tisdag 31 maj 2011

Utegympa på dansrotundan



Utegympa på Dössberget i Bjursås. Lättjobbat, bra ljus och trevliga människor. Här ser du ledaren Pernilla Sjörén.




Från andra hållet.



Magmusklerna får sig en omgång.



På en dansrotunda i naturen. Som sagt väldigt bildmässigt kvällsjobb. Här kan du se ett webb-tvklipp på det hela.




/Dafgård

Slutenvården i papperet


Såhär blev psykjobbet i tidningen. Ingångsida och nedan, ett uppslag.


Uppslag dag ett. Enkelt, ganska snyggt och det funkar. Men jag vill alltid ha mer plats. Nämnas ska också att vi fick ettan på Falu Kuriren. Reportagen gick i del 2 som är länstäckande.Uppslag dag två. Tungt upplägg med för mycket text. En sida till hade gjort susen. Då hade min bild kunnar dragits större, för det krävdes lite arbete att få komma in på en sluten avdelning och fotografera. Men den som ger sig får inga bilder.

Sista uppslaget. Inte alls snyggt och hade verkligen kunnat göras snyggare.






/Dafgård

lördag 28 maj 2011

Slutenvården

Min kollega Mattias Karlsson har granskat psykvården i Dalarna. Skrämmande saker har kommit fram och han har gjort ett kanonjobb. Jag kom in lite sent i arbetet men jag gjorde så gott det gick. Klicka här och läs artiklarna han har skrivit. Och sen kan du även klicka här och kolla på ett webb-tvklipp som jag knåpade ihop. Inte det vackraste jag har gjort, men det i särklass svåraste. En intervju på över en timme ska klippas ner till drygt tre minuter. Och då ska allt viktigt vara med. Att jag samtidigt fick fotografera och styra två kameror lättade inte på trycket. När det sen skulle klippas ihop så insåg jag att ljudet från bandaren inte höll samma tempo som i kamerorna. Då blev det lite körigt att klippa. Men det blev rörlig bild på intervjun och det var ju det som skulle levereras. Tre sidor i tidningen och vi är nöjda.
Chefläkare Bo Sjödin försöker förklara sig medan verksamhetschef Per Söderberg lyssnar.

Per Söderberg insåg att de har problem och att vi belyste viktiga saker som måste förbättras.

/Dafgård

Fjällgrycksbo

Jag och kollega Per gjorde del 12 eller 13 i byaserien häromdagen. En trevlig reportageserie där vi åker ut i en liten by och träffar de som bor där. Jag har nog skrivit om det förut så i stannar här. Nu åkte vi till en by som heter Fjällgrycksbo. Inget fjäll, inte heller låg det i Grycksbo. Men nästan. Det låg på en höjd och byn ligger nån mil ifrån Grycksbo.
Erika Bränd och Andreas Andersson bjöd in oss i sitt hem och bjöd på nybakta bullar och kok!!!kaffe. Efter det nygjord rabarberpaj och vaniljglass. Och banankaka, inte glömma det. Nu hittar jag inte reportaget på våran egen hemsida, så jag klistrar in texten här.


FJÄLLGRYCKSBO

De har hittat hem.
Med barn, Rödkullor, häst, höns och getter fyller man byn med liv.
Och håller historien levande.
– Våra förfäder kom från byn, säger Erika Bränd och Andreas Andersson.
Paret är Bjursingar, från Baggbo och Andersbo.
Men för snart tio år sen slog de till och köpte egendomen i Fjällgrycksbo.
– Min morfar och mormor bodde i byn. Och ännu längre tillbaka har både mina och Erikas förfäder bott i byn, säger Andreas.
Nu för de historien vidare också på ett annat sätt.
Man har kor som betar i sluttningarna ner mot sjön - Rödkullor.
– Byn blomstrade förr. Då hade man kor här och brukade åkrarna. Men när vi köpte kossorna hade det inte varit kor i byn sen 60-talet, säger Erika, som från vardagsrumsfönstret ser de fem korna, de tre kalvarna och de fyra tjurarna lugnt och fint stå och äta.
Man valde Rödkullor av speciella skäl.
– Ja, det var den lantrasen som fanns här på gårdarna i byn förr. Det ville vi fortsätta med. Dessutom ville vi göra en insats för rasen, som varit hotad så länge, säger Erika.
Kossorna har namn.
Lillgullan går fridsamt och vill bli kliad.
Och alla de andra djuren på gården har också namn: getterna, hönsen, kaninen, katten och hästen.
– Bor man som vi gör är det förstås naturligt att ha djur. Det blir en viktig del av livet. Vi avsätter ett par timmar om dagen till korna. Men nu blir det enklare när de går ute, säger Andreas.
Men några hundraprocentiga bönder är de inte.
De har andra jobb.
Erika, som tidigare jobbat i hemtjänsten i Bjursås och varit hemkunskapslärare på skolan, pendlar till Sandviken, där hon jobbar på LRF - bland annat med att värva medlemmar till organisationen.
– Det är inga problem med pendlandet. Men jag trodde väl aldrig att jag skulle jobba utanför Dalarna. Jag har ju alltid hållit mig i socknen...
Andreas har kört borrvagn och pistmaskin och lagat skogsmaskiner. Ett tag var han uthyrare.
Nu är han kyrkvaktmästare i Bjursås församling. Han har jour många helger.
Dessutom är han deltidsbrandman i Bjursås - och får ofta vara beredd, om något skulle hända.
– Det är fritt och bra att jobba i kyrkan. Jag trivs verkligen med jobbet. Man får träffa mycket folk. Och sen känns det bra att få göra en insats i brandkåren, även om man vill att det ska hända så lite som möjligt.
Paret Bränd/Andersson har fullt upp.
Civila jobb, djur på gården, odlingsland, skogsbruk och åkermark som ska skötas.
Plus barnen - Wilhelm, Wiktor och Walter.
Alla stavar med W.
Varför?
– Tja, säger Erika och ler, det bara blev så...
Hur får man då vardagen att gå ihop?
– Barnen åker taxi till och från skolan. Vi pusslar ihop allt till slut. Kör det ihop sig helt har vi nära och kära som hjälper oss.
– Men vi har valt att bo så här, för naturen och djuren uppväger allt. Och vi har bara tolv minuter till Bjursås, säger Andreas och Erika, som kan stå på gårdstunet, greppa tystnaden och se ut över Fjällgryckens glittriga vattenspegel och de väldiga skogarna längre bort - ett litet paradis i en annars så uppskruvad värld...

