Mysko oxar

Jag och reporter Anders drog till fjällen. Där träffade vi dessa ståtliga djur. Sjukt imponerande varelser.
Jag hoppas kunna hitta på texten till reportaget. Men just nu får det räcka med några bilder.

Till mitt stora missnöje fick jag bara fotografera dessa Myskoxar i ett hägn. De vilda hade tydligen traskat över till Norge. Varför de ska dit vet jag inte, men de lär väl märka att det är bättre på våran sida.

Vid ett tillfälle kom jag så nära att linsen immade igen av oxens andedräkt. Det är för nära då dessa bastarder kan gå genom betongväggar om de vill. Nu gick det bra, men jag blev lite paff när det plötsligt inte gick att se vad jag fotograferade. Med vidvinkel kan man lätt tappa bort sig hur nära vissa saker kan vara. Det märker man på ishockey då man känner vinddraget av en klubba som far förbi bara några milimeter från huvudet.

Det här är den enda Myskoxen jag fick på bild i det fria. Men min sambo Linnea gillade den lilla och lurviga presenten.

En bild

På innebandy i en skola. Inte mer än så.

Tansit

Det råder överflöd på kavaljerer i Gagnef. Men som ofta blir det inte som man har tänkt sig, kvällen vi var där måste det ha varit sport på teve. Sa kvinnorna, för just denna kväll var det fler kvinnor än män. Så klart.
Men jag tog en bild som fick illustrera deras dilemma.

Den ensamma mannen på bilden har precis blivit utmanövrerad av dansinstruktören. Men det nämner vi inte i tidningen.

Hagströmambassadör

Ytterligare en Hagströmambassadör är utsedd. Den här gången blev det Maria Andersson. Sahara Hotnights du vet. Så här glad blev hon.

Efter det jobbet styrde jag mot Gagnef för ett, som min vän Dareberg skulle kalla det. Gig.
Gagnefs fotoklubb har ringt i över ett år och önskat min närvaro. Men jag jobbar ju nästan bara kväll så det har liksom aldrig passat. Men igår jobbade jag dagpass, så då gick det vägen.
Jag pratade lite om hur det är att jobba som pressfotograf på landsorten, precis som jag gör här på bloggen.
Det verkade uppskattat och jag hade en trevlig stund. Det är roligt att prata bild med likasinnade.
Nu ska jag stänga ner alla program och slå av min dator. Nu är det helg för min del och den skall avnjutas med sambo, hundar och kanske en liten stänkare.

Månadens bild

Månadens bild Oktober är korad. Kollega Kjell Jansson vinner med sin bild på en häst som blir kroppsmålad till dalahäst. Jo det är sant, klicka HÄR för att se hur det blev.

Foto: KJELL JANSSON

Själv kom jag två igen, och får ta nya tag.
Grattis till Kjell som vinner två biobiljetter och heder.

Min bild som kom tvåa.

Bandy

Enkät

Leksands ishockeyklubb går på knäna ekonomiskt. Nu tigger de efter pengar igen hos kommunen, jag tog min kamera och åkte till leksand och gjorde en enkät.
Så här ser det ut idag.

Borlänge tidning

Förra veckan gjorde jag ett innhopp på Borlänge tidning. För några år sedan var BT min arbetsplats, men jag blev flyttad till Falun och Falukuriren där jag nu jobbar. Hela redaktionen är ombygd och uppfräschad, vilket inte kom en dag för tidigt. Gamla goa kollegor fick mig att känna mig som hemma i de fyra dagar jag tillbringade i Borlänge.
Jag och kollega Karin besökte ett gäng killar/gubbar som lever för sina modelltåg. Så här blev det i tidningen.

Många och små bilder, vilket jag normalt inte gillar. Men nu funkar det ju, allt annat är ju litet och i stort antal.

Pjatta i kameran

Jag har testat det för många år sedan, och jag testade idag igen. Pjatta i kameran.
Jag skulle fotografera en fiolkonsert med en massa barn på scenen. Väldigt starkt ljus på barnen men väldigt mörkt i lokalen. Och alla barn på scenen hade ju sina föräldrar i bänkraderna. För att få ett jämnare ljus i bilden så insåg jag att här måste det till knep. Lätt som en plätt, upp på läktaren och placera kameran på något stabilt. I det här fallet ett litet bord.
Sen är det bara att hålla för det ljusa i bilden med, i det här fallet min hand. Här går det att vara hur kreativ som helst, men idag gjorde jag det lätt för mig.
Här nedan ser du hur det ser ut med handen för hela exponeringstiden, och sedan hur det skulle bli utan "handpjattning" Det gäller bara att hitta rätt tid.
Det här lärde jag mig av Fotograf Fougstedt på en kurs i Kalmar. Kollega Dareberg skriver om det på sin blog HÄR. Han hade mer tid på sig än vad jag hade. Men det är kul att testa lite olika knep. Lite fotoklubbkänsla.

Handen för hela exponeringstiden.

Ingen hand alls

Resultatet.

Tråkigheter

Bloggandet har legat på latsidan ett tag. Jag styr upp det här och nu med en liten rapport.
Förra veckan bevakade jag tråkigheter som rubriken talar om. En kvinna körde av vägen och ner i vattnet i Furudal. Bilen sjönk inför chockade vitnen som såg att det "var liv i bilen" innan den sjönk. Den starka strömen förde med sig bilen under en bro och ut i en sjö. Dykare hade hittat bilen, men tappade sedan bort den innan man kunde bogsera in den. Jag blev utkommenderad flera timmar efter att bilen hamnat i vattnet och jag trodde nog inte att jag skulle hinna dit i tid. Över en timmes bilfärd från redaktionen. Men bilen var tydligen spårlöst borta och sökandet pågick för fullt när jag anlände. efter nio timmar på plats (med undantag för hemtransportering av skrivande reporter) gav jag upp. Då hade bilen fortfarande inte lokaliserats och tidningen hade lämnats för pressläggning. Hade jag stannat kvar för bilder på när bilen bergades skulle jag ha gett det ca 3-4 timmar till. Men många timmar på en brygga i minusgrader, dåligt klädd dessutom så fick det vara nog.
Det rådande mörkret tvingade mig till ISO 12 800


ISO 12 800. 1/6 sek f/2,8 (70-200)
Räddningstjänsten söker efter bilen.



ISO 12 800. 1/13 sek f/2,8 (24-70)
Ett inhyrt företag med en specialkamera lyckades hitta bilen på ca 20 meters djup. Här visar de räddningstjänsten hur det ser ut på sjöbottnen.

ISO 12 800. 1/8 sek f/4,0 (200-400)
Räddningstjänstens kameror lyckades inte se bilen.

ISO 12 800. 1/10 sek. f/2,8 (24-70)
Frusna dykare och räddningsledare värmer sig i bilen.

ISO 12 800. 1/8 sek. f/4,0 (200-400)

ISO 12 800. 1/8 sek. f/2,8 (70-200)

Som tur va hade min kollega köpt en bit bröd som vi delade på i bilen. Utan varken smör eller pålägg. Inget att skölja ner med heller för den delen. Men gott va det. Lite senare på natten bjöd dessutom räddningstjänsten på kaffe och bulle. Trevliga människor som vanligt.