Det har varit rockfest i stan. Jag var där och bevakade. Skitkul.
Småfulla eller nyktra. Metalfolk är alltid trevliga och roliga.
Vi börjar med Sabaton. Supertrevliga killar som växer som band. Så det knakar ljudligt. Deras show på fredagskvällen går inte av för hackor. Vilken sjuk kväll de bjöd på. Pyroteknink så vi sket i brallan där i fotodiket, och musiken ligger på en enorm nivå. Dessutom så hade de gäster på scenen som inte kan kallas för dunungar precis. Bla, Udo Dirk.....sch...äh. Ni vet Acceptmannen. Tyvärr så satt jag i pressrummet och skickade bilder när han klev på scenen. Vi skulle ha bilder i papperet så det var snabba puckar. Jag plåtade två låtar sen var det bara att lägga benen på ryggen och dra. Till ett, som det skulle visa sig vara ett låst pressrum. PANIK! 20 minuter till tryck och allt verkade vara förgäves. Men efter några snabba telefonsamtal så kom festivalgeneralen själv och släppte in mig. Så bilder i tidningen blev det. Det var vi ensamma om.
Första låten brakade igång och det small så kläderna fladdrade. Eld och bomber precis som det ska vara när det spelas hård jävla rock.
På vägen till pressrummet (det låsta) så hann jag få lite bilder på distans.
Jocke i stillstudie med lite eld.
En vacker tillställning med hoppbackarna i fonden.
Publikbild innan mörkret lade sig.
Maten på en festival kan vara allt från skaplig till skitdålig. Den här gången var det rätt skapligt. Vildsvin eller älg. Eller varför inte fish and chips? Eller kanske Klassiska langos eller burgare. Ingen ska vara hungrig på festival.
Så här stor och stark vill jag också vara.
Pain körde på med pyro han med. Jag kan inte avgöra om han eller Sabaton vann det slaget, men jag kan meddela att det small nått så in i helvete när Pain spelade. Jag tror att en fotografkollega fick en smärre infarkt ett tag. Hon såg verkligen vettskrämd ut.
Pain är arg, sjunger argt och ser arg ut.
Så till festivalens besvikelse. Helloween. Jag vet inte, men inte fan är de bra. Nä vi nöjer oss med det.
Sen över till nått skitbra. HELL! Vilka gubbar. Gubbar i farsans ålder och de kan fan rocka skiten ur de flesta. Sjukt tajta och vilken energi. De måste du se om du inte redan har gjort det. Så är det. Tyvärr så vet jag inte vart publiken hade tagit vägen, flertalet satt väl i öltältet och ansåg att Raubtier är bra. Så här är det, den som anser att Raubtier är bra måste verkligen ha nått fel i skallen. Sämre jävla skit har jag aldrig upplevt. En tunn liten fyllskalle från Norrbotten som bara står och brölar om Valhall och vikingar eller vad fan det nu va. Hallå, har vi inte klarat av Ultima Thule och lagt det bakom oss?
En bild till på sångaren i Hell. För den som undrar så valde jag att överexponera bilden i kameran och sen sätta svartpunkt i photoshop. Inget annat krussidull alltså. Röda ögon hade han och hans bandkollegor såg ut som vandrande lik. Gittaristen va väl minst 60 bast och hade riktigt vidriga dreads. Men så sjukt bra band. Bassisten var så lik Ronnie James DIO så du anar inte. Lik, hehe. Nääääe förlåt.
– Skämigt.
Dee Snider... Eller jag menar sångaren i Bilion dollar babies. De kan spela och det låter skapligt.
Jääätelångt inlägg, men så får det bli.
/Dafgård. Så är det.
2 kommentarer:
En suverän bildserie från Rockstad Falun! Och roligt skrivet! :)
Tack Peter. Det är alltid roligt och utmanande att fotografera festivaler. Det gäller verkligen att hitta nya vinklar och varianter på själva spelbilderna. Sen finns det ju tusentals med sköna bilder på besökarna om man vill det.
Skicka en kommentar