Jag vaknade av väckarklockan häromdagen, ja det är sant. Jag vaknade av klockan. Det som är speciellt är att klockan stod på 04.30. Upp och iväg på jobb. Åka tåg, bara för att väl framme skulle vi vända och åka hem igen, jag och reporter Ragna.
Vi skulle ta pulsen på tågresenärer och den allt sämre tågförbindelsen. Tåget tuffade iväg och vi började jobba. I Avesta skulle vi hoppa av och byta tåg för hemfärd. Vi hade tre minuter på oss, men för säkerhets skull så frågade jag stinsen om vi var i tid. Och det var vi,
– Inga problem sa han.
Men så blev det ju inte, inget tåg på station när vi hoppade av. Inte heller kom det något tåg. Så där stod vi, innan tuppen ens hade vaknat insåg vi att vi inte skulle komma hem med det i förväg betalda tåget. Det fick bli en lång väntan i Avesta för att med buss få kuska hem. Som i Hedemora skulle visa sig vara en skolbuss och allt vad det innebär. Suck. Bra jobbat SJ.
Men å andra sidan så finns det ju värre problem här i världen, så varför klaga. Tid hade vi, betald dessutom. Men det passade ju bra med den lilla fadäsen, reportaget blev ju lite vassare då. Liksom.
Stinsen blåser i sin visselpipa och alla är ombord. Hoppas han har lite ågren för att han lovade oss en returresa med anslutande tåget. En i övrigt mycket trevlig man.
I tågets fönster kan du se en något snopen reporter som med långa blickar spanar efter vårat färdmedel hem.
I tågets fönster kan du se en något snopen reporter som med långa blickar spanar efter vårat färdmedel hem.
Läs om våran resa -->här<--
Arkivet ligger fortfarande nere, så hur det blev i papperet får du kanske se en annan gång. Men det blev två uppslag. Så mycket kan jag säga.
/Dafgård.
