En bild.

Helgens sista jobb. Gå/springalopp till förmån för feta barn. Det här är från uppvärmningen. Bara så. En bild. Inget mer. Här alltså. I tidningen så körde vi andra bilder. Tråkiga bilder. Men här är en annan bild. En bättre bild. Tjatigt?

/Dafgård

Skillnad på olika

Ibland kan man lätt ana en viss rangordning här på redaktionen. Men i detta fallet så är det väldigt tydligt. Eller hur?

Stolen i förgrunden fick jag. Min skrivande kollega har du till höger i bild. Men va fan, jag sitter sällan på en stol när jag jobbar. Jag glider mest runt eller kryper runt för att hitta en bättre vinkel. Så det här kan jag bjuda på.

Nikon

Jag måste återigen snöa in på Nikon. Vilka kameror! Jag hade i uppdrag att plåta Kalle Moraeus i Dalhalla i Lördags. Med sig på scenen hade han Lisa Miskowsky. Fri fotografering sa pressansvarig. Tack sa jag och satte mig längst fram. Längst fram betyder då (för den som aldrig varit i Dalhalla) ca 30-40 meter fram till scenen gissar jag. Rätta mig gärna om jag har fel. ISO 1600 och 200-400 struten. 1/200 sek och f 4,0 och så här ser det ut. Hårt skuren delförstoring. Och snart kommer en värre kamera än den jag har. Jösses!

Så här ser det ut då. Duger va?



ISO 2000 1/30 sek och f/3,2. Och det var allt för den här gången.



Rätt lur till plugget

Jag snodde en idé som en mycket känd dagstidning körde en dag innan. Nämligen, vilken telefon ska dit barn ha när skolan startar. Klassfråga kanske? Jag vet inte. Eller såklart jag vet, Tänk vilken ångest det måste vara att komma till plugget första dagen och inte ha en ny lur. Eller rent av en ful sådan. Skämmigt värre. Eller? Hur som helst så tog jag upp det på morgonmötet och fick efter en viss betänketid rätt. Eller rätt vet jag inte, men tillslut så höll nog alla runt bordet med om att det var en bra grej att köra i tidningen. Göra tidning, det var ett tag sedan man tänkte i de banorna. Men så skul att göra. Det är ju det jag är anställd för. Inte bara knäppa kort till reportrarna. Det vet jag att vi är dåliga på vi fotografer. Jag försöker att vända det skeppet varje dag. Så mycket jag orkar. Att bara få frågan när vi går laget runt på morgonen.
- Lars, har du nått till i morgon? Ibland har man det, ibland inte. Men kämpar man tillräkligt så kommer frågan varje möte. Annars vet jag att chefer lätt hoppar över oss och bara frågar reprtrarna hur de har det med jobb. Så lite pepptalk till mig själv och alla andra där ute. Visa att vi ochså har journalistiken i oss, Inte bara vara fotoassistenter till reportrar. Ok? Nu påstår jag inte att det här reportaget är en kioskvältare, men för att påpeka problet tar jag upp detta. 

Annie Söderlund ska få en ny telefon. Eller rättare sagt, hon ska köpa en ny. För sin månadspeng. Mamma Eva är med och lyssnar och i viss mån även tycker till om vilken telefon dottern behöver.



Annies storasyster har en telefon som hon är nöjd med men passar på att kika lite på vad som finns. Som du ser så vill hon vara smartast.





Annie sneglar lite på de dyrare och "smartare" telefonerna. Men hon har ett kontantkort och mamma vill att det ska vara så. Kanske smartast så.

 

Annie och mamma Eva har köpt en ny telefon och Annie är glad och nöjd.

Tekniknörderi...

Det är precis vad det var. Och precis det vi ville ha. Nörderi i kameror och teknik. De kan sin sak de där killarna. Benke och Mackan från Nikon då. Fråga vad du vill och det kommer ett långt och utförligt svar. Även om jag har fotograferat i snart tolv år som pressfotograf, så är det saker som man inte har en susning om. Och varje gång det kommer en ny kamera så är man tillbaka på noll igen. Typ. Efter en fin presentation av deras sortiment så fick vi som ville, känna ock klämma på kameror, objektiv, blixtar och fan å hans moster. Vi försökte pressa killarna på lite info om det som kommer nästa vecka, men det var lönlöst. Tråkigt men förståeligt. Nikon ska visst komma med nått nytt nu i veckan och jag sitter som på nålar.

Uppslutningen får jag påstå var helt ok, med några sena avhopp med sjukdom och andra orsaker så blev vi 15 dalafotografer. Jag visste inte hur många som skulle komma men hade hoppats på mellan 15-20. Vi som var där hade trevligt och vi inledde med fika/plockmat med olika drycker.

