur honom som kanske inte alla vet, men inte riktigt det jag hade tänkt mig. Men det blev en minnesrik dag i Vallerås, Malung. Det vill jag lova.
Se mitt, ska vi kalla det Multimediareportage HÄR.
Eller i bättre upplösning HÄR

Så här såg det ut i tidningen idag och jag är nöjd.
Jag kom med en idé och chefen köpte det. Så ska det vara. Jag blir så glad att man som fotograf kan göra det som bara reportrar gör. Men som jag berättade förut, jag jobbar varje dag på att ändra det. Och det funkar.
Texten kan du läsa här nedanför, jag hittade inte texten på våran egen webb. Men här har du texten.

Vild-Hasse – knallarnas knalle, korvarnas kung

VALLERÅS
Här står korvarnas konung Hans Bengtsson, 73 år, i röd polotröja.
Hans Bengtsson?
Ja, men Vild-Hasse då!
Han slår upp portarna till sin butik och museum i fädernegården från 1500-talet i byn Vallerås utanför Malung.
Håret och skägget är vitt. Ögonen plirar.
Här är karln som är knallarnas knalle, korvarnas kung – och nordisk mästare i att prata.
Och alltihop började för 45 år sedan.
Efter att ha seglat jorden runt på olika sätt i många år som sjöman och soldat – han var långa perioder på Kuba, i Gaza och Kongo – kom han hem till gården i Vallerås. Fast från början tänkte han bli präst.
Men det var på en dansresa till Sandgrund i Karlstad som han tände på idén att åka ut på marknader och sälja korv.
– På vägen till Karlstad passerade vi Ekshärad, där det var marknad och mycket folk. Direkt bestämde jag mig för att syssla med det och det har jag fortsatt med sedan dess, berättar han.
Han reste ut till sin första marknad strax efteråt.
– Jag var in på Ica och köpte ballonger, knivar och 15 ringar Falukorv. Sedan åkte jag och sålde korven. Jag sålde bra. Jag fick köpa mer korv och jag sålde dem också. Sedan var det bara att köra på.
I 45 år har han hållit på.
Och tänker fortsätta.
– Fast vid 80 år går nog en gräns. Längre håller jag inte på.
Nu avverkar han runt 100 marknader per år. Han svänger ut från gården i sin lastbil – med lager och sovutrymme – och är borta i tremånadersperioder, då marknaderna går i varandra.
Han säljer korv. Olika sorters korv: som renkorv, älgkorv – och björnkorv. Och annat också.
– Att vara ute på marknaderna är ett sätt att leva. Det blir ett gift. Jag vill ut hela tiden. Vi knallar är som en enda lycklig familj och stunderna på kvällarna vid lägerelden efter avslutat pass är underbara. Då kan vi, ibland 20 olika nationaliteter, sitta och prata, säger Vild-Hasse, som dock menar att man inte blir rik på jobbet.
– Nää, inte alls. Jag blir inte förmögen. Men varje gång lever hoppet om de stora pengarna …
Vild-Hasse är ett affischnamn på marknaderna.
Han är mer showman, där han ofta läser dikter för de som vill lyssna, än affärsman.
Men säljaregenskaperna har han i blodet.
– Min anmoder gick på 1800-talet över hela Mellansverige med 20 kilo järnvaror på ryggen som hon sålde. Så jag har att brås på, säger Hasse och skrockar.
Han är en välkänd profil på marknaderna.
Men vilka är bäst?
– Det är Jokkmokk, Filipstad och Rättvik förstås. Kivik håller också än, fast där börjar det bli sämre.
Vild-Hasse är tänkare, samlare och uppfinnare – i samma person.
Hemma på gården har han inrett olika museer, som han gärna visar.
Man kan botanisera bland korvburkar, olika tomtesaker – och en mängd grejer han samlat på sig under årens lopp. Han visar upp sina egna ihopskruvade kompositioner – som gärna skramlar.
Det världsberömda vargskinnet ligger där.
– Jag höll på att få en månads fängelse när jag visade upp det. Vart jag fick det ifrån? Har ingen aning …
Och brudklänningen vittnar om de båda gångerna han skulle ha gift sig med sin följeslagerska i alla år.
– Första gången var 1973. Men då åkte jag på marknad i stället och ställde in. Andra gången var för tio år sedan. Men det blev heller inget av …
Och en gitarr vittnar om en artistkarriär – som tog tvärt slut.
– Ja, ingen ville ju lyssna, säger han.
Han berättar:
– Jag spelade gitarr en gång här i Malung det var många i publiken. Inför en ny låt frågade jag om jag skulle höja tonarten. Höja, sa publiken. Du ska sluta …
Korvkungen från Vallerås gillar förstås korv. Helst Falukorv. Kils Falukorv är bäst, anser han.
Och storladan vid riksvägen, där han har sin butik och sina samlingar, kallar han Vindarnas tempel.
– Det är för att det blåser rakt igenom …
Men: Vild-Hasse – hur kom namnet till?
– Jag fick besök vid en marknad i norr för många år sedan av en general inom försvaret. Det var under kalla kriget. Jag skar en bit korv åt honom, men en hulling som fäster korvens ändar flög rakt in i ögat på honom. Det såg lite vildsint ut. Efter det fick jag heta Vild-Hasse.
Sant?
Ja, varför inte.

Text Per Malmberg.

/Dafgård

Reaktioner

2011-11-15T21:08:00.001+01:00

På dt.se har vi fått en massa läsarreaktioner. Jag väljer några helt slumpvis och lägger upp dem här. Jag vill passa på att tacka för alla fina ord som jag och reporter Anders har fått från olika håll i landet.
TACK!
Men ett ännu större tack till Familjen Tranblom som valde att låta oss komma in i deras tillfälliga hem på avdelning 78 vid Uppsala akademiska sjukhus.

Läsarkommentarer på dt.se

dalkulla
Jag grät när jag läste detta!!! Ska försöka komma ihåg att aldrig klaga mer!! Fy så orättvist livet är.Kram på er alla 3 fastän jag inte känner er.

Anna Gabrils
Hej Stefan och Cathrine. Jag gråter innerst inne för er.

Jag vet att ni har dottern Stella att det är jättetragiskt. Att Cathrine är sjuk i Cancer. Men man kan inte göra någonting åt det. Man dör och kan inte komma tillbaka i livet. Så Stefan jag kommer på alla hemmamatcher som är kvar för din skull.

Ewa och Håkan
Älskade vänner...

Vi gråter med er och skickar er all styrka. Hoppas den når er. Kämpa så länge ni kan, ge varandra all kärlek. Vi förstår att man inte kan ändra ödet och vi, som alla era vänner, har svårt att acceptera det.

Med all kärlek

Ewa Szamborska och Håkan Larsson.

Åsa
Den här artikeln gav hopp om livet.

Sebastian
Otroligt gripande reportage. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist. Önskar er allt gott och ber till högre makter att ett mirakel sker för Stellas mamma.

Din förra arbetskamrat. Mkt snack blev det på den tiden ;)
Vackra och älskade ni!

Nu hade ni kommit dit vi så många gånger pratat om på jobbet.. Men det var inte i den här versionen som fick hända..

Den Catrine jag känner och den Stefan jag vet, de ger Aldrig upp! Fortsätt kämpa. jag hopppas innerligt på mirakel nu.

Underbart vacker dotter har ni nu fått :)

ALL kärlek til er!

Styrkekramar i massor /

Frida Gustafsson

din gamla arbetskollega, Lena
Cathrine, du är så vacker! Grattis till er fina dotter. Undebara bilder på er. Ni är otroligt starka. All kärlek och respekt till er. Önskar jag kunde trolla.. Carpe diem.

Maria
Finner inga ord... Livet är så otroligt orättvisst!!! Känner förstår inte hur ni ens orkar andas, ni är så otroligt starka!!! Ert öde berör mig ända in i hjärtat och jag kan bara önska att det ska ske ett mirakel! Ta hand om varandra!!!

Alexandra
Fina fina "Catta", vad jag önskar att ett mirakel kunde ske!

Tänker på dig/er och önskar som sagt att ett mirakel ska ske!

Massa kärlek och styrkekramar.

/ Alex

Ewa
Hej på er,jag är verkligen rörd till tårar!

Tänk vad livet kan vara orättvist,varför?

Hoppas av hela mitt hjärta att,ni får många år tillsammans.Kram.

Louise Hoffman
Med tårar strömmande ner för kinderna läser jag om det hemska som hänt er! Att livet kan vara så grymt orättvist och ta vändningar man aldrig trott! Kämpa på och ta hand om varandra! Önskar er lycka till och hoppas på en framtid för er!

Ellen
Lilla catherine gumman, livet är SÅ orättvist! Jag tänker på er varje dag och hoppas, verkligen HOPPAS att det ska ske ett mirakel..Ni ska ju vara en lycklig familj nu, inte behöva hålla på med detta... Finns inte ord, men jag önskar att jag kunde ta bort allt ont... Många styrkekramar från f.d. abetskompisen Ellinor på C.O i Sundsvall!

Anki
Varför ska Livet va så outhärdligt svårt ibland ??? Läser eran berättelse o gråter ...Ändå är ni så otroligt starka som orkar berätta er historia !! Gläds över eran lilla dotter o Ber att ni ska få en Framtid tillsammans alla tre. Cathrine Stefan o lilla Stella önskar er all Lycka i Världen..Kämpa på nu..Ber för er!!!

Peter
Otroligt gripande, mina tankar finns hos er och jag hoppas på ett mirakel...

Magnus Adolfsson
Fruktansvärt orättvist! Styrka och kärlek till dig och din familj Stefan.

Malin Tranblom
Jag älskar er jämt, alltid och hela tiden.

Annika
Jag känner er inte men blev oerhört berörd över ert fruktansvärt orättvisa öde. Jag hoppas att Cathrine får stanna hos sin familj länge och att din kropp svarar på medicineringen. Jag håller tummarna för er och hoppas på ett mirakel! Ge inte upp!

Jocke
Man vill inte tro att det är sant. Mina tankar går till Stefan, Cathrine och knodden. Stefan du är välkommen tillbaka till BS när du känner för det. Cathrine vi håller tummarna för att du får vara bland din dotter och make en längre tid framöver.

/Dafgård

Min faders dag

2011-11-13T22:54:00.001+01:00

Det är farsans dag idag. Det kom jag på nyss. Klockan är för mycket för att ringa nu, så jag räddar upp det hela med att visa en bild på mig och min far. På bilden har vi stannat för att uträtta vissa ärenden om vi säger så. Han firar våran seger mot gnaget med en bira i bilen. Jag knäpper en Rockstar.

