Svenskarnas Parti i Falun

Idag höll Svenskarnas Parti (SvP) torgmöte i Falun. Ni vet, de där ni hörde talas om i Limhamn. Eller de ni hörde talas om i Limhamn var nog mer de där andra som bråkade. De så kallade motdemonstranterna. Som bråkade med polisen. Eller hur det nu va.
Men i Falun gick allt lugnt tillväga, inget trubbel alls.
Vad beror det på?
Är vi i Falun bättre på att uppföra oss?
Har vi bättre poliser?
Ingen aning, men idag blev det inga bråk att tala om. Det va kanske inte lika många upprörda människor i Falun som i Limhamn. Det finns säkert många faktorer till den lugna stämningen idag.
Men jag blir lite fundersam över hur det fungerar dagar som dessa. Jag tror att killarna i SvP, som besökte Falun idag, var fyra stycken.
Polisen som bevakade det hela var ungefär 200 stycken hörde jag. (ta det med en nypa salt)
Antalet människor som gapade och skrek en massa fula ord kan ha varit, typ tusen.
Vi från pressen kan ha varit ca 20 journalister.
Så all denna uppståndelse för fyra! personer på torget.
Hade det inte varit lite enklare att bara stanna hemma och låta dessa fyra! herrar stå där, ensamma, till ingen nytta?
För vem och vilka vinner på all uppståndelse?
Jag tror då inte att det är mänskligheten som kammar hem den vinsten.
Det gör nog säkert de där fyra! herrarna. På nått sätt.
Å hur bra är det?
Och framför allt, vad kostade det här kalaset?
Jag hoppas att jag tänker fel, och att det här är den rätta vägen. För annars kastar vi ju en massa skattepengar i sjön. Pengar vi hade kunnat haft kul för. Eller?
Här kommer lite bilder från dagen.

SvP på Stora torget i Falun

SvPs Stefan Jacobsson.

Folkmassan visar sitt missnöje.

Vänsterpartiet med Daniel Riazat visade sitt missnöje.

ljudlöst missnöje.

En av de fyra

Nån skriker nått till Stefan.

Han går därifrån.

Polisen i lugna fina samtal med allmänheten.

Mer givande samtal.

Sen hade Sverigedemokraternas ungdom ett mindre torgmöte en bit därifrån.

Där de visar vad de går för.

Och fick ta emot allmänhetens missnöje.

Två ströbilder

Först en miljövovve som pantar. Du kan se filmen HÄR.

Sen en publikbild från Falu folkfest.

I väntan på att få komma hem

I februari blev Birgitta Agelin, 76, utskriven och färdigbehandlad vid Falu lasarett. Sedan dess har hon inte fått lämna sjukhuset. I månader har hon förgäves väntat på en äldrevårdsplats i hemkommunen Leksand.
– Jag är så ledsen över att inte kunna få komma hem, säger hon.
Se min film HÄR.

Examen

Det är inte alltid så värst roligt att sitta i kyrkan och bara vänta, vänta på att rektor ska blir klar med sitt evighetslånga tal. Speciellt inte om sommarlovet börjar när hon sätter punkt.

Någons lillasyster har fått nog. En dans kanske kan liva upp.

Shootitlive

Jag blev utskickad på årets studentfirande i Falun förra veckan. Liveraportering med bilder var ordern. Shootitlive och sändare på kameran levererade mina 148 bilder och filmklipp. Direkt ut till våra läsare på nätet.
HÄR kan du se alla mina bilder. Det blev ganska bra får jag säga, trots skumpa över hela mig och min kollega Nina. Trots stressen. Trots allt. Men kul var det i alla fall.
Totalt har det klickats 160 186 gånger på bilderna.

för 20 år sedan

För 20 år sedan sköt Mattias Flink ihjäl 7 personer i Falun. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde den natten/morgonen/dagen. Men om du frågar vad jag gjorde när Estonia förliste, eller när tornen på Manhattan kollapsade. Då vet jag precis var jag befann mig och vad jag gjorde. Men av någon anledning kan jag inte minnas tragiken i Falun.
I morse gick jag till minnesstenen som är rest till minnet av offren. Men jag kände att jag inte hade nått där att göra. Jag tog en bild och gick därifrån.

Jag sprang på en kille på stan

På väg till ett jobb hör jag nån ropa mitt namn, vänder mig om och där står Kent. Du har läst om honom här tidigare. 25 kilo lättare kände jag knappt igen honom. Den nya medicinen mot hans ADHD fungerar klockrent och han säger att livet är finemang. Vi slår följe och han berättar om sitt liv efter att vi träffades förra gången. Han har sparat ut håret och färgat det. Gått ner i vikt och verkar vara pigg. Jag blir glad. Han säger att han har ramat in fler bilder som jag har tagit på honom. Väggarna är fulla med bilder säger han. Jag blir ännu gladare.

Gardinstången ska han sätta upp vid dörren. Nån har krossat rutorna i huset och det drar kallt.

