Så vi åkte dit, med vinkeln att vi ville träffa Hasse Bengtsson, inte VildHasse. Men så blev det inte, plötsligt åker den stora dörren till Vindarnas tempel upp, och ut kommer Vildhasse. Sin vana trogen höll han hov och vi fick inte en syl i vädret. Nog fick vi en del saker ur honom som kanske inte alla vet, men inte riktigt det jag hade tänkt mig. Men det blev en minnesrik dag i Vallerås, Malung. Det vill jag lova.
Se mitt, ska vi kalla det Multimediareportage HÄR.
Eller i bättre upplösning HÄR
Så här såg det ut i tidningen idag och jag är nöjd.
Jag kom med en idé och chefen köpte det. Så ska det vara. Jag blir så glad att man som fotograf kan göra det som bara reportrar gör. Men som jag berättade förut, jag jobbar varje dag på att ändra det. Och det funkar.
Texten kan du läsa här nedanför, jag hittade inte texten på våran egen webb. Men här har du texten.
Vild-Hasse – knallarnas knalle, korvarnas kung
VALLERÅS
Här står korvarnas konung Hans Bengtsson, 73 år, i röd polotröja.
Hans Bengtsson?
Ja, men Vild-Hasse då!
Han slår upp portarna till sin butik och museum i fädernegården från 1500-talet i byn Vallerås utanför Malung.
Håret och skägget är vitt. Ögonen plirar.
Här är karln som är knallarnas knalle, korvarnas kung – och nordisk mästare i att prata.
Och alltihop började för 45 år sedan.
Efter att ha seglat jorden runt på olika sätt i många år som sjöman och soldat – han var långa perioder på Kuba, i Gaza och Kongo – kom han hem till gården i Vallerås. Fast från början tänkte han bli präst.
Men det var på en dansresa till Sandgrund i Karlstad som han tände på idén att åka ut på marknader och sälja korv.
– På vägen till Karlstad passerade vi Ekshärad, där det var marknad och mycket folk. Direkt bestämde jag mig för att syssla med det och det har jag fortsatt med sedan dess, berättar han.
Han reste ut till sin första marknad strax efteråt.
– Jag var in på Ica och köpte ballonger, knivar och 15 ringar Falukorv. Sedan åkte jag och sålde korven. Jag sålde bra. Jag fick köpa mer korv och jag sålde dem också. Sedan var det bara att köra på.
I 45 år har han hållit på.
Och tänker fortsätta.
– Fast vid 80 år går nog en gräns. Längre håller jag inte på.
Nu avverkar han runt 100 marknader per år. Han svänger ut från gården i sin lastbil – med lager och sovutrymme – och är borta i tremånadersperioder, då marknaderna går i varandra.
Han säljer korv. Olika sorters korv: som renkorv, älgkorv – och björnkorv. Och annat också.
– Att vara ute på marknaderna är ett sätt att leva. Det blir ett gift. Jag vill ut hela tiden. Vi knallar är som en enda lycklig familj och stunderna på kvällarna vid lägerelden efter avslutat pass är underbara. Då kan vi, ibland 20 olika nationaliteter, sitta och prata, säger Vild-Hasse, som dock menar att man inte blir rik på jobbet.
– Nää, inte alls. Jag blir inte förmögen. Men varje gång lever hoppet om de stora pengarna …
Vild-Hasse är ett affischnamn på marknaderna.
Han är mer showman, där han ofta läser dikter för de som vill lyssna, än affärsman.
Men säljaregenskaperna har han i blodet.
– Min anmoder gick på 1800-talet över hela Mellansverige med 20 kilo järnvaror på ryggen som hon sålde. Så jag har att brås på, säger Hasse och skrockar.
Han är en välkänd profil på marknaderna.
Men vilka är bäst?
– Det är Jokkmokk, Filipstad och Rättvik förstås. Kivik håller också än, fast där börjar det bli sämre.
Vild-Hasse är tänkare, samlare och uppfinnare – i samma person.
Hemma på gården har han inrett olika museer, som han gärna visar.
Man kan botanisera bland korvburkar, olika tomtesaker – och en mängd grejer han samlat på sig under årens lopp. Han visar upp sina egna ihopskruvade kompositioner – som gärna skramlar.
Det världsberömda vargskinnet ligger där.
– Jag höll på att få en månads fängelse när jag visade upp det. Vart jag fick det ifrån? Har ingen aning …
Och brudklänningen vittnar om de båda gångerna han skulle ha gift sig med sin följeslagerska i alla år.
– Första gången var 1973. Men då åkte jag på marknad i stället och ställde in. Andra gången var för tio år sedan. Men det blev heller inget av …
Och en gitarr vittnar om en artistkarriär – som tog tvärt slut.
– Ja, ingen ville ju lyssna, säger han.
Han berättar:
– Jag spelade gitarr en gång här i Malung det var många i publiken. Inför en ny låt frågade jag om jag skulle höja tonarten. Höja, sa publiken. Du ska sluta …
Korvkungen från Vallerås gillar förstås korv. Helst Falukorv. Kils Falukorv är bäst, anser han.
Och storladan vid riksvägen, där han har sin butik och sina samlingar, kallar han Vindarnas tempel.
– Det är för att det blåser rakt igenom …
Men: Vild-Hasse – hur kom namnet till?
– Jag fick besök vid en marknad i norr för många år sedan av en general inom försvaret. Det var under kalla kriget. Jag skar en bit korv åt honom, men en hulling som fäster korvens ändar flög rakt in i ögat på honom. Det såg lite vildsint ut. Efter det fick jag heta Vild-Hasse.
Sant?
Ja, varför inte.
Text Per Malmberg.
/Dafgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar