fredag 22 december 2017

Uppgivenhetssyndrom - eller apatiska barn som det hette förr





Jag och kollega Helena Wrete har träffat en familj från Kosovo som bor i den lilla byn Horndal i Dalarna. Deras två döttrar, Xheneta och Ibadete, 15 och 16 år ligger medvetslösa i sina sängar. Xheneta har legat lealös i tre år, och hennes syster Ibadete i ett år.
Förut kunde man läsa mycket om apatiska barn, sen ebbade det ut.
Det blev kanske för "vanligt"
Men problemet försvann inte bara för att vi inom media inte skrev om det längre.
Det är i allra högsta grad fortfarande ett problem.
Nu finns det en diagnos för de som lider av detta.
Uppgivenhetssyndrom.
Läs reportaget som jag och kollega Helena Wrete har gjort.
Det gör du HÄR!






 Så här blev det i tidningen. Elena Larsson redigerar och det blir så bra. Verkligen bra!






onsdag 6 december 2017

När det är dags för våra kära familjemedlemmar att somna in en sista gång



Jag har jobbat med en reportageserie om våra fyrbenta livskamrater och när det är dags för dem att somna in. För alltid.
Ett jobb som startade med att jag och min familj var tvungna att ta det svåra beslutet.
Att låta våran lilla Ollie få somna in.
Det är bland det värsta jag har gjort i hela mitt liv.
Jag lovar.
Det dök upp en massa frågor och och saker som skulle tänkas på. Mitt i all smärta.
Därför tog jag tag i det och gjorde en serie reportage som nu är publicerade.
Del ett har du här nedanför. Den tar upp veterinärens syn på avlivning av husdjur, samt hur det går till.
Längst ner kommer jag att länka till alla delar som är publicerade.
Förstasidan med del-1

Uppslag ett.
Det som skiljer de här reportagen från andra som jag har gjort, är att text gick före bild. Det var svårt att få ihop det på det sätt jag verkligen ville. Att få någon djurägare att låta mig närvara vid deras avlivning. Det sprack i sista sekund med en. Men så kan det vara.


I del-2 i min reportageserie får man träffa Tony som berättar hur det var att låta sin hund Putte få somna in i hemmet. Ett sätt som blir allt vanligare.
Förstasidan med Puttes husse Tony.


I del-3 i reportageserien har jag gjort ett reportage om Krema smådjurskremering. Där får du se hur det går till när våra husdjur kremeras. Samt en krönika av mig, om min upplevelse av att avliva våran lilla Ollie.
Uppslag med kremering.

Minneslund och min krönika.

Här kommer några bilder från Kremeringen. Den del av serien som var mest bildmässig.

Hunden ligger i en liksäck och är klar att läggas in i ugnen.

I ugnen är det ungefär 850 grader varmt.


Per Lindqvist kontrollerar hur förbränningen fortlöper.

Kremeringen av den lilla hunden är klar och resterna ska skrapas ur ugnen.

Kremeringen av den lilla hunden är klar och resterna ska skrapas ur ugnen.

Efter att stoftet har malts i en kvarn hälls askan slutligen i en urna.
 Här kan du se min film från kremeringen.





Och här nedanför kan du se en film om hur jag gjorde när jag filmade och fotograferade samtidigt. För så går det ofta till när jag jobbar. Text, bild och film. Allt ska göras samtidigt. Det här är ett sätt att jobba. Det finns flera så klart.



Här kan du se en mycket känsloladdad bild för mig. Det är min fru som tar ett sista farväl av våran älskade hund Ollie. Här har hans hjärta precis stannat och det sista andetaget är taget.
Här tar en livskamrats liv slut.
Precis här.

Här är del-1 i min reportageserie. Klicka dig gärna in och upplev.

Faluns lucia

Vi missade kröningen av årets lucia i Falun. Så jag fick "rädda" det hela. Här har du en bild på henne i alla fall. Elicia Jönsson heter hon.
Elicia Jönsson.