Fojo 4

Veckan är slut, jag är trött. Sjukt kul men intensiv vecka i Kalmar. Jag har lärt mig så mycket, hur ska jag lyckas förvalta det här? Bara tanken framkallar lite ångest. Lars Dareberg och Eva Åberg har kört med oss hela veckan. Mycket bra kursledare vill jag säga. Aktantmetoden. Har du hört talas om den? Den kan jag. Jag kanske förklarar mer sen om den metoden. Men nu är jag trött. Ska försöka sova lite, sitter på tåget hem nu. Hela Fredagskvällen går till tågresa. Och jag som är lite, vad ska jag säga, lite sådär smått bakis. Då är det fint att åka tåg.

Jag vet inte om jag kommer att lägga upp bildspelet jag har gjorde i Kalmar. Kanske, massor med kanske. Vi får se. Men här är några bilder från nämnda bildspel.

Trevlig helg alla. /Lars

Det här är en trevlig snubbe. Men bara för att jag var så sjukt upptagen med allt nytt vi har lärt oss så glömde jag det mest viktiga av allt. NAMN!!! Vad heter han? Inte en aning. Jag lär nog aldrig få reda på det heller. Men trevlig var han, ställde upp på intervju och fotografering trots att han hade mer bråttom än en dopad Ludmilla.

Hörsalen på stället vi kursade skulle renoveras. Här lägger min namnlöse polare det nya golvet.

Dörrar monteras

Elkillarna körde soundcheck.

Nyfikna kikade förbi och undrade om killarna skulle hinna i tid.

Vi kallar dem för målaren och chefsnickaren.

Chefsnickaren igen

Fojo 3

Sydsvenskan har ju redan en kung. Men Dareberg är King! Så är det. Här berättar han om hur man bär sig åt när man tar upp ljud till bildspel.

En liten snabbis. Hinner inte berätta så mycket mer än att Lars och Eva har lärt oss skitmycket bra "verktyg" och "nycklar" som de kallar det. Igår och i dag har vi kursare sprungit runt och fotograferat och tagit upp ljud som små illrar. Intervjuat människor och pratat in speakers för hela slanten. Mycket trevliga kollegor. Vi har sjukt kul tillsammans. Men så är det oftast när ett gäng fotografer samlas. Vi har kul. Skitkul.

Nu är det dags för en trevlig middag. Thaimat och pillsner. Så du fattar varför det här blir ett kort inlägg.

/Lars.

Kolla på Pelle. Han ska tydligen snart gå i pension. Men ser du hans smajl? Han har precis lärt sig att klippa ljud och sätta ihop ett bildspel. Livet leker och man ser hur kul han har. Så hoppas jag att jag har det efter ett låååång fotografliv.

Fojo 2

Första kursdagen är över. Sjukt kul att lära känna alla kursdeltagare. Lars Dareberg har visat lite bilder och bildspel under dagen. Jag har ju redan sett hans bildspel på hans blogg, men det är så mycket mer att höra honom prata om sina bilder samtidigt. Eva är kursledare tillsammans med Lars och hon pratar om dramaturgi och intervjuteknik. Oj vad man har att lära där.

Ikväll hade vi lite myspys med öl, vin och pizza. Bildsnack och skratt. Fojo helt enkelt.

Lite bilder från i kväll. //Lars.

Pelle och Nina från UNT.

Håkan från Sundsvall och min kollega Stina med SVDs Yvonne Åsell.

Emma Gustavsson från Hallandsposten.

Tomas och Mattias från Kalmar.

Kursledare Dareberg och Ragnhild från Göteborg.

Tommy från Gotlands Tidningar.

Pelle och Nina igen.

Yvonne och Mattias.

Fojo.

Tillbaka i Kalmar och Fojo. Just nu sitter jag och Yvonne Åsell från SVD i en liten mysavdelning och snackar lite. Eller snackar, vi stirrar rakt in i varsin laptop och inser att vi lever i en ny värld. Vi har aldrig träffats förut och vårat sätt att lära känna varandra går via facebook. Vi skrattar gott och tittar ner i skärmen igen. Yvonne kommer från mina hemtrakter så vi kommer nog att kunna ha kul i veckan. Det droppar in fler kursdeltagare nu och vi säger hej och hallå. Kommer att bli kul det här. Snart ramlar nog chifen in. Kul att träffa honom igen.

Ja men se där. Nu klev han över tröskeln. Kul.

Förra gången som jag var här i Kalmar så åkte vi över till Öland och fotograferade lite. Här nedan är några ev de bilderna. Vi hade fått ett uppdrag att fotografera minns jag. Jag kommer inte ihåg vad det var dock.

Men det finns en och annan kvarn på den ön minns jag.

Självporträtt

Bara för att det har varit tyst här på bloggen ett tag så känner jag ett litet, men ack så störande måste att skriva nått. Men jag håller mig kort och lägger upp en bild på mig själv. Den tog jag på en hockeymatch i Leksand. Jag monterade kameran på enbenstativet och utlöste den med remotsändare. Jag gick runt rinken och plåtade ner över plexiglaset och tog lite "overhead"bilder på nära avstånd. Både spelare och publik stirrade med stora ögon på mig när jag stod där med en kamera högt upp i luften på ett stativ.

En mycket kul grej var när jag förflyttade mig några meter efter långsidan. För när man går efter sargen på vissa arenor så är det liksom ett dike mellan planen och första bänkrad. Så det enda som syntes från publikplats var min kamera som guppade fram. Då hör jag plötslig en manlig röst. (mycket brett dalmål) - Nä nu jävlar kömme dä en ubåt! Selu, han har periskåpä uppa!

