Margit Rapp

Jag saxar in min kollegas ingress.

103 gånger har hon sagt att det blir sista resan.
Nu är Margit Rapp svårt sjuk, men hoppas på hjälp att hjälpa en sista gång.
– Hellre en slant till barnen i Lettland, än blommor på begravningen, säger hon.

Kika på mina bilder. Läs sedan texten. Kolla sen på min film.

Margit Rapp är svårt sjuk i cancer, innan vårat besök hade hon fårr morfin för att klara av värken.

Margit skojar och pratar på som vanligt. Men varje skratt kostar kraft och energi.

Margit gråter när hon tänker på barnhemmet i Rezekne. - Vem ska hjälpa dem nu undrar hon.

Juldekorationen kunde sitta på vilken dörr som helst. Men just den här sitter inte på vilken dörr som helst. Palliativ avdelning säger skylten. vård för patienter med svåra symtom av sin sjukdom och patienter som befinner sig i livets slutskede.

I Lettland finns Margit på frimärke, och regeringen där har gett henne medalj, liksom svenske kungen.

 

Trots vetskapen om att livet snart är slut, skrattar Margit mellan gråten. Kanske beror det på morfinet. Kanske är det bara så Margit är. En glad människa. Oavsett.

Margit Rapp svårt sjuk, men vill ändå hjälpa
Nu har hon rest färdigt

103 gånger har hon sagt att det blir sista resan.
Nu är Margit Rapp svårt sjuk, men hoppas på hjälp att hjälpa en sista gång.
– Hellre en slant till barnen i Lettland, än blommor på begravningen, säger hon.

Den 104:e resan blir alltså inte av för Faluns mesta hjälparbetare. Trogna medarbetare får fixa den transporten.
– Det är bland annat sängar som ska till ett sjukhus, säger Margit Rapp som sedan tre veckor själv ligger i en sådan. Eller sitter. Trots vidrig värk är hon hyfsat pigg, smärtlindringen fungerar när DT kommer på besök.
Hon öser rosor över personalen på palliativa avdelningen som tar sig tid för småprat och kramar. Kanske får hon snart åka hem, under tiden vaktar sonen Kjell huset. Han och dottern Karin är förbi dagligen, vänner hör av sig, och med posten kommer brev och teckningar från Lettland.
– Det här var ju hemskt onödigt, jag har inte tid att vara sjuk. Och även om jag haft ett hyfsat långt liv känns det orättvist och svårt att ta in, säger 84-åringen som alltid varit en kraftkvinna.
Hon tar gärna emot besök, men det är svårt att hantera andras sorg, och hon orkar inte administrera fler skänkta prylar. Det finns redan en lastbil full.
– Men jag har inte orkat tigga pengar, och det fattas nog 20 000 kronor för att bilen ska komma iväg.
– När jag vart frimärke räknade de ut att jag samlat in 10 miljoner... Jag kan inte förstå att folk har velat hjälpa mig så mycket.
I Lettland finns hon alltså på frimärke, och regeringen där har gett henne medalj, liksom svenske kungen. Utmärkelserna är många, men störst är ändå glädjen över att kunna hjälpa.
Det var hösten 1991 som Margits började engagera sig. Dottern ordnade ett utbyte med en skola i Rezekne. Lärare och elever bodde hemma hos paret Rapp. Lettland hade just blivit självständigt och besökarna berättade om fattigdom.
Margit började skicka matpaket. Och en dag när hon var på väg för att handla i Hosjö stötte hon ihop med ett reportageteam från Falu Kuriren. Hon fick 30 kronor till makaroner av journalisterna och dagen därpå stod det i tidningen.
Sedan fick hon och maken inte en lugn stund, huset blev överfullt med grejor och folk började skicka pengar i kuvert.
Över 30 000 människor har Margit hjälpt till ett drägligt liv. 103 resor har hon gjort, och redan första gången sa hon att det var den sista... Sedan började hon samla pengar till nästa på färjan hem.
I januari föll hon illa i en trappa. Om hon inte skadat ryggen och fått svår värk hade kanske läkarna upptäckt cancern tidigare, men nu har den spritt sig.
– Fast läkaren säger att det nog var för sent redan i januari, och nu finns inget att göra. Jag har inte så lång tid kvar. Fast jag känner mig för frisk för att vara sjuk, säger Margit Rapp.
Nu är hennes önskan att den där sista lastbilen ska komma iväg, och att barnen på barnhemmet ska få en slant.
– Jag har slitit i 23 år, nu vill jag en sista gång kunna göra något för dem.
Om det är någon som vill hjälpa Margit Rapp att hjälpa så är det plusgiro 6328310-5 som gäller.