Varför stressa

Mannen hade inte bråttom med däckbytet. Han satt där på marken när jag och kollega Mats gick in på det lilla matstället i den lilla byn vi passerade. När vi ätit klart satt han fortfarande där, vid samma framhjul. Och vevade, varv för varv på de smårostiga hjulbultarna.

- Nu är du snart klar med däckbytet ser jag. Skojade jag.

- Ja, jag har ju bara tre hjul kvar. Suckade mannen.

Då klämmer min kollega Mats till med kommentaren.

- Det står inte på förän du får byta till dubbdäcken igen. Då log mannen och vevade vidare.

Vi satte oss i bilen och drog vidatre. Jag kan inte sluta tänka på de där mannen. Är han färdig med däckbytet? Han han klart innan solen gick ner?

Jag hoppas han är klar. Men å andra sidan, varför stressa? Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Jag gjorde mitt däckbyte med en muttermaskin, snabbt och smidigt.