Tack Nikon och stort tack till Poppi på Foto A-bild som såg till att detta blev av.

Lite senare i höst går nästa event av stapeln. Vad det blir återkommer jag med. Men kul ska det bli.

Benke i högform under presentationen av Nikons alla godbitar.

PFK-Dalarna

Ikväll blir det kul. Ikväll kommer Nikon på besök. PFK-Dalarna och Foto A-bild arrangerar tillsammans en kameraträff och Nikon ska visa sitt sortiment. Jag hoppas på stor uppslutning och det verkar kunna bli så. Det är ju alltid kul att klämma och känna på nya saker. Men roligast av allt är ju såklart att träffa kollegor och prata fotografi. Så ikväll är det bäst att det inte händer något på stadens gator, för vi är inte där. Eller så kanske det blir så att OM det skulle hända något så kanske det blir det mest bevakade händelsen i Falun på länge. Vem vet. Hur som helst så ska vi ha det trevligt ikväll.

/Dafgård

Keken.



Två år har gått sedan Karl-Erik ”Keken” Karlsson lade auktionsklubban på hyllan. I nästan 50 år höll han auktioner ute på gården i Svärdsjö, där han drev lantbruk med grisar, tjurar och hästar. Jag och kollega Louise åkte hem till "Keken" och hälsade på. Han tar det bara lugnt nuförtiden och saknar inte sitt tidigare liv.




Såhär ser det ut i tidningen idag. Förutom en skitful annons ser det rätt bra ut.

/Dafgård. 



Powerboat

Poker Runn i Falun. Vrålande motorer, det är grejer det./Dafgård



 

Dogge skulle göra ett gig i Rättvik i somras. Jag tror inte att varken han eller jag anade att det skulle vara typ 25 åskådare. Men det brydde han sig inte om, han körde fullt ut. Dessutom så kom han fram till mig och sa att jag fick vara vart jag ville, på, bredvid eller framför scenen. Tack för det. Så jag traskade upp och tog lite bilder och som du ser så gillade han det. Ja just det, över hälften av publiken var döva. Så det stod en teckentolk och översatt allt han sjöng. Kan gissa att det blev lite svårt att översätta en del Botkyrkaslang.

OSTKROK

Gå in och rösta nu! Det heter såklart ostkrok och inget annat. Så klicka in -->HÄR<-- och gör slut på detta velande om vad det ska heta. DET HETER OSTKROK! ok?

/Dafgård

Mer hund...

Mer GoPro, jag gillart.

Före semestern.

Sa du fartkamera? Jag gjorde ett jobb om mobila fartkameror innan semestern, och döm om min förvåning när jag ser vad som sitter i holkarna. Nikons gamla D1. Nu är ju jag en Nikonfantast, men seriöst. D1! En av världens sämsta kameor. Tur är väl att de har en blixt som styr upp det hela. Sen lärde jag mig en hel del om dessa fartkameror, så nu vet jag hur man undviker en dyr lapp i brevlådan. Hehe.

Den här killen klarade sig, men en annan snubbe på en lite snabbare maskin fick en flash i trynet när jag stod där. Men polisen som var i tjäns bara ruskade på huvudet. 

- Det är ingen idé. Motorcyklar har ju ingen regskylt fram och dessutom svarta visir för ansiktet. Han skulle ha kunnat kastat sig i bilen och tagit fast honom, men det sket han i helt enkelt. Han ville hellre stå med mig och prata kameror. Kul kul.

Johan Eklund. Brage. Ett porträtt som vi körde i en sommarbilaga om ungdomsidrott.

Guldstigen. Så heter en förskola här i byn. Det är nått fel med luften där och vi träffade en av mammorna som krigar mot kommunen för en bättre miljö för barnen. Här sitter vi i deras kök och pratar. Barnen var väldigt nyfikna i min kamera och jag fick inte vara ifred en sekund. Kanon och lätt som en plätt att få bra bilder då. Nu kommer jag inte ihåg deras namn, så det hoppar vi över.

GoPro. Jag monterade den i en roddbåt. Tänkte att det blir ju skitbra. Det blev det inte, över tusen bilder och alla såg ut såhär typ. Får tänka om till nästa gång.

Ringrostens dag.

Vem är Anna-Karin Hatt? Vi ställde frågan på stan i Falun och ingen tillfrågad visste. Inte ens när vi visade en bild på henne. Hon kandiderar till Centerns ledarpost och gör en sommarturné med sin familj i husbilen. Mer spännande än så är det inte. Men det var mitt första jobb efter semestern och gosse vad ringrostig jag var.

Anna-Karin med sin man utanför husbilen.