Hopptornen i Falun är en het potatis nu, och har så varit ett tag. Nu fick ju Falun skid-vm 2015 så då måste tornen renoveras. Och tro mig, de behöver en rejäl översyn. Jag är inte rädd av mig som person, men när jag klättrar omkring i de där två tornen så skakar benen lite. Ruttet och murket virke i alla golv och reglar. Rostiga balkar och trasiga räcken och staket. Jag var uppe i det lägre tornet i vintras när det pågick en tävling. Killarna som hoppade var ju inte direkt förtjusta över skicket på backen. Vilket jag förstår.
Dålig bild, men jag var bara tvungen att ta en bild på bilen. Rakt under mig. Den hade jag landat på om jag hade hoppat. Vilket jag inte gjorde då, så klart. Men om jag ville. Vilket jag inte ville. Vi ger oss där.
Trapporna upp till den högsta delen är murkna och slitna av vädrets makter genom åren. Det knakar och knarrar vart man än går och det är bara olustigt att vara där. Fallhöjden ner i backen vill jag inte ens veta. Men det är nog för högt för att det skulle kännas bra.
Sen de här människorna som hoppar backhoppning då, vilka adrenalinpannor. Hur fan kan man frivilligt kasta sig nerför detta stup? Helt obegripligt. Att bara klättra i underbacken är en upplevelse. Och den susar de förbi i luften. Jag hoppas att jag kommer att fotografera nästa tävling i dessa backar. Jag har hittat lite spots att stå på när det väl gäller. Men det är långt dit. 2015 liksom.
Kom just på att jag bloggade om mitt förra besök i dessa backar. Här kan du läsa om det. Scrolla ner en bra bit så hittar du en lite rolig grej.
1 kommentar:
Damn, de vrider sig i magen på mig bara av att kolla på bilderna. Är man höjdrädd då? //Felix
Skicka en kommentar