Premiär

Så var årets premiär på moppen avklarad. Stel, ringrostig, otränad, sliten bana, justering på hojen, men mycket roligt. Sitter nu i soffan och... eller sitter, jag har flutit ut helt i soffan och bara myser.

Foto: Linnea Öst.

Pippi

Igår träffade jag Pippi, en banan, Plupp, en mangafigur och Teskedsgumman. Det du.

Jordfräs

Min jordfräs börjar bli klar. Om bara vädret kunde sluta jävlas kanske man kan ta en jungfrufärd snart. Här uppe i sameland har vi lite för få varma soltimmar för att det ska vara åkbart i min mening. Visst kan jag åka hur mycket jag vill i nuläget, men vem vill ta ut den här skönheten i lervälling? Jag väntar lite till och hoppas på bättre väder till nästa helg.

Tre generationer dans

Dottern dansar, mamma syr kläder och mormor skjutsar till tävlingar. Gammelmormor är även hon med och skjutsar när det krisar. Så om rätt ska vara rätt, är det fyra generationer dans. Men skit samma, här har du två bilder.

Thåström

Två bilder Thåström. Han var där, jag var där och det skitdåliga ljuset var där.

Problemlösning

Min kära fader har sina olika lösningar på de problem som kan uppstå i vardagen. Han fick en matlista i handen häromdagen och begav sig till affären. På listan stod bland annat ett vitkålshuvud. Sagt och gjort, han köpte ett kålhuvud. Men när han kom hem så insåg min lika kära moder att kålhuvudet var lite stort om vi säger så. Det behövde delas för att ens kunna användas. Då kommer min faders uppfinningsrika skalle till användning. Han tar till kapsågen.

Kålhuvudet i kapsågen.

Kålhuvudet delat och klart för vidare bearbetning.

Inga problem är för svåra för ett lösa. Det är en regel min far lever efter. Det är även nått jag försöker leva efter. Sitter någonting fast, då tar man i mer. Sitter det fortfarande fast så tar man till våld. Och det som inte släpper efter det, det ska helt enkelt inte gå att ta isär. Lite så.

Peter Carlsson

Jag fotograferade Peter Carlsson för ett tag sedan. Idag är det med i tidningen och så här ser det ut.

En rensad etta med bara bild. Min idé som jag fick gehör på.

Jag hade en till idé om redigering, en idé som jag fick från DN för ett tag sedan. Han skulle blunda på ettan och titta rakt in i ögonen på läsaren när man öppnar tidningen. Men jag la den idén åt sidan och körde på den regniga bilrutan. Dock berättade jag inte för redigeraren hur jag hade tänkt mig, så båda bilderna blev med i papperet. Men det gör väl inget.

Det är nästan svårt att misslyckas med Peter när det kommer till fotografering. Roligt och spännande varje gång. Däremot är han lite svårflirtad, han är mycket mer fåfäng än vad man kan tro. Men om man tar honom på rätt sätt är det enkelt. Här är bliderna på honom i svartvitt. Jag tror att jag skulle gjort ut det svartvitt även till tidningen, men nu är det för sent. Läs texten HÄR.

Den här bilden tog jag när vi hade parkerat. Han stod med sin vovve och väntade på oss vid sin Land Rover och där satt dragarbilden.

Jag gjorde ett bildspel på honom för några år sedan och det kan du se HÄR

Månadens bild

Den här månaden tar jag hem förstapriset. Men det kändes konstigt att vinna en tävling som jag typ arrangerar. Men samma regler som förut gjorde att min bild vann över Stinas i finalen. Stora delar av redaktionen var med och röstade även denna månad och det är kul. Vi måste prata mer bild på redaktionen och det här är ett litet försök att få igång diskussionen. Det funkar, vi pratar lite om bilderna och man hör hur kollegor från olika avdelningar resonerar. Kul kul.
Jag vann med en bild från Slottsprinten som inte blev publicerad. Den fick vika ner sig för en annan liknande bild som passade bättre med text och rubrik. I det här faller var det en bra tanke, dessutom var det jag som ville ha det så i tidningen. Annars blir jag besviken när bild väljs efter en reporters text. Men nu var det som sagt min egen idé och då är det ok tycker jag. Glad är jag och jag vann två biobiljetter som ska förbrukas med min kära sambo till någon bra rulle. Nu är det jag som nominerar Aprils Månadens bild och det kommer säkert att bli svårt. Jag får börja redan nu med urvalet.

 Redaktionscef Ewa tar en bild på finalresultatet.

Månadens vinnarbild

Bilden som passade bättre med texten den gången.

Annelie

Anneli Johansson, 46, vill tillbaka till sin egen lägenhet. Under en tid har hon, mot sin vilja, bott i en servicelägenhet. Anneli, som drabbades av ledgångsreumatism när hon var i 20-årsåldern, har flera ledproteser och stora funktionsnedsättningar. När jag kommer hem till henne hänger hon i en form av sele. Selen hänger i en krok på, vad som liknar en kran. Det är i den selen eller i rullstolen som Anneli tillbringar sina dager. Så fort hon rör sig gör det ont och när hennes assistenter ska lyfta ner henne i rullstolen gör det riktigt ont. Hon skriker och vrider sig i smärta när hennes ben nuddar stolen. Hennes ben är omlagda och man ser bara två stora tjocka bandageklumpar på hennes underben. En till sjukdom gör att hon har svällt upp på hennes ben och huden har brustit på flera ställen.
Mattias skriver och du kan läsa texten HÄR

Polishundar

Jag är alltid lika imponerad av polishundar när de arbetar. Som pressfotograf får man dock oftast träffa på dem vid tråkiga tillfällen. Vid rån och andra brott. Senast jag fick "nöjet" att se en polishund i arbete var vid ett rån här i trakten. Omgående fick hunden upp spåret på bovarna och ledde sin kollega "husse" in i skogen. Jag sprang efter på en väg intill och hade fullt upp med att hinna med. Efter ett kort sök stannade hunden på en korsande väg och markerade. Jag hörde polismannen ropa på komradion att hunden hade hittat flyktvägen som stannade på en väg. Där fanns även spår av ett fordon som hade kört iväg. Tyvärr är nog inte min imponerande inställning besvarad av hundförarna. De ser alltid lika arga ut när jag kommer efter med kameran. Jag kan ju så klart förstå dem, jag är ju ett störande moment för hunden. Men å andra sidan ska hunden klara av störningar när den arbetar. Jag håller mig alltid på avstånd, men det har hänt att hunden helt plötsligt står där framför mig, och då blir det lite darrigt. Hur arg ska hundföraren bli och hur mycket har jag stört i spårandet? Men vad jag vet har jag aldrig påverkat negativt i deras arbete.

Ett exempel på hur det kan se ut. Hunden tittar på mig och husse ser inte direkt imponerad ut. På bilden är jag ca 80 meter ifrån och jag anser att det är behörigt avstånd.

Påsk

Påsken avnjuts med ledighet, hundpromenader och god mat.

Ollie vid träd 1

Ferdinand, eller Ollie vid träd 2

Ollie vid träd 3.

Praktikant

Jag har en praktikant med mig på jobbet, eller rättare sagt vi har. Daniel Patino Flor heter han. Mycket trevlig kille som vill lära sig massor. Frågan är bara vad man ska lära honom? Han är prisad i POYi bland annat. Det är mycket roligt att ha honom här och jag tror att vi kommer att lära av varandra.
HÄR kan du se hans hemsida

Daniel på uppdrag i en skola.




Klicka på bilden för att komma till Daniels prisade reportage i POYi