Ha den äran far på din dag. Ledsen att jag inte han ringa. Men du vet att jag har haft det lite fullt upp idag.

När jag skriver detta sitter jag i ett färdmedel på ett större reportage som jag gör. Resan har snart nått sitt mål och jag är trött. Men det har varit sjukt kul. Vad det är jag gör kan du se här på bloggen om en snar framtid. Men det är allt från fotografering till rörlig bild och text. Nu när jag tänker på det så har jag en hel del att ta tag i när jag kommer hem. Men jag hoppas att det blir bra.

/Dafgård

Det som inte får hända

2011-11-12T12:18:00.001+01:00

Idag har vi ett reportage i tidningen om familjen Tranblom. En familjetragedi som jag saknar ord för att beskriva. Vi kör det över 5 sidor plus ettan och löp. Jag har gjort ett bildspel som du ser HÄR. Eller HÄR.

Så här ser det ut i tidningen idag, och HÄR hittar du reportaget.

Klicka och kolla på vårat reportage. Otroligt starkt och där jag sitter nu så hör jag hur det pratas om reportaget överallt. I varje hörn pågår det samtal om historien och det visar att det berör.

/Dafgård

Banjo

2011-11-04T15:29:00.000+01:00

Det är snart dags för banjopremiär. Eller bandy som det heter. Jag och reporter Staffas hade en idé. Den sprack. Men vi gjorde det bästa av det hela. Vi klädde på Mikael Östling full mundering och tog upp honom till Rättviks utsiktsplats Vidablick. Tanken vara att Rättviks lagkapten skulle stå med Rättvik i bakgrunden. Vad jag inte visste var att själva byn inte syns därifrån. Men skit i det, bilderna blev rätt bra. Dagen efter skulle vi ta upp Faluns lagkapten i ett av hopptornen i Falun. Men jag skickades på andra uppdrag. Ny tid bokades men vi fick lov att ställa in fotograferingen, ibland går det mesta snett. När halva upplägget sprack så blev det ju såklart svårt att få till det i tidningen på ett bra sätt. Men det löste sig rätt bra.
Här är bilderna på Rättviks kapten.

Bästa bilden enligt mig.

Den tänkta bilden som skulle ligga till höger på uppslaget.

Och så här såg det ut i dagens tidning. Tanken var ju att de skulle se varandra i ögonen. Men det gick ju inte då halva jobbet aldrig blev av.

Förstasidan i länet idag.

Tidningen idag.

/Dafgård

Ishåkkytävling

2011-11-04T11:22:00.002+01:00

Mora mötte Oskarshamn i onsdags.

Hockey eller konståkning?

Fin spottloska. Det som stör mig är Oskarshamns målis mask. Vad hände där?

Dragarbilden i tidningen. Bra. Mora förlorade dessutom så den passar ju in.

/Dafgård

Skandalen i Södertälje

2011-10-31T10:51:00.000+01:00

Så här får det bara inte gå till. Jag blir arg, förtvivlad, ledsen och irriterad. Det här är så dåligt, då illa, så fel. Jag hoppas att klubben ifråga får någon form av straff. Det är dessutom inte första gången Syrianska försöker ställa sig över lagen. Här kan du läsa om den förra händelsen.
Bra jobbat Joel. Stå på dig.

/Dafgård

Skitarg

2011-10-30T17:51:00.001+01:00

Jag hade i uppdrag att fotografera bandet Skitarg i Fredags. Innan jag åkte hittade jag en vad vi kallar "föris" om bandet som skulle spela. Dildo och sexshow varnade vi för. Med lite blandade känslor klev jag in på Arenan där de skulle spela. Det heter så, Arenan. Det är väl ingen arena precis, men så heter det. En typ av ungdomsgård. Vid dörren säger de i kassan att då ska du till logen. Ok svarar jag och fattar ingenting. Men jag gick dit och knackade på. Dörren öppnas och jag tar nästan ett steg bakåt. (Du ser på bilderna varför)bandet fattade inte de heller varför jag skulle dit. Men jag samlade ihop gänget och tog en bild. Trevliga var de, mycket trevliga.
Giget drar igång och jag inser att jag har glömt mina öronproppar. Typiskt, nu har jag redan ett litet pipande i öronen så jag plåtade på så mycket det gick för att sedan dra mig tillbaka.
Tyvärr så har våran ansvarige utgivare refuserat några av mina bilder. Jag tycker just nu att det är fegt, kanske ändrar jag mig. Men det här är ju verkligheten, det här kanske inte en del föräldrar har en aning om. Vad vet jag, och vem är jag att avgöra vad ungarna ska göra på sin fritid? Men här på bloggen blir inte mina bilder nekade. Så håll tillgodo.

Bandet innan spelning.

Refuserad 1. Den här bilden blir inte med i tidningen.

Här kom dildon fram. Den bilden kör vi på webben i alla fall.

Refuserad 2. Inte heller den här bilden blir med i tidnngen.

Refuserad 3. Inte med i tidningen. Dockan kom från någon i publiken.

Publik.

Ballerinakille.

Bandet kör på med sin show.

Lite då och då kom det en och anna spottloska genom luften, tursamt nog så spottade de bara på varandra. I ansiktet, i nacken och på ryggen.
Jag kanske har blivit gammal, men jag är lite tveksam till detta gig på en ungdomsgård. Har jag fel?
Däremot så är det kul att fotografera dessa jobb. Mycket fotovänligt och det händer nått hela tiden. Kommer bandet till din stad så passa på att se dem. Du kommer inte att gå obemärkt därifrån, jag lovar.
HÄR kan du läsa vad min skribent tyckte om det hela.
/Dafgård

Falu fängelse.

2011-10-28T20:15:00.001+02:00

Faluns mediaelver ordnade en skräckkväll i Faluns gamla fängelse. Fängelset stängdes 1996 men än idag kan man uppleva mystiska saker innaför murarna. Vi åkte dit och fick en guidad tur. Klicka HÄR för att följa med in...

I övrigt så är det en period full av jobb och projekt. Vissa stora reportage och en del saker till reportageserier som vi ska köra i tidningen framöver. Jag kan såklart inte berätta nu vad som är på gång, men kul blir det. Två jobb som jag har bokat in, varav ett som jag gör själv. Skriver plåtar och filmar. Sjukt pepp på den grejen. Ett annat reportage har jag anlitat en reporter till. Utöver det så är jag indragen i en massa olika projekt som görs på redaktionen, sport, bilaga, avslöjanden, årsbilaga och ett hemskt reportage om en massa skit som en del folk har för sig. Men allt detta kommer du att se här framöver. Så jag har en del att stå i om vi säger så. Men det gillar jag, jag hatar att bara beta av vad vi kallar listjobb. Sitta och åka runt i Falun och plåta enkäter, enbildsjobb på saker som kanske blir, skyltar och fan å hans moster. Det suger ur mig all skaparglädje och driv. Men nu är vi i en tid där mycket händer och då går jag igång.
/Dafgård

2011-10-24T20:49:00.001+02:00

Konkurentens reportageteam i kväll.
- Nu jävlar lägger du inte upp den där på nån blogg! Det var fotograf Johnny väldigt noga med.
Men bara för att han sa så måste jag ju bara. Sån är jag. Förlåt Johhny.
Till Johnnys försvar är han en mycket trevlig kille, som det alltid är roligt att träffa när vi är ute på samma jobb. Ja han är lika trevlig när vi ses på den lediga sidan för den delen med. Så när han slänger upp fingret på det här viset så blev vi nog lika paffa båda två.
Men här är bilden Johnny, tillägnad bara dig. Vi ses snart på nått jobb du och jag, så jag får väll passa mig.

Carl-Johan Bergman.

2011-10-18T14:35:00.003+02:00

Efter snart 12 år som kollegor lämnar nu min chef och vän vårat skepp. C-J och jag började jobba tillsammans nån gång under 2000 och då skrev han sport. Han gick fortfarande i plugget och hoppade in på kvällar och helger mins jag. Ganska snart så blev han anställd och gick över till att skriva krönikor. En del handlade om våra små upptåg och det var alltid en njutning att läsa. Under åren så klättrade C-J allt högre på stegen och har den senaste tiden varit min nyhetschef på DT och Falukuriren. Den bästa chef jag har haft vill jag påstå. Så det är med lite vemod som jag skriver detta. Men samtidigt gläds jag med honom, det var liksom lite väntat. Det finns många roliga anektdoter om Calle som jag kanske tar upp här någon gång. Men det får vänta ett tag, han får landa lite på sin nya arbetsplats först. Vem vet, kanske blir han min kollega igen i framtiden.

En skärmdump av Resumés hemsida. Att det är min bild känns fint på nått vis.

/Dafgård

Håkkykort

2011-10-13T15:40:00.002+02:00

Leksand mötte Södertälje i Tegera arena igår. Jag testade för första gången någonsin att stå på läktaren och fotografera. Det blev sådär, så jag traskade ner till rinkside i andra period. Men jag behöll storstruten på. Svårt men snyggt när det väl sitter.

Fokus, fokus.

Som vanligt så boxades det lite. Jag sprang dit, lagom till när domaren ingrep. Bra jobbat Dafgård, bra.

Publikbild. Men den måste dras rejält för att funka i tryck.

ISO 8000 och ett skitigt plexiglas. Men det funkar tack vare världens bästa presskamera.
Tack Nikon för att du finns.

Tandskydd är nog rätt bra

Lööv hade säkert gjort nått dumt mot herr Prestberg. Men likt en skyldig hund så undvek han ögonkontakt under hela samtalet.

Trots en tv-räddning så hade SSKs målis det jobbigt. Efter 8 minuter och fyra? insläppta mål så gav han upp.

/Dafgård

Helgjobb.

2011-10-13T14:03:00.001+02:00

Lite bilder från helgen. Fotboll och innebandy. Falun vann en slutminutsrysare. Underläge med 0-1 och matchuret på 90 minuter. Vid förlust åker laget ur och får lira i trean nästa år. Vinnst och det blir kval. Det räkte inte med oavgjort utan vinnst var det enda. Det såg ju rätt mörkt ut må jag påstå. Men på övertid lyckades de kriga in inte bara ett, utan två mål och helt plötsligt var det motståndarna Norrtälje så brakade ur divisionen med dunder och brak. Allt vände under ett par sjuka minuter på Kopparvallen. Norrtäljekillarna låg och grät på planen och Falukillarna jublade och kramades. Firandet fortsatte in i omklädningsrummet och jag kan garantera att förlorarna hörde det genom de tunna väggarna. Spänning och dramatik. Precis som det ska vara på hösten.