Dressyr-SM

Förra helgen bevakade jag och kollega Thomas dressyr-SM i Katrineholm. Första gången för oss båda och vi har lärt oss massor. Vi såg till att vara på plats långt i förväg, så vi kunde få så mycket kunskap det gick innan det körde igång. Hästar är svåra, speciellt dressyrhästar. Man får liksom tassa fram, så man inte skrämmer eller stör ekipagen. Efter lite frågor och tips, samt en hel del rekognosering från min sida hade jag sett ut lite positioner att fotografera från. Sen kom jag på att jag skulle ju inte ens fotografera första dagen. Bara film från ritterna dag ett. Så det var bara att rigga upp stativet och se ut en bra filmvinkel. Det visade sig inte vara så enkelt, men på mitten på långsidan var det ställe som va minst sämst om man säger så. Att filma ett objekt som flyttar sig hela tiden kan bli lite lurigt med en stillbildskamera, men jag löste det med bländare 22 och skärpan på mitten av ..ööö planen de springer runt med hästarna på. Det kompat med klippbilder från ...ööö uppvärmningen, (eller heter det framridningen?) blev en hyffsad webbfilm.
Du kan se filmerna HÄR. och HÄR
Och en MTV-cribsliknande film HÄR. Som för övrigt blev ganska rolig.
Jag hade dock datortrubbel hela helgen, datorn överhettade och kraschade när jag skulle exportera film. Men om jag ställde ut datorn i kylan ettt tag så kunde jag få ut en film med lite tur. Suck.
I övrigt en rolig helg med många nya kunskaper.
Några stillbilder blev det och du kan se de här nedan.

Charlotte Haid-Bondegaard vann, och vann en fotölj.



Ridtjejer i publiken.

Minna Telde, och de flesta andra har trådlös kommunikation med sin tränare när de värmer upp. När jag sen ville ha en mygga (mikrofon) monterad på henne under tävlingen så var det stopp. Det kunde tydligen uppfattas som fusk. Inte heller fick jag montera en kamera på henne, så man kunde se hur det ser ut från hennes vy. Ajjabajja svarade tävlingsledningen.

På vägen hem stannade vi och gjorde ett sportjobb. Det tog fem minuter och sen rullade vi vidare.

En liten bildbomb från helgen.

Här kommer bilder från helgen. Bildmässiga jobb, som jag fotograferade. Skulle ha filmat, men det blev aldrig av.
Vi börjar med ett bootcamp i Borlänge. Rollerderbytjejer som tränar kort och gott.

Vi fortsätter med gymnastikuppvisning av barn i Borlänge.

Till sist, SM i Kettlebell i Falun.

Vägbeskrivning

Man brukar få vägbeskrivningar till en del jobb. För att hitta rätt. Det här var en ny variant. Men jag hittade rätt.

Förtydligande

I ett tidigare inlägg om hur vi på DT jobbar kan man tro att jag är arg och bitter. Så är inte läget, jag gillar det nya. Att filma och livesända. Allt är väldigt annorlunda nu än när jag började som pressfotograf för ca 14 år sedan. Så klart. Problemet är bara den omställning man måste genomgå, och ibland ställer det till med problem. Problem som man löser.
Så bara för att klargöra att jag inte är så arg som det låter i mitt inlägg, vill jag här och nu tala om att det nya är bra. Tror jag. Bara lite körigt ibland.

Såhär kan det se ut nuförtiden när jag jobbar. Stativ, lampa och livesändning. Här ifrån en rättegång i Uppsala.

Falu basket

Jag gjorde ett multijournalistjobb för ett tag sedan. Falu basket är på uppstudds. Haha, gubbhumor. Här är mina bilder.

 

HÄR läser du texten
Och här är min film.

Multimupp är det nya röda

Stillbildsfotografen är död. Så är det. I alla fall hos oss på DT, Jag vet inte hur många jobb jag har gjort den senaste tiden. Utan att ha knäppt ett enda kort. Bara film eller LIVEsändning. Nya tider, bara att haka på om man vill ha jobbet kvar. Jag skriver mycket mer desssutom, i tidningen då. Eller på webben kanske man ska säga. Digitalt först, i alla situationer.
*filma
*filma
*stillbild, om du har tid
Så är prion hos oss. Jag har ibland varit nära att åka från jobb utan att ha tagit stillbilder. Man glömmer bort det liksom. Det känns fortfarande konstigt, men man lär sig. Dessutom blir stillbilderna skitdåliga, man har inte tid att ställa om hjärnan från film till stillbild. Eller så är momentet redan förbi, jag fick det på film, men inte på bild. Hur gör man?
Ett svårt jobb att göra som multifotograf va att både plåta och filma det första hoppet i den stora hoppbacken på Lugnet i Falun. Skulle jag ha hoppet på stillbild eller film?
Film såklart.
Men då blir det ju en lögn att påstå att vi har det först hoppet på bild i tidningen. Ja.
Men så är det, nuförtiden. Det är klart att det funkar med flera kameror, då kan jag ju få båda varianterna samtidigt.
Nu hade jag det, en GoProkamera på killen som hoppade, och en "stillbildskamera" som jag sköt med.
Problemet va bara att Simon (backhopparen) inte ville ha kameran på sig i det första hoppet.
Trubbel.
Men jobbet blev gjort, bra bilder i tidningen, och en bra film. Eller i alla fall skapligt, hade jag fått koncentrera mig på det ena eller det andra så hade det blivit mycket bättre, men så jobbar vi inte här på DT.
Här är resultatet från det första hoppet.

 Och HÄR kan du se min film.