Hockeykort

Hockey ur lite olika vinklar.

Moras tränare Harald var smått irriterad över dommarens sätt att dömma. Efter lite hårda ord så fick han snällt lämna spelargången och finna sig i situationen. Varje match, efter slutsignal. (Periodvila eller matchslut) stannar jag kvar i spelargången. Där händer det mycket. Jag har bevittnat rena slagsmål och hårda ordväxlingar mellan både spelare och ledare. Oftast händer ingenting, men ibland blossar det upp stridigheter.

Leksands Jon Knuts åkte på en tackling och fick smaka på virket i sargen. Det såg otäkt ut och han föll handlöst i isen efter en tung smäll i sargen. Bilden är lite oskarp, men jag såg att det skulle smälla och han inte riktigt rikta kameran rätt för att fokusera ordentligt. Den här gången valde jag att gå upp på läktaren på motsatt sida om där jag normalt står. Jag ville ha en annan vinkel. Men det gav inte mycket mer än den här bilden. Dock var jag ensam om just den här bilden. Hörnet Knuts brakar in i ligger helt dolt av målburen från vanliga fotopossitionen. Vi var ca 6 fotografer på matchen, men endast JAG fick bild på smällen. Nu reste sig Knuts upp tillslut, men tänk om han hade råkat riktigt illa ut. Då var det ju bara jag som hade det på bild. Värt att tänka på.

En klassisk Dafgårdspegelhockeybild. Jag gillar att fotografera sport med vidvinkel. Det gör att läsaren kommer närmare spelet och min förhoppning är att det ska kännas äkta när man öppnar tidningen. Man ska som läsare kunna känna svettlukten hemma vid köksbordet. Det här är ingen direkt sådan bild, men när man hänger ut över sargen och fotograferar spelet i rinkhörnet så blir det en häftig spegling i plexit. Jag har nog tyvärr levererat för många spegelbilder så jag är trött på dem själv. Men det här börjar bli en klassiker i min hockeydokumentering. Baksidan med att vara så nära spelet som möjligt är ju skaderisken. Det går fort och pucken är livsfarlig. Jag väljer att jobba utan hjälm vid rinkside för den är bara i vägen. Det kommer jag att få smaka på förr eller senare, det vet jag. Jag har letat lite efter en bra lösning, men hitils har jag inte hittat någon bra hjälm. Under mina år som fotograf har jag hitils bara fått en rejäl smäll, ett slagskott rakt på armbågen. Det är många år sedan nu, men än idag kan jag känna av träffen.



Genom plexit. Här står man rätt säkert. Baksidan med att stå bakom plexit är reflektioner och skitigt glas. Men det går att leta reda på en skaplig glugg om man har tur. Glasplexit i Mora är bra, plexiplexit i Leksand är hopplöst. På bilden ser vem som helst att det är en solklar tripping. Dommaren står bra och ser allt. Men icke! Spela på skrek han bara och jag ifrågasätter hans sätt att dömma.

 /Dafgård