Innebandyn gick också bra för Falun. Vinnst hemma mot Umeå och allt avslutades med en balja i tom bur. Det funkar jämt, när ett lag tar ut målvakten och sätter in en extraspelare så slutar det i princip alltid med ett mål i tom bur. Det är väldigt sällan som det lyckas med att ta ut målisen. Det händer dock, men sällan.

Så det var allt för helgen, jag gjorde ett gäng till jobb som inte är värda att visa här på bloggen. Så är det.

/Dafgård

Barndomsminnen

2011-10-11T19:45:00.001+02:00

Efter intagen söndagsmiddag hos mina föräldrar i måndags (ja du läste rätt) Så kom min far in i köket med min gamla Rambokniv.
- Kolla vad jag hittade i en låda! din gamla överlevnadskniv som du hade i skogen.
Vilka minnen som dök upp där och då. Hur jag smög fram i skogen, med grönt pannband, som jag troligtvis hade stulit på gymnastiken i skolan. Ni vet de där olikfärgade banden man hade som skiljde lagen åt när man spelar lagsport. Jag minns även hur jag inte ville ha plåster om jag hade gjort illa mig, nej det skulle vara eltejp. Begagnade militärbyxor som jag hade köpt på militärens överskottslager.
Och så kniven då. Men det var inte riktigt den kniv jag ville ha, jag ville ha den lite större modellen. Den med kompassen inne i handtaget. Men den var på tok för dyr så den mindre varianten fick duga. Men när jag nu öppnade den hade jag förbrukat det mesta av innehållet som ingick. Nu låg det bara en fiskelina som var knuten till två spikar. Allt lindat runt en liten träpinne. Jag vet inte varför, men det måste ha fungerat till nått klurigt som jag hade kommit på då.
I övrigt så var kniven intakt, förutom brynet som har sin egen liten ficka utanpå fodralet. Eller slidan som det heter. Plötsligt försvann farsan igen, men kommer snabbt tillbaka med ett leende på läpparna.
- Jag hittade brynet sa han.
Jag vet inte vart han hittade det, men nu ligger det i sitt fack.
Jag provade att slipa kniven idag, men jag vet inte riktigt om det blev bättre. Men nu är den nyslipad och nybrynad. Perfekt för nästa tur i skogen, då skal den testas.
Sen gick far iväg igen, när han kom tillbaka den här gången så hade man med sig min gamla leksakscross. En gul Suzuki RM 125 från vad jag gissar 1982. Den har varit med om ett och annat, för numer saknar den framskärm och dyna. Dessutom är styret avbrutet. Med den lilla Suzukin har jag gjort många olika hopp och trick vill jag lova. Som jag har kört med den i sandlådor och alla omöjliga ställen.
- Men nu vet jag en sak till sa fader. Jag vet vart din gamla svarta Saabturbo är.
Han försvann återigen en sväng och kom tillbaka med just den Saab som blev en enda stor besvikelse. På bilden i katalogen ser man en snygg cool svart Saab 900 turbo. Bredvid den så ser man en snygg svart radio. (styrdosan)
Men det som inte syns på bilden är sladden som sitter mellan de två snygga sakerna. Vilken besvikelse när jag öppnade kartongen. Jag trodde ju att det var en radiostyrd bil utan den där jävla sladden! Nu var jag ju tvungen att gå efter bilen när jag körde, dessutom så körde den ju fast i sladden när jag backade. Ja du förstår. Vilken besvikelse.
Men nuförtiden så är sladden borta. Jag har nog slitit av den i ren illska nån gång för länge sedan. Radion är nog likaså den förpassad till soporna för länge sen.
Men igår, när de gamla leksakerna stod där på bordet. Vilka minnen. Dessutom så luktade Saaben lika som den gjorde då, plastigt och lite varm elektricitet. Good times.

Jag väntar med spänning på nästa besök i Smedjebacken och vad som mina föräldrar har hittat i lådorna.

/Dafgård

Joe Labero

2011-10-09T15:04:00.002+02:00

Labero körde sin magi på fredag kväll. Jag var där och fotograferade. Tre nummer fick jag plåta, sen var det stopp. Precis som musikfjantarna begränsar oss till tre, ibland färre låtar. Vi måste försöka göra nått där vi fotografer. Gemensamt bojkotta alla band som kräver dessa pissregler. Men det får vi ta i ett annat inlägg. Joe Labero skulle gå rakt igenom en kvinna som låg på två stålrör. Det gjorde han till publikens stora jubel. Men Labero, jag såg. Jag såg hur du gjorde. Jag genomskådade dig. Så enkelt. Hur gick det till då. Jo så här är det.... Eller näe, så taskig är jag inte. Men fortsätter dessa begränsningar om max tre låtar eller tre maginummer så kommer jag att på nått sätt visa mitt missnöje.
Nu är helgjobbet över och en ny arbetsvecka startar på Tisdag. Så mina bilder från helgen kommer upp här under nästa vecka, eller så fort de har publicerats.

Här har Mr Labero precis passerat genom kvinnan. Men jag såg hur du gjorde Mr. Jag såg.

Peace out /Dafgård.

Semester.

2011-10-07T12:22:00.004+02:00

Jag och min darling har varit på semester ett tag. Kameran lämnades hemma, bara mys och avkoppling. Barcelona fick visa sin sida och det var en fin stad. Telefonen får stå för bilderna den här resan och här är ett litet urval.

En välkänd figur som några av stadens hemlösa valde att duna under.

Min darling vid en palm nere vid marinan.

Min darling igen.

Marinan och ett gäng segelbåtar.

Ett kråkslott vid stranden.

Lite läskigt överhäng på den byggnaden.

En pippi som spatserade framför oss på stranden.

Utsikten från vårat hotell. Inte så tjusigt kanske. Men vi var ju inte där för att sitta balkongen hela dagarna. En balkong som vi dessutom inte hade.

Krille står och pekar ut över havet. Ni vet han som hittade på det stora landet på andra sidan pölen.

En av många konstiga men fina husfasader.

Kanske det mest fotograferade innertaket i barcelona. Vi står i mitten.

Nu ska jag ladda batterierna och jobba ett helgpass. /Dafgård

Diverse

2011-10-06T19:30:00.001+02:00

Diverse jobbilder.

En skola i Falun har ett jippo. Jag tog en bild på publiken (de äldre eleverna) Bilden blev ej publicerad.

Helena Jansson stämplade sista kontrollen och blev världsmästarinna i orientering på Söndagen. På måndag morgon stämplade hon in på Falu lasarett och började sin läkarpraktik.

Bankdirektör Börje Forsberg. Swedbank blev utsatta för rånförsök får någon vecka sedan.

/Dafgård

2011-10-06T16:55:00.002+02:00

Tuva Norén Larsson var lite osäker på om hon skulle prova hur det är att sitta på en häst. Mamma Sanna förklarade att det inte är så farligt. Specielt när hästen i detta fallet var en lite version. Ponny tror jag att det heter. Eller som en gammal kollega skulle ha sagt.
- Sånna där som drivs av två 1.5 volts batterier.
Tuva besegrade sin rädsla och hoppade upp till slut.

/Dafgård

Fettmaoperationer.

2011-10-06T16:50:00.004+02:00

Jag tog ett prträtt på fetmaläkare Anders Ahlström. Vi gör en grej om det i tidningen och bilden blev bra dragen i papperet.

Min egna bloggverion blev svartvit. Snyggare så tycker jag.

Och så här ser det ut i tidningen.

/Dafgård

Ishåkky

2011-10-06T16:42:00.002+02:00

Leksand mötte Malmoe. Jag var där och här är två bilder. Passade på att montera GoPron igen, men den här gången blev det bara skräp. Onödig info, men jag kör vidare.

Kamp om pucken. Samma visa varje gång, nu måste jag steppa upp och hitta nya vinklar.
Det börjar bli trist i tidningen nu.

Tuffa tag vid tekning. Igen, jag måste hitta på nått nytt.

/Dafgård.

Sara

2011-09-24T22:33:00.001+02:00

Sen sa hon:

"Vi har hittat en FÖRÄNDRING i Saras huvud. På röntgenbilderna ser man en STOR mörk fläck"

"Det är en hjärntumör, va?", halvskrek jag i nå´n ful skrällig falsett.

"Ja Anna, det är en hjärntumör. En stor."

Det är ord ur Saras mammas blogginlägg. I April fick de beskedet att deras dotter Sara har en hjärntumör. Läs reportaget HÄR.

Sara visar att hon också kan knäppa kort.

Sara hälsar välkommen till sin lekstuga.

Sara visar stolt att hon har rinnande vatten i lekstugan.

När jag träffar Sara är det en glad och livfull flicka som ivrigt vill visa mig hennes lekstuga. Den är hon mycket stolt över och hon berättar att hon har både rinnande vatten och el i "sitt hem" Det är lätt att fotografera henne och hon vänjer sig snabbt med kameran. Barn brukar oftast kunna glömma bort kameran fortare är vuxna så då är det enklare att dokumentera. Nu håller vi alla tummar vi har för att Sara ska få ett bra liv och att cancern håller sig borta för all evighet.

Kika gärna in på deras blogg där du kan följa deras kamp mot det onda. HÄR

/Dafgård

En bra dag.

2011-09-23T16:06:00.000+02:00

Idag är en bra dag. Idag fick jag grönt ljus för en reportageidé jag har haft ett tag. Jag är ute i god tid så repet kommer här på bloggen när det har gått i tryck. Men det kan dröja lite. Så roligt när man planerar och styr upp allt och får klartecken. Men som sagt, håll till godo.

En bild från innebandypremiären. Falun åkte på stryk så det var väl måttligt roligt. Men det var roligt att få komma igång igen. Jag gillar ju att plåta innebandy, det är svårt och man får verkligen jobba för att få en bra bild. En spelbild kan vem som helst ta, men en bra spelbild är är lite lurigare. Nu påstår jag inte för en sekund att bilden här ovan är bra. Men den är skarp och speglar matchen rätt bra. Nära men ack så långt ifrån.

En till bra sak, nu väntar Barcelona och en skön vistelse i solen.

/Dafgård

Spelarbåset i annan synvinkel.

2011-09-20T10:07:00.004+02:00

Jag passade på att testa GoProkameran när jag fotograferade hockeyn senast. Men med mitt dåliga minne så kom jag på det nyss. Jag hade inte ens kollat igenom bilderna så de kunde ju orimligtvis vara med i tidningen. Så här i efterhand så blev det bra, och jag kommer att göra nått liknande igen. Men då kommer jag att försöka lägga in bilderna i jobbet på en gång. Men å andra sidan så är det ju min egen kamera och varje bild som jag lägger in i arkivet bjuder jag ju på.

