Cathrine Tranblom

((Nu funkar länken HÄR))

Du kommer väl igåg det HÄR reportaget? Cathrine och Stefan Tranblom. Jag och reporter Anders hälsade på hemma hos Cathrine och Stefan för några dagar sedan. Jag visste att hon var hemma i Falun, men jag hade ingen aning om hennes hällsa.
Först kände jag inte igen henne. Jag trodde att det var en syster som var där på besök. När jag tillslut förstod att det var Cathrine som stod framför mig så tappade jag andan för ett ögonblick. Den Cathrine jag träffade på avd 78B i Uppsala känns mer som en konstig dröm. Nu skiner hon upp och värmer hela köket med sin blick och leende. Vilken känsla!
Medicineringen har slagit in med full kraft och att hon får vara hemma, i sitt hem, med alla dofter, möbler och familj verkar göra underverk.
Juleljusen på bordet brinner och julefriden värmer. Catherine och Stefan ler och skrattar, vi skrattar. Det käns så bra.
Men vid ett tillfälle gör jag bort mig, jag frågar om det är ok om jag har kepsen på mig.
- Jag har en dålig hårdag skojar jag. (rakad skalle)
- Ja, jag har lite av en dålig hårdag jag med svarar Cathrine. Hur dum får man vara tänker jag. Men hon tar det med ett skratt. Som tur är har hon humor och jag klarar mig undan. Men jag småskäms lite i alla fall.
Det är så skönt att få träffa dem igen och se att de mår bra. Cathrine mår bra och det är som sagt en helt annan människa vi träffar. Jag hoppas och håller tummarna för att Cathrine ska få må bra och vara lycklig över julen och en låång bit in på det nya året. Hon har ju trots allt en obotlig sjukdom och ingen vet när allt tar slut. För det kommer att ta slut, det vet hon, det vet jag och det vet hennes nära och kära.
Men som sagt, jag ber till högre makter att familjen Tranblom får en underbar jul och nyår. Det är de värda. Mycket värda.
Jag hade kameran med mig när vi hälsade på och här är några bilder från vårat besök.

Cathrine på Sahlgrenska sjukhuset.

Cathrine när jag träffade henne senast. Peruk så klart men ögonen lyser.

Stefan och Cathrine med dotter Stella.

/Dafgård.