onsdag 6 december 2017

När det är dags för våra kära familjemedlemmar att somna in en sista gång



Jag har jobbat med en reportageserie om våra fyrbenta livskamrater och när det är dags för dem att somna in. För alltid.
Ett jobb som startade med att jag och min familj var tvungna att ta det svåra beslutet.
Att låta våran lilla Ollie få somna in.
Det är bland det värsta jag har gjort i hela mitt liv.
Jag lovar.
Det dök upp en massa frågor och och saker som skulle tänkas på. Mitt i all smärta.
Därför tog jag tag i det och gjorde en serie reportage som nu är publicerade.
Del ett har du här nedanför. Den tar upp veterinärens syn på avlivning av husdjur, samt hur det går till.
Längst ner kommer jag att länka till alla delar som är publicerade.
Förstasidan med del-1

Uppslag ett.
Det som skiljer de här reportagen från andra som jag har gjort, är att text gick före bild. Det var svårt att få ihop det på det sätt jag verkligen ville. Att få någon djurägare att låta mig närvara vid deras avlivning. Det sprack i sista sekund med en. Men så kan det vara.


I del-2 i min reportageserie får man träffa Tony som berättar hur det var att låta sin hund Putte få somna in i hemmet. Ett sätt som blir allt vanligare.
Förstasidan med Puttes husse Tony.


I del-3 i reportageserien har jag gjort ett reportage om Krema smådjurskremering. Där får du se hur det går till när våra husdjur kremeras. Samt en krönika av mig, om min upplevelse av att avliva våran lilla Ollie.
Uppslag med kremering.

Minneslund och min krönika.

Här kommer några bilder från Kremeringen. Den del av serien som var mest bildmässig.

Hunden ligger i en liksäck och är klar att läggas in i ugnen.

I ugnen är det ungefär 850 grader varmt.


Per Lindqvist kontrollerar hur förbränningen fortlöper.

Kremeringen av den lilla hunden är klar och resterna ska skrapas ur ugnen.

Kremeringen av den lilla hunden är klar och resterna ska skrapas ur ugnen.

Efter att stoftet har malts i en kvarn hälls askan slutligen i en urna.
 Här kan du se min film från kremeringen.





Och här nedanför kan du se en film om hur jag gjorde när jag filmade och fotograferade samtidigt. För så går det ofta till när jag jobbar. Text, bild och film. Allt ska göras samtidigt. Det här är ett sätt att jobba. Det finns flera så klart.



Här kan du se en mycket känsloladdad bild för mig. Det är min fru som tar ett sista farväl av våran älskade hund Ollie. Här har hans hjärta precis stannat och det sista andetaget är taget.
Här tar en livskamrats liv slut.
Precis här.

Här är del-1 i min reportageserie. Klicka dig gärna in och upplev.

1 kommentar:

Björn Sjöberg sa...

Du är verkligen duktig på det du gör. Minns att du gästade en fotoklubb där jag är medlem för ett antal år sedan. Tänker fortfarande på det ibland. Det du visade där var en passion utan dess like, det kändes som att du älskade bild... och allt du jobbade med. Det var inspirerande.

Sedan dess har jag följt din blogg och känner fortfarande att du är passionerad och kämpar på, trots allt. Det blir mer och mer video... du filmar.. och det blir bra. Du anpassar dig. Du tar fortfarande bra bilder, du tänker och försöker skapa något nytt. Imponerande.

Någonstans tänker jag att du har för mycket talang för att anpassa dig. Jag förstår självklart att du också måste jobba och så vidare. Men efter att tittat på videon hur du jobbade vid kremeringen så tänker jag att du kunde frigjort vänsterhanden, tagit ett par djupa andetag, glömt vilka bilder du skulle ta och kommit hem med ett mästerverk (jag tar inte lätt på den benämningen).

Spontant kändes det som för mycket jobb, kontra vara deltagande med en kamera.

Jag skulle gärna se mer av dig. När du tar tid på dig och är personlig. När du verkligen får vinkla det istället för att gömma dig bakom linsen och avbilda verkligheten. På riktigt personlig, inte svartvita bilder på familjen, förstår du hur jag tänker? Dina innersta bilder. De ingen har sett.

Ge oss åtminstone en bildserie här på bloggen som är riktigt personlig. För jag känner på mig att du har en unik talang som blir bortglömd här. Och om du gör det, fråga dig inför varje bildval eller serie, om det är du eller fotografen som väljer bilderna..

Bara några tankar jag fick.