Assisterande lagkapten Mattias Beck.

Jag satte fast kameran på insidan av sargen och hoppades att den skulle sitta kvar i paus, det gjorde den men dock hade nån av spelarna kommit åt den så den pekade lite snett. Men jag fick ett gäng bra bilder innan det så ingen större skada skedd. Nu ska jag klura ut en ny bra possition för kameran och du ser de bilderna här innom kort.

/Dafgård

Seriestart och en allvarlig hjärnskakning.

2011-09-18T21:27:00.000+02:00

Det är nog inte roligt att heta Dion Knelsen idag. För den tackling han åkte på igår går inte av för hackor. Mora mötte Malmö och jag bevakade. Jag såg att det skulle smälla så jag han precis höja kameran och sen var det bara att låta motorn arbeta i kameran. Tacklingen var tydligen regelrätt, och Robin Alvarez som delade ut smällen klarade sig undan helt. Det han sen gjorde är inte ok. Att åka förbi båset och highfiva med sina lagkamrater. Det är fan inte ok. Jag gillar hårda tag på isen, men det här va en smäll som hördes att det gick åt helvete för killen. Han var medvetslös lång innan han hade landat på isen. Gonatt direkt med andra ord. Här ser du en mycket förkortad bildserie av smällen.

Bild nummer två i sekvensen. Jag vill påstå att Dion är medvetslös redan här.

Dion faller mot isen och gör inga tecken på att ta emot sig.

Dion ligger medvetslös på isen och det är långa minuter som går innan han visar ett enda livstecken. Han gled baklänges med huvudet före, armarna över bröstet och med klubban över bröstkorgen. Precis som en stupad krigare som begravs. Inte trevligt alls och hur Alvarez kunde fira detta med sina lagkamrater är för mig ett under. Hur tänkte han där liksom?

Matchen stoppades och räddningspersonal forslade ut Dion till en väntande ambulans. I periodvilan efter första perioden fick vi information om han hade åkt på en allvarlig hjärnskakning. Hoppas han är på benen igen snart och kan spela mer i vinter.

Ett gäng "vanliga" bilder fick jag med mig också. Ringrostig som en gammal Volvo Duett men det gick skapligt bra. Första hockeymatchen sen förra säsongen och jag ska vara ärlig, jag var nog lite nervös inför seriestarten.

Friläge och fälld. Ingen straff enligt dommaren och Morapubliken var vansinnig.

Kamp om pucken och det speglade matchen rätt bra. Premiärnerver även på och utanför isen med andra ord.

Tungan rätt i mun. Farligt vill jag påstå.

Sen helgens sista jobb. MTB-downhill, Grabbarna ligger på bra nerför banan och jag är imponerad. På min crosscykel skulle jag lätt testa hoppen, men utan motor och ingen chans att rädda ett misstag innan ett hopp så tackar jag nej. Bra kört grabbar.

Trampcykel och ett stort dubbelhopp. Bra jobbat.

En testbild som blev bra. Inte en aning om vem det är. Men fort gick det.

/Dafgård

Rockbandsfoto

2011-09-12T20:06:00.001+02:00

Ja, jag vet. Jag fastnar i samma träsk som de flesta när det kommer till bandfotografering. Hårt och kallt. Dämpade färger och hård kontrast. Men det gör väl inget, det funkar ju.?

/Dafgård

Blixthållare

2011-09-12T20:04:00.000+02:00

Jag brukar använda mina reportrar till, bland annat blixthållare. Når jag inte själv når tar jag hjälp av de som bara står där med penna och block i handen. Lätt. Här förevigades två människor som hade gått en kurs i hur man förstår sin vrånga tonåring.

/Dafgård

Israel

2011-09-12T19:47:00.002+02:00

Jag gjorde ett jobb om Israel. Inte landet dock. Utan Israel Lopez. Han kommer från Cuba och har flyttat till lilla Falun. Här lär han oss hur man dansar Salsa. Kort och gott, lite bilder från kvällen.

/Dafgård

Nollning

2011-09-08T15:33:00.000+02:00

Det töntigaste jag vet. Det är nollning. Att de aldrig kan inse att vi övriga skiter fullkomligt i att de har börjat plugget och måste på alla sätt visa det för alla. Gå runt i stan och skrika att de kommer och är nästan där. Suck.

Låter jag gammal och grinig? Kanske det, men jag har alltid ogillat fenomenet nollning. Nu kanske du vill fråga om jag är avis för att jag inte blev utsatt för nollning? Nej jag slapp undan det och är evigt tacksam för det. Bra bild han fick. Kolla uppe i höger hörn, toppen av trädet var vad han fick med. Amatör!

Antikrundan

2011-09-08T15:08:00.001+02:00

Antikrundan rullade ner i Dalhalla i veckan. Vi var där när de riggade upp och även under sändning. Såklart när det handlar om tvproduktion så fick vi noga veta vart vi fick vara och vart vi INTE fick vara. Men det löste sig och alla var nöjda.

Teamet riggar upp och producenten överblickar från läktaren.

Sändning och värdering pågår. Om jag avslöjar värdet på tavlan så blir det inte roligt för mig.
Men kvinnan var nöjd.

Vad vore Antikrundan utan Knut Knutson?

Silence of the lambs

2011-09-08T14:55:00.001+02:00

- Trafikolycka med djurtransport. Åk och kolla hur det ser ut.
Så sa webbredaktör Ronald. Vi åkte dit och det var ju ingen vacker syn som väntade oss. Men man får ju ändå säga att det gick relativt bra, endast 4 av 22 lamm dog och 7 kvigor och en stor tjur klarade sig. Tyvärr så irrade de ut på vägen och sedan in i skogen. Så det var på lite darrande ben som jag och reporter Mattias traskade ut och letade efter dem. Men det enda vi såg var klövspår och en massa blod i skogen. Kanske tur det då en förvirrad och kanske ilsken tjur inte är det roligaste att möta i skogen.

Ut på tuur, aldrig suur!

2011-09-05T20:05:00.002+02:00

Jag hoppar upp på flaket på den lilla lastbilen, det sista jag hör är

– Knacka när du ska av. Så jag lägger mig på de nyflådda renfällarna och håller i mig.

Men vi hoppar tillbaka ca 4 timmar.

Jag och min sambo Linnea går på tur på fjället. Med oss har vi hennes föräldrar och våran hund Ollie. Vi åker i två bilar, den ena parkerar vi vid slutet av våran planerade vandring och den andra ställer vi där fjälleden börjar. Det är lite smådisigt och regnet hänger över oss. Helt underbart väder att vandra i. Leden bjuder på en spång över sumpmark och den ligger lagom under ytan för att man ska bli våt om fötterna. Om man har dåliga skor då. Men det har vi inte så vi häller oss torra.

Min darling Linnea tar täten på spången.

Ollie iförd sitt regntäta täcke väntar in våra följeslagare

Spången tar slut och en stenig stig leder oss högre upp på fjället.

Vägval diskuteras och vi kommer fram till att vi håller oss till den tänkta turen.

Ulla och Roger traskar på efter oss och nu är det torrare terräng.

Efter nästan två timmar kommer vi fram till en stuga och där åker gasolköket fram och det bjuds på delikatess. OBS, senapen skall användas till en senare grillad korv.

Delikatessen består av Ravioli och det sitter fint i kaggen.

Våran kroppsvärme sätter sina spår i form av imma på fönstren. Utanför ligger kalfjället öppet och vinden börjar ta i.

Efter ytterligare march så är det dags för mig att leka Bear Grylls. Den medhavda veden sätts i brand och och här kommer senapen fram och till sin rätt. Korv har väl sällan smakat så gott som nu och jag myser lite över min fina eld.

Foto: LINNEA ÖST Lars Grylls???.

Hjälp mig här. Så här ser det ut lite var stans på fjället. Stenar staplade till pyramider. Till vilken nytta då? En del mitt på fjället, långt bredvid leden. Berätta för mig.

Tillbaka till lastbilsflaket. När vi närmar oss bilen, efter flera timmar till fots, börjar jag fundera på vart jag lade bilnyckeln. Sakta men säkert går det upp för mig att den absolut ligger kvar i den bil vi lämnade bakom oss. Sjukt långt bort. Lite smått bekymrad funderar jag på hur jag skall framföra detta på bästa sätt till de övriga i mitt sällskap. Jag bestämmer mig för att erkänna för min sambo. Och tillsammans tar vi beslutet att vänta lite med min nyhet. Så när det återstår ett hundratal meter till bilen släpper jag bomben. Ingen tror på mig och jag för förklara flera gånger att så är fallet. Efter en kort diskussion så bestämmer jag att jag själv ska ta smällen och till fots ta mig till bilen. Men bara efter en kort promenad så kommer en bil farandes bakom mig, jag slänger upp tummen lite på chans men tar ner den igen när jag hör att bilen inte saktar ner det minsta. Men så, där och då. Bilen bromsar in och stannar efter vägkanten. Jag småspringer mot bilen men tänker hela tiden tanken att den ska åka iväg lagom när jag kommer fram. Men den står kvar. Jag kommer fram till bilen och en man frågar vart jag ska. Bredvid sig har han sin, vad jag tror är hans fru och hund. Jag förklarar lite generat hur jag har ställt till det.

– Jaja, hoppa upp på flaket säger han.

Så där ligger jag. På renfällar som luktar apa och till råga på allt så kommer en bil ikapp oss och lägger sig bakom, jag vågar inte ens vända mig om och se deras min. Men de lär nog ha skrattat lite. Men fram till bilen kom jag och jag är evigt tacksam för att det fins vänliga själar här i världen. TACK snälla ni som plockade upp mig.

Så kan det gå en dag på fjället.

/Dafgård

Nya lokaler

2011-09-01T08:52:00.000+02:00

SVT GävleDala har flyttat till nya lokaler. De har det fint där, i det numera totalt återuppbygda Egnellska huset som brann ner inte mindre än två! gånger. Den misstänkta pyromanen satt häktad ett tag men blev frisläppt. Nu har den mannen lämnat denna jord så vi får hoppas att det inte dyker upp en copycat som tuttar på igen. Jag träffade Gunilla Wikström som fixade det sista innan sändning och hon stortrivs i den mycket revliga nya studion. Vi har väl inte den modernaste redaktionen på Falukuriren och det kändes när jag kom tillbaka efter SVTjobbet. Bara doften och känslan av nybyggda utrymmen är mysig och avsaknaden av just denna var rätt påtaglig hos oss. Kan ju i och för sig bero på att vi har vårat tryckeri på våningen under oss, som tyvärr gör sig påmind i form av vibrationer och oljud.

