Vi fotografer på plats kom överens om att inte smyga runt utanför och fotografera med långa teleobjektiv. Vi resonerade att det var mer respektfullt att helt enkelt vara närvarande och synliga.
Ärlighet varar längst. Och det tror jag är viktigt, speciellt när det gäller jobb som dessa.
Vi fick inte fotografera inne i kyrkan, inte heller fotografera kistan genom dörren.
Helt ok i min mening.
Det fick bli stillsamma bilder på passande avstånd, som ändå blir närgångna.
Det som var svårast med just det här jobbet, va nog att det inte bara va kända och medievana människor som kameran riktades mot. Där fick jag som fotograf verkligen känna av läget och tänka mig för innan jag tog bilden.
 |
| Porten till kyrkan öppnas och jag hittade en bild som kändes bra. Den här bilden kan uppfattas som en bild tagen i smyg. Men jag var fullt synlig och jag hade rört mig bland alla människor med kameran i handen hela tiden. |
 |
| Det här är en bild som jag tog när jag klev ur bilen. Innan vi bestämde oss för att gå fram och vara synliga. Snudd på en smygbild, men den är stämningsfull och visar inget ansikte. Därför tycker jag att den är ok att visa i tidningen. |