Ett skratt sprider sig över läktaren och själv skrattar jag hejdlöst. Det måste ha sett för jävla kul ut.

Så, åter till bilden på mig. I ett spelavbrott så vrider jag kameran 180 grader och trycker på avtryckaren. Mest för att kolla om sändaren fortfarande är med på noterna. Jag ser lysdioden blinka till och känner mig nöjd över att det funkar.

Dagen efter sitter jag och kollar igenom bilderna för att se om jag har fler bilder som håller. Då hittar jag den här rutan.

Den uppmärksamme ser nu att jag har ljugit lite. Den här bilden är inte alls från Leksand. Det är ju i Mora. Men skit samma. Tjejen till vänster i bild ser inte ut att vara så förtjust i min kamera. Ha ha. Fan va kul.

Det blir lite roddigt när man leker lite på det här viset. Först kameran på enbenstativet med remotsändare. Sen standardkameran runt halsen. (förlåt Gunne, jag ska aldrig mer ha kameran hängande runt halsen, men det var lite körigt) På det så hade jag en remotsändare till i handen, för jag hade även en kamera monterad i taket. Det enda som fattades var ju så klart målkameran, men det var slut på kamerahus. Nästa gång!

Här är en bild som är från andra sidan plexit.

För att skryta ännu mer så ska ni veta att det är en mastodonttrapp från rinkside upp till pressrummet i Leksand. Men nu var det ju i Mora tänker du, ja men jag jobbar så här även i Leksand. För det ska ju levereras bilder i varje paus. Är man snabb så hinner man med en kaffe och kanske en korv. Om inte sportreportrarna har ätit upp allt.

Å jag skulle hålla mig kort. Nåväl, (ölen står på kylning) så nu åker jag hem till Henrik. Årets bild du vet.

Höj höj i Köja! /Lars.

Årets bild

Nu börjar det ta form. På lördag är det dags för slakt. Då skall ett större antal bilder reduseras för inlämning till årets bild. Jag och Henrik Hansson (kanske även Hasse Eriksson) ska sätta oss med en varsin öl, eller fler och titta på och bedömma bilder. Kill your darlings. Ett ont måste. Men fan så kul. Sen skall vi förbereda ett tacktal sägere Henrik. Ha, ja vi får väl se. Hotellrum är i alla fall bokade i Örebro och det skall bli sjukt kul att träffa alla fotografer som man bara har sett ett namn under en bild på. Spännande.

Resa och hotell i Kalmar skall bokas i morgon. Fojokurs med Lars Dareberg står på schemat hela nästa vecka. AWESOME!!! Dalarnas Tidningar skickar två fotografer, mig och kollega Stina.

Tyvärr så är jag tvungen att avboka min resa till Köpenhamn och Nikons multimediadag med Bill Frakes. Så trist, men jag måste jobba.

I övrigt så gjorde jag första dagen på jobbet sen dagen före julafton. Jag tror att avtryckarfingret till och med har gått upp i vikt över helgerna. Fan, ska det vara svårt att knäppa skarpa kort efter lite ledigt???

Hei veis/Lars.

Bäst i klassen

Sara Marklund, Josefine Zandén och Caroline Zandén har mycket gemensamt. De går i samma klass, de spelar i samma klubblag i både innebandy och fotboll och de tillhör också distriktslagen i de två sporterna. – Vi träffas varje dag i skolan och det är jättekul att spela i samma lag, säger Sara.


Ja, det var väl allt. Läs mer om tjejerna på dt.se


/Lars.

Teaterapa.

I snart 35 år har han stått och larvat sig på scen till Falubornas stora förtjusning. Teaterapa, det är vad han kallar sig själv. Christer Halfvarsson. Jag och reporter Ola åkte hem till Christer och pratade lite om åren som gått. Detta gjorde vi inför nyåret och den då stundande Falurevyn.

Vi satt och pratade i drygt en timme i Christers kök. Det vara bara att ha fingret på avtryckaren och försöka hinna med i svängarna. Jag fick en redigeringsidé direkt där i köket. Ett gäng porträtt och en dragarbild över ett uppslag.

Och så här blev det i tidningen.

Finlir

Sporten på Dalarnas tidningar gör ett årligt magasin som heter Finlir. I år har jag tre reportage med i magazinet. Tre personporträtt kanske det heter. Tyvärr så fick jag lov att plåta av sidorna då vi inte lägger upp detta på webben.

Mats Nilsson är Sveriges bästa motocrossförare OCH enduroförare. Vi tillbringade flera trevliga timmar med Mats på hans jobb där han lastar timmer på järnvägsvagnar. Jag skall försöka lägga upp reportaget här så ni kan läsa det.

Ett annat porträtt är på Patrik Allvin. Han är talangscout för regerande NHL-mästarna Pittsburgh Penguins. Han reser runt i Europa och Amerika och söker efter kommande världsstjärnor. Han ser nog mer hockey än 20 hockeyfantaster gör tillsammans.

Det tredje och det starkaste porträttet är på Håkan Larsson. (bandyprofil) Han har besegrat cansern TRE!! gånger och ser på livet ur ett annat perspektiv än vad du och jag gör. Så otroligt att få ta del av en sådan stark historia. Jag skall försöka lägga upp det reportaget med.

----

Här är bilderna från reportagen, en del i svartvit. Som jag ville ha det.

Mats Nilsson

Patrik Allvin

Håkan Larsson

//Lars.