Arg och upprörd nattpersonal på Herrhagsgården. Politikerna håller inte vad de lovat och nu får det vara nog. Så de tog kontakt med oss och vi åkte dit. Eller jag åkte dit. Min reporter hade gjort intervjun och kortet skulle knäppas på kvällen. När jag kom dit så stod alla samlade utanför och det var bara att sikta och trycka av. När jag gick mot bilen hörde jag hur en av kvinnorna sa.
- Nu jävlar kommer det att hända saker, nu när Falukuriren har varit här. Jag hoppas verkligen att så blir fallet och allt löser sig för dem.

Jag har ju som kollega Mattias säger, bara en knapp att hålla reda på. Så det är ju sjukt lätt att vara fotograf. Till skillnad mot våra skrivande vänner som måste hålla reda på både penna och block. Så nu kör vi.

/Dafgård

En bild.

2011-08-30T15:41:00.001+02:00

Helgens sista jobb. Gå/springalopp till förmån för feta barn. Det här är från uppvärmningen. Bara så. En bild. Inget mer. Här alltså. I tidningen så körde vi andra bilder. Tråkiga bilder. Men här är en annan bild. En bättre bild. Tjatigt?

/Dafgård

Skillnad på olika

2011-08-30T15:36:00.000+02:00

Ibland kan man lätt ana en viss rangordning här på redaktionen. Men i detta fallet så är det väldigt tydligt. Eller hur?

Stolen i förgrunden fick jag. Min skrivande kollega har du till höger i bild. Men va fan, jag sitter sällan på en stol när jag jobbar. Jag glider mest runt eller kryper runt för att hitta en bättre vinkel. Så det här kan jag bjuda på.

Nikon

2011-08-30T15:30:00.000+02:00

Jag måste återigen snöa in på Nikon. Vilka kameror! Jag hade i uppdrag att plåta Kalle Moraeus i Dalhalla i Lördags. Med sig på scenen hade han Lisa Miskowsky. Fri fotografering sa pressansvarig. Tack sa jag och satte mig längst fram. Längst fram betyder då (för den som aldrig varit i Dalhalla) ca 30-40 meter fram till scenen gissar jag. Rätta mig gärna om jag har fel. ISO 1600 och 200-400 struten. 1/200 sek och f 4,0 och så här ser det ut. Hårt skuren delförstoring. Och snart kommer en värre kamera än den jag har. Jösses!

Så här ser det ut då. Duger va?

ISO 2000 1/30 sek och f/3,2. Och det var allt för den här gången.

Rätt lur till plugget

2011-08-22T21:19:00.001+02:00

Jag snodde en idé som en mycket känd dagstidning körde en dag innan. Nämligen, vilken telefon ska dit barn ha när skolan startar. Klassfråga kanske? Jag vet inte. Eller såklart jag vet, Tänk vilken ångest det måste vara att komma till plugget första dagen och inte ha en ny lur. Eller rent av en ful sådan. Skämmigt värre. Eller? Hur som helst så tog jag upp det på morgonmötet och fick efter en viss betänketid rätt. Eller rätt vet jag inte, men tillslut så höll nog alla runt bordet med om att det var en bra grej att köra i tidningen. Göra tidning, det var ett tag sedan man tänkte i de banorna. Men så skul att göra. Det är ju det jag är anställd för. Inte bara knäppa kort till reportrarna. Det vet jag att vi är dåliga på vi fotografer. Jag försöker att vända det skeppet varje dag. Så mycket jag orkar. Att bara få frågan när vi går laget runt på morgonen.
- Lars, har du nått till i morgon? Ibland har man det, ibland inte. Men kämpar man tillräkligt så kommer frågan varje möte. Annars vet jag att chefer lätt hoppar över oss och bara frågar reprtrarna hur de har det med jobb. Så lite pepptalk till mig själv och alla andra där ute. Visa att vi ochså har journalistiken i oss, Inte bara vara fotoassistenter till reportrar. Ok? Nu påstår jag inte att det här reportaget är en kioskvältare, men för att påpeka problet tar jag upp detta.

Annie Söderlund ska få en ny telefon. Eller rättare sagt, hon ska köpa en ny. För sin månadspeng. Mamma Eva är med och lyssnar och i viss mån även tycker till om vilken telefon dottern behöver.

Annies storasyster har en telefon som hon är nöjd med men passar på att kika lite på vad som finns. Som du ser så vill hon vara smartast.

Annie sneglar lite på de dyrare och "smartare" telefonerna. Men hon har ett kontantkort och mamma vill att det ska vara så. Kanske smartast så.

Annie och mamma Eva har köpt en ny telefon och Annie är glad och nöjd.

Tekniknörderi...

2011-08-20T13:05:00.000+02:00

Det är precis vad det var. Och precis det vi ville ha. Nörderi i kameror och teknik. De kan sin sak de där killarna. Benke och Mackan från Nikon då. Fråga vad du vill och det kommer ett långt och utförligt svar. Även om jag har fotograferat i snart tolv år som pressfotograf, så är det saker som man inte har en susning om. Och varje gång det kommer en ny kamera så är man tillbaka på noll igen. Typ. Efter en fin presentation av deras sortiment så fick vi som ville, känna ock klämma på kameror, objektiv, blixtar och fan å hans moster. Vi försökte pressa killarna på lite info om det som kommer nästa vecka, men det var lönlöst. Tråkigt men förståeligt. Nikon ska visst komma med nått nytt nu i veckan och jag sitter som på nålar.

Uppslutningen får jag påstå var helt ok, med några sena avhopp med sjukdom och andra orsaker så blev vi 15 dalafotografer. Jag visste inte hur många som skulle komma men hade hoppats på mellan 15-20. Vi som var där hade trevligt och vi inledde med fika/plockmat med olika drycker.

Tack Nikon och stort tack till Poppi på Foto A-bild som såg till att detta blev av.

Lite senare i höst går nästa event av stapeln. Vad det blir återkommer jag med. Men kul ska det bli.

Benke i högform under presentationen av Nikons alla godbitar.

PFK-Dalarna

2011-08-18T09:49:00.000+02:00

Ikväll blir det kul. Ikväll kommer Nikon på besök. PFK-Dalarna och Foto A-bild arrangerar tillsammans en kameraträff och Nikon ska visa sitt sortiment. Jag hoppas på stor uppslutning och det verkar kunna bli så. Det är ju alltid kul att klämma och känna på nya saker. Men roligast av allt är ju såklart att träffa kollegor och prata fotografi. Så ikväll är det bäst att det inte händer något på stadens gator, för vi är inte där. Eller så kanske det blir så att OM det skulle hända något så kanske det blir det mest bevakade händelsen i Falun på länge. Vem vet. Hur som helst så ska vi ha det trevligt ikväll.

/Dafgård

Keken.

2011-08-17T14:36:00.000+02:00

Två år har gått sedan Karl-Erik ”Keken” Karlsson lade auktionsklubban på hyllan. I nästan 50 år höll han auktioner ute på gården i Svärdsjö, där han drev lantbruk med grisar, tjurar och hästar. Jag och kollega Louise åkte hem till "Keken" och hälsade på. Han tar det bara lugnt nuförtiden och saknar inte sitt tidigare liv.

Såhär ser det ut i tidningen idag. Förutom en skitful annons ser det rätt bra ut.

/Dafgård.

Powerboat

2011-08-15T15:51:00.000+02:00

Poker Runn i Falun. Vrålande motorer, det är grejer det./Dafgård

2011-08-12T16:50:00.000+02:00

Dogge skulle göra ett gig i Rättvik i somras. Jag tror inte att varken han eller jag anade att det skulle vara typ 25 åskådare. Men det brydde han sig inte om, han körde fullt ut. Dessutom så kom han fram till mig och sa att jag fick vara vart jag ville, på, bredvid eller framför scenen. Tack för det. Så jag traskade upp och tog lite bilder och som du ser så gillade han det. Ja just det, över hälften av publiken var döva. Så det stod en teckentolk och översatt allt han sjöng. Kan gissa att det blev lite svårt att översätta en del Botkyrkaslang.

OSTKROK

2011-08-12T09:59:00.000+02:00

Gå in och rösta nu! Det heter såklart ostkrok och inget annat. Så klicka in -->HÄR<-- och gör slut på detta velande om vad det ska heta. DET HETER OSTKROK! ok?

/Dafgård

Mer hund...

2011-08-10T20:54:00.000+02:00

Mer GoPro, jag gillart.

Före semestern.

2011-08-10T09:37:00.000+02:00

Sa du fartkamera? Jag gjorde ett jobb om mobila fartkameror innan semestern, och döm om min förvåning när jag ser vad som sitter i holkarna. Nikons gamla D1. Nu är ju jag en Nikonfantast, men seriöst. D1! En av världens sämsta kameor. Tur är väl att de har en blixt som styr upp det hela. Sen lärde jag mig en hel del om dessa fartkameror, så nu vet jag hur man undviker en dyr lapp i brevlådan. Hehe.

Den här killen klarade sig, men en annan snubbe på en lite snabbare maskin fick en flash i trynet när jag stod där. Men polisen som var i tjäns bara ruskade på huvudet.

- Det är ingen idé. Motorcyklar har ju ingen regskylt fram och dessutom svarta visir för ansiktet. Han skulle ha kunnat kastat sig i bilen och tagit fast honom, men det sket han i helt enkelt. Han ville hellre stå med mig och prata kameror. Kul kul.

Johan Eklund. Brage. Ett porträtt som vi körde i en sommarbilaga om ungdomsidrott.

Guldstigen. Så heter en förskola här i byn. Det är nått fel med luften där och vi träffade en av mammorna som krigar mot kommunen för en bättre miljö för barnen. Här sitter vi i deras kök och pratar. Barnen var väldigt nyfikna i min kamera och jag fick inte vara ifred en sekund. Kanon och lätt som en plätt att få bra bilder då. Nu kommer jag inte ihåg deras namn, så det hoppar vi över.

GoPro. Jag monterade den i en roddbåt. Tänkte att det blir ju skitbra. Det blev det inte, över tusen bilder och alla såg ut såhär typ. Får tänka om till nästa gång.

Ringrostens dag.

