Studentliv

Jag har haft turen att få bevaka årets mösspåtagning som det heter i Falun. Alla som tar studenten samlas på torget och går en något krånglig marsch runt i stan för att sedan stanna vid en lyckobrunn och kasta i ett mynt. Sedan samlas alla i en enorm ring på stortorget där man traditionsenligt i samlad grupp tar på sig studentmössan. Den glädje, lycka. oro, förväntan, fylla, bara ben, mer glädje, mössor, sånger och mer glädje är ett fruktansvärt roligt jobb för en fotograf som mig. Ok, jag är redan rätt trött på EEEÄÄÄSSTREEEBEEE!!! TJAALALLALAAAAA!!!
Men va fan. Glädjen överglänser allt en sådan dag. Alla känslor som på samma tid och plats. Den som inte går igång på det som fotograf ska nog söka sig ett annat jobb.

Elin längst till vänster med det ena foten i rännstenen, den andra på trotoaren. Dagen till ära iförd folkdräkt. Samt en något försenad tjej som ljudligt fnissande stressade fram till sina klasskompisar.

Ja, glädje kan ta de mesta former.

Jag har bevakat det här något år nu och jag kom på när jag satt och kopierade mina bilder att jag nästan uteslutet har bara tjejer på bild. Jag frågade min kvinnliga kollega om hon hade reagerat på det. Det hade hon inte och jag funderade vidare. Jag kom fram till att tjejerna är mycket roligare att fotografera då de helt enkelt gör sig bättre på bild. (inte alltid så klart) Men så är det tycker jag. Så var det förra året, och året före det. Så även i år. Nu är ju inte alla grabbar fulla och missuppfattar det med att ta på sig mössan efter genomförda traditioner.

Med den ena foten i rännstenen tar de sig fram. Många klagade över att de blev trötta i högerbenet, andra klagade över dåligt skoval.

Helt plötsligt kommer ett gäng killar rusande runt i den enorma ringen av studenter på torget. De får med sig alla i sitt försök att liva upp stämningen ännu mer.

En som fattat det där med att ta på sig mössan senare. Samt en flicka som är enormt impad av att killen kan göra fina tecken med fingrarna.

Efter att ha hoppat fram på ett ben, rabblat en totalt obegriplig ramsa så kastar de ett mynt i lyckobrunnen. Det kan tydligen vara hur kul som helst.

Att bara få stå på torget och sjunga fy faaan va vi e bra är en sån otrolig upplevelse.

När allt var över och jag traskade mot bilen så är jag lika glad som studenterna tror jag. Jag har ju fått uppleva ett skådespel av ren lycka. Hur kan man vara annat än glad då. Tack alla underbara på torget. Nu väntar studenten på Fredag och samma glädje.

När jag sen kommer hem så hittar jag dessa barn på gatan. De säljer lite av varje på ett bord. De frågar om jag vill köpa något. Jag hittar tre enkronor i fickan och frågar vad jag får för de. Hmm, vänta svarar de. Sen kommer de överens om att jag nog ska kunna få en innebandyboll för mina slantar. Ok säger jag och tackar. Men då tycker en av flickorna att de har nog varit lite för dyra på bollen så hon vill slänga med ett bokmärke de har ritat. Jag frågade om det inte var lite väl mycket för bara tre kronor. Men ett gemensamt nej räckte.

Jag såg senare hur ett stort gäng studenter hade stannat vid salubordet. Jag undrar hur affärerna gick...

Nu kan du ta en kopp kaffe, för det ska jag.

/Lars.