Text: PER MALMBERG DT.

En kossa blev nyfiken, tydligen inte på det trevligare sättet då den tydligen är lite elak. Men jag han undan.

/Dafgård

måndag 23 maj 2011

SabelRagnar


Ragnar heter han. Han står här vid polismuséets gamla Amazon. När han började som polis 1962 fick de bara bära pistol efter kl 18. Före det så fick de bära sabel. Han berättade att när han drog sin sabel så blev det rent på Mariatorget. Vilka tider.

Det här är Emil Larsson. Han ville testa hur det känns att vara kravallsnut.

Jag fick i uppdrag att flyga ner till krigets Afganistan. Eller var det en militärövning i stan för ett tag sedan? Ja så var det nog. Jag knäppte ett kort på en kvinna som stod vakt. Inte ska väl jag göra jobb utanför Falun gränser inte.

/Dafgård

torsdag 19 maj 2011

Grevinnan Astrata av Sooxheim

Jag har som säkert många andra, haft fördomar och konstiga tankar om folket som springer runt i skogen och lajvar. Jag har liksom fått för mig att det bara är mysko figurer som inte har hittat sin plats i samhället typ. Men nu har jag ändrat mig lite. Jag och reporter Mattias drog ut i skogen och träffade lite folk som just hade avslutat ett Lajv. Vi fick inte vara med under själva spelet, för det skulle inte passa sig. Men men, när vi kom dit så insåg vi båda två vilken otrolig miljö de befann sig i. Underbar skog och en uppbyggd värld för alver, amazoner, orcher och diverse skumma individer. En blandning av World Of Warcraft och Sagan om ringenmiljö. Kläder och dräkter hade de sytt och byggt själva. Coolt. Läs reportaget här och kika på några av bilderna som vi körde i tidningen.

Orchen Za Gothbork dök upp bakom en sten.

och skrek att han ville döda mig och lyfte sitt vapen.

Grevinnan Astrata av Sooxheim svepte förbi.

Orchen Za Gothbork körde vi på ettan i tidningen och tydligen så har det upprört en massa läsare. Hot om uppsägning av abonemang och liknande. Tydligen för stark bild eller nått. Jag vet inte, ska vi bara ha glada och gulliga ungar i tidningen?

onsdag 18 maj 2011

EPA traktor


Jag har aldrig ägt en, jag har heller inte åkt i en. Tills nyligen, jag fick åka EPA-traktor. Vi gjorde ett reportage om det ökade antalet "EPOR" i byn, och jag tog tillfället i akt. Och det var precis som jag hade trott. långsamt, stötigt och bullrigt. Men lite kul var det, Erik som äger epan i fråga myste. Han finner friheten i sin epa och det märktes. Eddie Meduza strömmade ur högtalarna och doften från Wunderbaumklasen stack i näsan. Precis som det ska. Jag gjorde ett litet webb-tvinslag med Erik och det ser du här

Erik bakom ratten. Tillsamans med doftgranarna hängde såklart två raggartärningar.


Epaungdom full av atityd.



Du kan även läsa repet här.


/Dafgård

tisdag 17 maj 2011

GoPro igen

Jag testade min GoProkamera häromdagen. Jag har aldrig testat sugkoppsfästet, så nu var det dags. Mitt bekymmer bestod dock i att det handlade om vatten. Ok, den är vattentät. Men jag viste ju inte om den skulle sitta kvar där på kanoten som det var tänkt. Dessutom hade jag ingen fångrem på den. Så om den släpper så blir det nog bara ett enda blub blub blub... Sen är det ju min privata kamera och ingen ersättning om den drunknar. Så med pirrande nerver såg jag när Isak Öhrström paddlade iväg.


Här ser du en smått nervig Dafgård som spanar om kameran är på.

Här ser du hur kameran sitter.

Och här ser du hur en av bilderna blev. Helt ok va? Och kameran satt kvar när Isak hade paddlat sig nerför strömmen. Tack och lov. Kul kul och i tidningen så gick bilden över en sida och jag fick mycket beröm för min uppfinningsrikedom. Så lätt är det.

Här en bonusbild från ett litet reportage om när Thage G Pettersson kom till byn och pratade om Palme. Roligare än så här blev det inte. Såklart så lämnade jag inte den här bilden till redigerarna. Den får bara du se.


/Dafgård

tisdag 10 maj 2011

GoPro Be a hero

Jag är ingen hjälte, inte heller PRO. Men jag har köpt en sån. GoPro Herokamera. Hur kul som helst. Den kommer att användas flitigt kan jag avslöja. Här kan du kolla på ett klipp som jag gjorde för ett tag sedan när jag provkörde moppen.

/Dafgård