2011-08-10T09:13:00.000+02:00

Vem är Anna-Karin Hatt? Vi ställde frågan på stan i Falun och ingen tillfrågad visste. Inte ens när vi visade en bild på henne. Hon kandiderar till Centerns ledarpost och gör en sommarturné med sin familj i husbilen. Mer spännande än så är det inte. Men det var mitt första jobb efter semestern och gosse vad ringrostig jag var.

Anna-Karin med sin man utanför husbilen.

Semester

2011-07-07T16:41:00.002+02:00

Jag har semester. Så det blir nog semester på bloggen ett tag. Kanske, vi får se. Så länge kan du kika på en liten film på våran jycke när han badar. Filmat med GoProkameran. Den kommer jag att använda mycket under semestern, så det kommer med säkerhet fler filmer här under min ledighet.

/Dafgård

Glädje

2011-07-02T22:17:00.004+02:00

Glädje kan vara så mycket, så olika från person till person. En kan vara glad över en korvbit som "tappas" på golvet. En kan vara glad för närhet. En kan vara glad över en högtryckstvätt. Jag tillhör den senaste. Min kära sambo visste att jag ville ha en, en egen. Sagt och gjort.

- Välj en bra tvätt så får du den av mig. Sa hon.

Ja, du läste rätt. Vilken tjej! Jag kollade runt lite på nätet. Skapligt billig men bra skulle den vara. Hittade lite olika varianter. Men så en dag sprang jag på en fin fin liten högtryckstvätt. Vi gick dit, jag tog den i min famn och gick till kassan. Donnan tog fram lädret och degade. Så kan det vara, man blir så glad. Du kanske inte har en högtrycksvätt på din vill ha lista. Men jag hade det. Och fick det. Det är glädje.

Så nu är den testad, den spann som en katt och min kära leksak blev ren och fin som en vårdag. Glädje kan som sagt vara olika.

Tack Älskling.

/Dafgård

Logdans på Mannes

2011-06-29T19:24:00.003+02:00

Logdans på Mannes och vi var där. Midsommardagen spenderades på Logen i Svärdsjö och tidningen skulle göra ett nedslag i verkligheten. Mannes loge är snart den enda som finns kvar i våra trakter, synd för de som har det intresset. Jag har hört talas om gnussning eller vad det heter. Nu fick jag se det med egna ögon. Oj herregud säger jag bara. Jag går inte in på det mer, men det är inget för mig om vi säger så. Eller va fan, sex med kläder på, öppet bland folk. Så vill jag kalla det. De var få som dansade "vanlig" dans.

Klockan är nio på kvällen och folket anländer till logen.

Erik hade fixat till sig med finkläder och steppskor. Typ.

Seija och Leif tog en liten paus.

Jag bestämde mig för att låta de som gnussade få vara anonyma. Kanske bäst så.

Spelchemat denna sommaren på logen.

En bra sak när man jobbar är ju att det var väldigt få som gillade att öla mer än att dansa. Hur det såg ut senare på kvällen vet jag däremot inte. Puben öppnade lite senare och fyllskallarna hade inte riktigt kommit igång, eller ens dit.

Vi vet alla hur det känns att stå i pisskön. Trots det så var det glada miner i kön.

/Dafgård

Axa Summer Camp

2011-06-23T14:26:00.004+02:00

Mer sommarläger. Nu med friidrott, innebandy, rullskidåkning och orientering. Sanna Kallur instruerade kidsen hur man springer på rätt sätt. Daniel Tynell grillade bålmusklerna och Niklas Jihde körde innebandy. Också ett lätt jobb som blev bra. Planen var ett uppslag, men det bantades ner till 10 spalt. Typiskt. Gissar att chefen ångrar sig när han nu har sett bilderna och läst texten.

Sanna visar hur man sätter ner foten i stegen.

Här visar hon nått annat.

Ja just det, det var ju ett simcamp också. Glada ungar i en bassäng.

Sanna va så klart poppis. Alla ville ha autografer och helst en bild att visa polarna.

Tynell visade hur man gör masken. Sjukt jobbigt såg det ut. Ungarna suckade och stönade om hur jobbigt det var. Killen till vänster missuppfattade övningen tror jag. Man ska inte maska, man ska göra masken!

Webb-tv ser du här.

/Dafgård

Fotbollskola

2011-06-22T19:18:00.006+02:00

Fotbollskola, och vi åkte runt och besökte lite olika läger. Lättjobbat och roligt. På bilden är det matpaus mellan övningarna.

Avstängd för vem?

Grabben svingade på en cykelspark. Jag tror det blev mål dessutom.

Upp och nicka, sockerdricka....

Matpaus igen.

Och det var allt för idag.

Ja just det, här har du ett webb-tvinslag.

/Dafgård

Roadtrip 1.0

2011-06-14T10:25:00.006+02:00

Jag och min donna tog en liten snabbsemester. 160 mil lite drygt. Men milen nöts av utan att det känns när man rullar i skåpan.

Pitstop ett. Smögen, kungshamn. Så sjukt fint och vi hade turen att det inte var en enda turist där. Inga jobbiga stekare som hyr båtar och festar på. I hamnen då, inte en meter seglas. Pinsamt.

Pitstop två. Havets hus i Lysekil. Hade tänkt att ljuga ihop en version om att vi simmade i havet med alla fiskar och sånt. Men det hade nog ingen trott på. Eller?
Kattfisk. Sjukt cool firre. Och ful. Nu har jag ingen bild på min favvofirre. Paddtorsken! Så sjukt charmig.

Den här simmade jag med. Eller nä, så var det ju inte.
Pitstop fyra. Kolmårdens djurpark i Norrköping. Det fanns ju såklart mer sevärda saker än kameler. Men med en mobilkamera så fick det bli så här.

Efter djurparken så gled vi in på vad det nu heter.... Akvariedelen. Där låg den här baddaren. Jag klappade inte.
Skön vila efter djurparksbesöket. En tupplur i bilen med utsikt över havet? eller vad det är för vatten i Norrköping.

Pitstop fem. Eller inte riktigt. vi tog en sväng ut på Sandhamn i stockholms skärgård före det. Men på bilden är det Flamingos i en annan djurpark. Parken Zoo i Eskilstuna.

Den som är uppmärksam, eller den som bryr sig märker att pitstop tre inte näms. Hur kunde jag glömma det? För vi stannade i Göteborg och njöt runt på Liseberg. Min sambo Linnea är lite rädd för karuseller säger hon, men vi hade knappt fått på oss åkbandet innan hon utbrast

- Vi åker Atmosfear på en gång!

Det är då den värsta atraktionen de har där i Göteborg. Jag har inga ord för hur jobbig den va. Men du måste testa den. Vi skakade och skrattade i en haltimme efter.

En del andra resmål hanns med också, men vi hoppar över det här.

Inget jobbrelaterat inlägg, men så får det bli.

/Dafgård.

Svenska nationaldagen

2011-06-06T17:47:00.002+02:00

Det var den här dagen igår. Bilden hade kunnat dragits på en sida tycker jag. men icke.

Svenska fanan till en fanfar till just den svenska flaggan.

Sabaton innan rockfestivalen.

Krister Lindholm, general för rockfesten. Klicka här och se det jag gjorde som inför-grej.

Cruising ja, det var ju det i år igen. Kollega Ulf Palm till höger.

/Dafgård

Orientering

2011-06-06T17:34:00.003+02:00

Jag hade i uppdrag att fotografera orientering igår. Som tur var så gick tävlingen på gångavstånd från redaktionen. Så jag tog bilen.

Gå inte över ån för att hämta sten...

Eller ropa inte hej i glashus. Hur var det nu?

/Dafgård

Rockstad: Falun 2011

2011-06-06T17:27:00.010+02:00

Det har varit rockfest i stan. Jag var där och bevakade. Skitkul.

Småfulla eller nyktra. Metalfolk är alltid trevliga och roliga.

Vi börjar med Sabaton. Supertrevliga killar som växer som band. Så det knakar ljudligt. Deras show på fredagskvällen går inte av för hackor. Vilken sjuk kväll de bjöd på. Pyroteknink så vi sket i brallan där i fotodiket, och musiken ligger på en enorm nivå. Dessutom så hade de gäster på scenen som inte kan kallas för dunungar precis. Bla, Udo Dirk.....sch...äh. Ni vet Acceptmannen. Tyvärr så satt jag i pressrummet och skickade bilder när han klev på scenen. Vi skulle ha bilder i papperet så det var snabba puckar. Jag plåtade två låtar sen var det bara att lägga benen på ryggen och dra. Till ett, som det skulle visa sig vara ett låst pressrum. PANIK! 20 minuter till tryck och allt verkade vara förgäves. Men efter några snabba telefonsamtal så kom festivalgeneralen själv och släppte in mig. Så bilder i tidningen blev det. Det var vi ensamma om.

Första låten brakade igång och det small så kläderna fladdrade. Eld och bomber precis som det ska vara när det spelas hård jävla rock.

På vägen till pressrummet (det låsta) så hann jag få lite bilder på distans.

Jocke i stillstudie med lite eld.

En vacker tillställning med hoppbackarna i fonden.

Publikbild innan mörkret lade sig.

Maten på en festival kan vara allt från skaplig till skitdålig. Den här gången var det rätt skapligt. Vildsvin eller älg. Eller varför inte fish and chips? Eller kanske Klassiska langos eller burgare. Ingen ska vara hungrig på festival.

Så här stor och stark vill jag också vara.

Pain körde på med pyro han med. Jag kan inte avgöra om han eller Sabaton vann det slaget, men jag kan meddela att det small nått så in i helvete när Pain spelade. Jag tror att en fotografkollega fick en smärre infarkt ett tag. Hon såg verkligen vettskrämd ut.

Pain är arg, sjunger argt och ser arg ut.

Så till festivalens besvikelse. Helloween. Jag vet inte, men inte fan är de bra. Nä vi nöjer oss med det.

Sen över till nått skitbra. HELL! Vilka gubbar. Gubbar i farsans ålder och de kan fan rocka skiten ur de flesta. Sjukt tajta och vilken energi. De måste du se om du inte redan har gjort det. Så är det. Tyvärr så vet jag inte vart publiken hade tagit vägen, flertalet satt väl i öltältet och ansåg att Raubtier är bra. Så här är det, den som anser att Raubtier är bra måste verkligen ha nått fel i skallen. Sämre jävla skit har jag aldrig upplevt. En tunn liten fyllskalle från Norrbotten som bara står och brölar om Valhall och vikingar eller vad fan det nu va. Hallå, har vi inte klarat av Ultima Thule och lagt det bakom oss?

En bild till på sångaren i Hell. För den som undrar så valde jag att överexponera bilden i kameran och sen sätta svartpunkt i photoshop. Inget annat krussidull alltså. Röda ögon hade han och hans bandkollegor såg ut som vandrande lik. Gittaristen va väl minst 60 bast och hade riktigt vidriga dreads. Men så sjukt bra band. Bassisten var så lik Ronnie James DIO så du anar inte. Lik, hehe. Nääääe förlåt.

Entomed förtänar en bild. Som vanligt bra drag.

En sedel som kastades ut av killen på bilden nedan. Jag citerar våran recensent.

– Skämigt.

Dee Snider... Eller jag menar sångaren i Bilion dollar babies. De kan spela och det låter skapligt.

Jääätelångt inlägg, men så får det bli.

/Dafgård. Så är det.

Utegympa på dansrotundan

2011-05-31T10:31:00.003+02:00

Utegympa på Dössberget i Bjursås. Lättjobbat, bra ljus och trevliga människor. Här ser du ledaren Pernilla Sjörén.

Från andra hållet.

Magmusklerna får sig en omgång.

På en dansrotunda i naturen. Som sagt väldigt bildmässigt kvällsjobb. Här kan du se ett webb-tvklipp på det hela.

/Dafgård

Slutenvården i papperet

2011-05-31T10:15:00.006+02:00

Såhär blev psykjobbet i tidningen. Ingångsida och nedan, ett uppslag.

Uppslag dag ett. Enkelt, ganska snyggt och det funkar. Men jag vill alltid ha mer plats. Nämnas ska också att vi fick ettan på Falu Kuriren. Reportagen gick i del 2 som är länstäckande.Uppslag dag två. Tungt upplägg med för mycket text. En sida till hade gjort susen. Då hade min bild kunnar dragits större, för det krävdes lite arbete att få komma in på en sluten avdelning och fotografera. Men den som ger sig får inga bilder.

Sista uppslaget. Inte alls snyggt och hade verkligen kunnat göras snyggare.

/Dafgård

Slutenvården

2011-05-28T20:03:00.002+02:00

Min kollega Mattias Karlsson har granskat psykvården i Dalarna. Skrämmande saker har kommit fram och han har gjort ett kanonjobb. Jag kom in lite sent i arbetet men jag gjorde så gott det gick. Klicka här och läs artiklarna han har skrivit. Och sen kan du även klicka här och kolla på ett webb-tvklipp som jag knåpade ihop. Inte det vackraste jag har gjort, men det i särklass svåraste. En intervju på över en timme ska klippas ner till drygt tre minuter. Och då ska allt viktigt vara med. Att jag samtidigt fick fotografera och styra två kameror lättade inte på trycket. När det sen skulle klippas ihop så insåg jag att ljudet från bandaren inte höll samma tempo som i kamerorna. Då blev det lite körigt att klippa. Men det blev rörlig bild på intervjun och det var ju det som skulle levereras. Tre sidor i tidningen och vi är nöjda.

Chefläkare Bo Sjödin försöker förklara sig medan verksamhetschef Per Söderberg lyssnar.

Per Söderberg insåg att de har problem och att vi belyste viktiga saker som måste förbättras.

/Dafgård

Fjällgrycksbo

2011-05-28T19:45:00.003+02:00

Jag och kollega Per gjorde del 12 eller 13 i byaserien häromdagen. En trevlig reportageserie där vi åker ut i en liten by och träffar de som bor där. Jag har nog skrivit om det förut så i stannar här. Nu åkte vi till en by som heter Fjällgrycksbo. Inget fjäll, inte heller låg det i Grycksbo. Men nästan. Det låg på en höjd och byn ligger nån mil ifrån Grycksbo.

Erika Bränd och Andreas Andersson bjöd in oss i sitt hem och bjöd på nybakta bullar och kok!!!kaffe. Efter det nygjord rabarberpaj och vaniljglass. Och banankaka, inte glömma det. Nu hittar jag inte reportaget på våran egen hemsida, så jag klistrar in texten här.

FJÄLLGRYCKSBO

De har hittat hem.

Med barn, Rödkullor, häst, höns och getter fyller man byn med liv.

Och håller historien levande.

– Våra förfäder kom från byn, säger Erika Bränd och Andreas Andersson.

Paret är Bjursingar, från Baggbo och Andersbo.

Men för snart tio år sen slog de till och köpte egendomen i Fjällgrycksbo.

– Min morfar och mormor bodde i byn. Och ännu längre tillbaka har både mina och Erikas förfäder bott i byn, säger Andreas.

Nu för de historien vidare också på ett annat sätt.

Man har kor som betar i sluttningarna ner mot sjön - Rödkullor.

– Byn blomstrade förr. Då hade man kor här och brukade åkrarna. Men när vi köpte kossorna hade det inte varit kor i byn sen 60-talet, säger Erika, som från vardagsrumsfönstret ser de fem korna, de tre kalvarna och de fyra tjurarna lugnt och fint stå och äta.

Man valde Rödkullor av speciella skäl.

– Ja, det var den lantrasen som fanns här på gårdarna i byn förr. Det ville vi fortsätta med. Dessutom ville vi göra en insats för rasen, som varit hotad så länge, säger Erika.

Kossorna har namn.

Lillgullan går fridsamt och vill bli kliad.

Och alla de andra djuren på gården har också namn: getterna, hönsen, kaninen, katten och hästen.

– Bor man som vi gör är det förstås naturligt att ha djur. Det blir en viktig del av livet. Vi avsätter ett par timmar om dagen till korna. Men nu blir det enklare när de går ute, säger Andreas.

Men några hundraprocentiga bönder är de inte.

De har andra jobb.

Erika, som tidigare jobbat i hemtjänsten i Bjursås och varit hemkunskapslärare på skolan, pendlar till Sandviken, där hon jobbar på LRF - bland annat med att värva medlemmar till organisationen.

– Det är inga problem med pendlandet. Men jag trodde väl aldrig att jag skulle jobba utanför Dalarna. Jag har ju alltid hållit mig i socknen...

Andreas har kört borrvagn och pistmaskin och lagat skogsmaskiner. Ett tag var han uthyrare.

Nu är han kyrkvaktmästare i Bjursås församling. Han har jour många helger.

Dessutom är han deltidsbrandman i Bjursås - och får ofta vara beredd, om något skulle hända.

– Det är fritt och bra att jobba i kyrkan. Jag trivs verkligen med jobbet. Man får träffa mycket folk. Och sen känns det bra att få göra en insats i brandkåren, även om man vill att det ska hända så lite som möjligt.

Paret Bränd/Andersson har fullt upp.

Civila jobb, djur på gården, odlingsland, skogsbruk och åkermark som ska skötas.

Plus barnen - Wilhelm, Wiktor och Walter.

Alla stavar med W.

Varför?

– Tja, säger Erika och ler, det bara blev så...

Hur får man då vardagen att gå ihop?

– Barnen åker taxi till och från skolan. Vi pusslar ihop allt till slut. Kör det ihop sig helt har vi nära och kära som hjälper oss.

– Men vi har valt att bo så här, för naturen och djuren uppväger allt. Och vi har bara tolv minuter till Bjursås, säger Andreas och Erika, som kan stå på gårdstunet, greppa tystnaden och se ut över Fjällgryckens glittriga vattenspegel och de väldiga skogarna längre bort - ett litet paradis i en annars så uppskruvad värld...

Text: PER MALMBERG DT.

En kossa blev nyfiken, tydligen inte på det trevligare sättet då den tydligen är lite elak. Men jag han undan.

/Dafgård

SabelRagnar

2011-05-23T09:22:00.005+02:00

Ragnar heter han. Han står här vid polismuséets gamla Amazon. När han började som polis 1962 fick de bara bära pistol efter kl 18. Före det så fick de bära sabel. Han berättade att när han drog sin sabel så blev det rent på Mariatorget. Vilka tider.

Det här är Emil Larsson. Han ville testa hur det känns att vara kravallsnut.

Jag fick i uppdrag att flyga ner till krigets Afganistan. Eller var det en militärövning i stan för ett tag sedan? Ja så var det nog. Jag knäppte ett kort på en kvinna som stod vakt. Inte ska väl jag göra jobb utanför Falun gränser inte.

/Dafgård

Grevinnan Astrata av Sooxheim

2011-05-19T08:52:00.006+02:00

Jag har som säkert många andra, haft fördomar och konstiga tankar om folket som springer runt i skogen och lajvar. Jag har liksom fått för mig att det bara är mysko figurer som inte har hittat sin plats i samhället typ. Men nu har jag ändrat mig lite. Jag och reporter Mattias drog ut i skogen och träffade lite folk som just hade avslutat ett Lajv. Vi fick inte vara med under själva spelet, för det skulle inte passa sig. Men men, när vi kom dit så insåg vi båda två vilken otrolig miljö de befann sig i. Underbar skog och en uppbyggd värld för alver, amazoner, orcher och diverse skumma individer. En blandning av World Of Warcraft och Sagan om ringenmiljö. Kläder och dräkter hade de sytt och byggt själva. Coolt. Läs reportaget här och kika på några av bilderna som vi körde i tidningen.

Orchen Za Gothbork dök upp bakom en sten.

och skrek att han ville döda mig och lyfte sitt vapen.

Grevinnan Astrata av Sooxheim svepte förbi.

Orchen Za Gothbork körde vi på ettan i tidningen och tydligen så har det upprört en massa läsare. Hot om uppsägning av abonemang och liknande. Tydligen för stark bild eller nått. Jag vet inte, ska vi bara ha glada och gulliga ungar i tidningen?

EPA traktor

2011-05-18T14:30:00.003+02:00

Jag har aldrig ägt en, jag har heller inte åkt i en. Tills nyligen, jag fick åka EPA-traktor. Vi gjorde ett reportage om det ökade antalet "EPOR" i byn, och jag tog tillfället i akt. Och det var precis som jag hade trott. långsamt, stötigt och bullrigt. Men lite kul var det, Erik som äger epan i fråga myste. Han finner friheten i sin epa och det märktes. Eddie Meduza strömmade ur högtalarna och doften från Wunderbaumklasen stack i näsan. Precis som det ska. Jag gjorde ett litet webb-tvinslag med Erik och det ser du här

Erik bakom ratten. Tillsamans med doftgranarna hängde såklart två raggartärningar.

Epaungdom full av atityd.

Du kan även läsa repet här.

/Dafgård

GoPro igen

2011-05-17T20:36:00.007+02:00

Jag testade min GoProkamera häromdagen. Jag har aldrig testat sugkoppsfästet, så nu var det dags. Mitt bekymmer bestod dock i att det handlade om vatten. Ok, den är vattentät. Men jag viste ju inte om den skulle sitta kvar där på kanoten som det var tänkt. Dessutom hade jag ingen fångrem på den. Så om den släpper så blir det nog bara ett enda blub blub blub... Sen är det ju min privata kamera och ingen ersättning om den drunknar. Så med pirrande nerver såg jag när Isak Öhrström paddlade iväg.

Här ser du en smått nervig Dafgård som spanar om kameran är på.

Här ser du hur kameran sitter.

Och här ser du hur en av bilderna blev. Helt ok va? Och kameran satt kvar när Isak hade paddlat sig nerför strömmen. Tack och lov. Kul kul och i tidningen så gick bilden över en sida och jag fick mycket beröm för min uppfinningsrikedom. Så lätt är det.

Här en bonusbild från ett litet reportage om när Thage G Pettersson kom till byn och pratade om Palme. Roligare än så här blev det inte. Såklart så lämnade jag inte den här bilden till redigerarna. Den får bara du se.

/Dafgård

GoPro Be a hero

2011-05-10T14:58:00.004+02:00

Jag är ingen hjälte, inte heller PRO. Men jag har köpt en sån. GoPro Herokamera. Hur kul som helst. Den kommer att användas flitigt kan jag avslöja. Här kan du kolla på ett klipp som jag gjorde för ett tag sedan när jag provkörde moppen.

/Dafgård

Okristligt

2011-04-18T21:32:00.003+02:00

Jag vaknade av väckarklockan häromdagen, ja det är sant. Jag vaknade av klockan. Det som är speciellt är att klockan stod på 04.30. Upp och iväg på jobb. Åka tåg, bara för att väl framme skulle vi vända och åka hem igen, jag och reporter Ragna.

Vi skulle ta pulsen på tågresenärer och den allt sämre tågförbindelsen. Tåget tuffade iväg och vi började jobba. I Avesta skulle vi hoppa av och byta tåg för hemfärd. Vi hade tre minuter på oss, men för säkerhets skull så frågade jag stinsen om vi var i tid. Och det var vi,

– Inga problem sa han.

Men så blev det ju inte, inget tåg på station när vi hoppade av. Inte heller kom det något tåg. Så där stod vi, innan tuppen ens hade vaknat insåg vi att vi inte skulle komma hem med det i förväg betalda tåget. Det fick bli en lång väntan i Avesta för att med buss få kuska hem. Som i Hedemora skulle visa sig vara en skolbuss och allt vad det innebär. Suck. Bra jobbat SJ.

Men å andra sidan så finns det ju värre problem här i världen, så varför klaga. Tid hade vi, betald dessutom. Men det passade ju bra med den lilla fadäsen, reportaget blev ju lite vassare då. Liksom.

Stinsen blåser i sin visselpipa och alla är ombord. Hoppas han har lite ågren för att han lovade oss en returresa med anslutande tåget. En i övrigt mycket trevlig man.

I tågets fönster kan du se en något snopen reporter som med långa blickar spanar efter vårat färdmedel hem.

Läs om våran resa -->här<--

Arkivet ligger fortfarande nere, så hur det blev i papperet får du kanske se en annan gång. Men det blev två uppslag. Så mycket kan jag säga.

/Dafgård.

Lärarlöst

2011-04-18T21:26:00.003+02:00

Inställda lektioner och lärarlös undervisning är tydligen allt vanligare. Vi gjorde ett nedslag och det kan du läsa om -->här<--

Det blev ett uppslag om det i papperet, men tyvärr ligger vårat arkiv nere så jag kan inte visa hur det blev. Orkar inte heller ta en bild på det. Rappa på nu DT, vi behöver arkivet!

/Dafgård

Inför premiären

2011-04-14T10:39:00.003+02:00

Vi brukar som alla andra, göra inför-reportage. Nu handlade det om Brage och Gustafsspelare. Fotboll då. Han, Tobbe, och hon, Therese. På fritiden är de ett par men vinnarskallar ut i fingerspetsarna. Lär med fördel reportaget -->här<-- NU! Markus skriver och gör det bra.

Så här såg det ut i tidningen. Den första bilden längst upp tror jag dessutom att Borlänge Tidning körde på ettan.

Jubelbilden

2011-04-14T10:13:00.005+02:00

IBF Falun spelade en mycket viktig Sm-semifinal mot Varberg för ett tag sedan. Vid vinst skulle det bli en sista och avgörande match borta och en möjlig sm-final i Malmö. Så en jubelbild stod högt upp önskelistan från sportavdelningen. Så kom då första målet, Ciya Hajo dundrade in 1-0 och jublet var ett faktum. Dock satt jag lite dumt till om vi säger så, här kommer det en liten bildserie på det viktiga jublet.

Hur jag än försökte flytta mig på det lilla utrymme jag hade så flyttade sig Hajo lika mycket åt fel håll. Men så kan det vara ibland, bara att hoppas på fler mål och att jag då befinner mig på rätt plats.

Det kom fler mål, och jag fick nästan alla jubel på bild, bra bilder dessutom.

Men nu spelade det liksom ingen roll, Falun förlorade och det är slutspelat för i år.

Så kan det gå.

/Dafgård

Ordningsvakter

2011-04-07T14:57:00.005+02:00

Jag och reporter Linda har gjort ett reportage om de nya ordningsvakterna. Bort med biffen, in med hjärnan heter det. En ny och bättre utbildning för vakter, där det är fokus på att prata sig ur en konflikt istället för att ta till våld. Så vi följde med på deras utbildning där de bland annat lärde sig att agera rätt vid en eventuell brand. Samt batongövningar och självförsvar. Reportaget kördes på två dagar. Tre sidor dag ett och ett uppslag dag två.

Läs repet -->här<-- och reportage två -->här<--

Jessica Solfbergs som vi riktade in oss på lär sig här hur man kommer ur ett rejält strypgrepp.

Jessicas vän Rickard Åhs tränar att slå rätt med batongen.

Jessica.

Här kommer Jessica till ett av sina första jobb som nyutbildad ordningsvakt.

Redo för en kväll på Dalatravet.

Att jessica inte är en stor biffig vakt är inget hon räds för. Det gäller att kunna känna av situationen och agera rätt från början.

Slutprovet på batongkursen.

Jessica träder in i sin roll som vakt.

En an brandövningarna bestod av att söka efter människor i ett kolsvart hus fyllt med rök.

Jessica och hennes kollega Mattias Kaliff lägger upp taktiken inför kvällens jobb.

Att dra livlösa kroppar upp och nerför trappor tog musten ur alla kursare.

Ingångssida första dagen.

Uppslaget första dagen

Och det sista uppslaget dag 2 i reportageserien.

/Dafgård

Vårsolen

2011-03-31T15:11:00.002+02:00

Vårsolen gör sina små försök att värma oss här uppe i Dalom. Livet börjar bli värt nått igen. Snötäcket har legat sedan oktober nu och det känns i psyket. Nu får det vara nog. Kom nu vår, komsi komsi...

/Dafgård

Krigarprinsessan

2011-03-30T15:29:00.005+02:00

Fanny är en tjej som ingen annan, hon är en krigarprinsessa. Hon föddes för tidigt (i vecka 34) Hon har epilepsi och hjärtfel. Som att det inte va nog så drabbades Fanny av akut lymfatisk leukemi. Cancer med andra ord. Men istället för att ge upp och stänga ner, så skrev hon ett brev till gud.
–Gud, jag Fanny har drabats av cancer. Jag önskar att min sjukdom går bårt.

Nu håller vi alla tummar vi har för att det ska gå vägen för Fanny.

Läs reportaget -->här<-- NU!

Fanny gör skyddsänglar som hon säljer i förmån för barncancerfonden. Sin egen favorit har hon runt halsen.

Brevet som Fanny skrev till gud.

Fannys låda med alla delar som hon bygger skyddsänglar av.

Fanny hade en bra dag när vi träffade henne. Det är inte varje dag som är lätt eller rolig för henne. Men hon är stark, och väldigt medveten om sin sjukdom.

Krigarprinsessan blev lite trött efter ett tag. Kom ihåg att läsa grejen nu. HÄR

/Dafgård

Vardag igen.

2011-03-23T08:49:00.004+01:00

Så är vardagen tillbaka igen. Skönt att få trycka på knappen igen och höra slutaren sjunga sin vackra sång. Bilden här ovan är dock nån vecka gammal, likaså de nedanför. Jag har bara inte haft tid att slänga in dem här. Mannen med jacket i näsan är Marco Tuokko. Han fick några stygn i snoken så var det bra igen.

Mora vann över Almtuna. Niklas Fogström tekar.

Martin Johansson scorar för Mora.

Tone spelar alltid med tungan tryckt mon kinden, jag väntar bara med fasa på när hon ska bita av sig tungan. Hoppas det aldrig händer.

Simning och jag tar samma bild igen ser jag. Jag får nog utveckla mitt simfotograferande. Vem som är på bilden har jag inte en aning om. Men de startade, simmade ett par längder, mål, nästa start gick medan de andra låg kvar i vattnet och så rullade det på. Jag tappade liksom bort mig.

Anmälan till Barnens skidspel är inte riktigt anpassat för just barn. Men Majken på bilden fick till slut hjälp.

Efter avslutat lopp så satt det fint med lite dryck. Saft tror jag ett det va.

En blivande stjärna? Stilen har han i alla fall. Hur långt han hoppade är inte intressant.

Falu Kurirenspelen och en upplyst målgång. Lätt som en plätt. Inte heller här har jag en aning om vem som är på bild. Men hon vann ju.

Vem tar vem? Lycklig var nog gäddan som såg sin chans till en snabblunch. Föga vetandes om att det satt en vass hullingförsedd krok i lunchen. Bad luck eller?

Många bilder på ett bräde. Men det va liksom ett litet uppdämt behov av bildfrossa.

/Dafgård

Bryt

2011-03-21T16:49:00.004+01:00

Så kom då dagen, dagen då allt bara försvann. Vi har haft inbrott på redaktionen och alla datorer på fotoavdelningen är som bortblåsta. Elva år av mitt fotoliv är borta och kommer troligen aldrig tillbaka. Men backup då? jo för fan, på en extra hårddisk i den burk som blev stulen. Kul.

Här gapar det tomt på den plats som min dator stod. Till höger ser du hur teknikerna jobbar för att få fram spår av buset. Nu håller vi tummarna för att det ska ge nått och att jag kan få tillbaka mitt livsverk.

Förbannade jävla pack. Ge fan i andras grejer och skaffa ett liv för fan.!!!

/Dafgård