Sportextra

Finlirreportage 2. (Nyårsmagasinet) På kvällen efter träffen med Lars Frölander gjorde jag och reporter Markus Josefsson ett besök på det allra heligaste inom sportvärlden. Nja i sverige i alla fall. Radiosporten och sportextra. Roger Burman tog emot oss med öppna armar och vi fick vara med under sändning hela kvällen. Det kändes nästan lite konstigt att sitta bredvid i studion och inte bara höra utan även se den röst man har hört i så många år. Och det var precis som väntat. Jag hade aldrig sett Burman förut och det ansikte man har målat upp stämde ju inte alls. Men så brukar det ju vara. Sändningen då, ja den flöt på som vanligt, men vilket otroligt jobb han gör där i studion. Han höll koll på allt, sex matcher samtidigt och alla referenter vill ha ett ord med i sändning. Läs texten här nedan och njut.

Det är rösterna som 450 000 svenskar lyssnar till varje vardagkväll.

Finlir åkte till Radiohuset, satte på sig hörlurarna – och tog del av snacket du aldrig får höra i radio.

– Nu gör vi det här till veckans, årets bästa kväll, säger studioprofilen Roger Burman till sina medarbetare – och kickar igång Sportextra.

Det är en vanlig grå eftermiddag i november.

Rekordkylan har ännu inte riktigt slagit till mot Stockholm, men på ställen som Örnsköldsvik, Skellefteå och Luleå är det kallt och mörkt redan nu.

I respektive stads hockeyarena riggar Radiosportens Christer Jonasson, Tjelvar Otterbjörk och Peter Sundkvist upp sin utrustning inför kvällens uppdrag:

Att lysa upp vardagkvällen för hundratusentals sportintresserade.

– Till stor del handlar det om underhållning. Vår uppgift är att göra det till en fest, säger Roger Burman och utvecklar:

– Vi har tusentals lyssnare på de här orterna. För just dem är deras lag det viktigaste. Därför måste varje resultat kännas att det betyder någonting. Det måste vara engagemang i varje siffra som läses.

Burman är själv från Örnsköldsvik, men det är inget som får märkas i radion.

– Jag har inget favoritlag, försäkrar han.

Den 15 september återvände Daniel Alling till Radiosporten från uppdraget som Sveriges radios korrespondent i New York.

I kväll ser han Djurgården–Färjestad.

– Det är viss skillnad på Vita Huset och Hovet, konstaterar Burman, som under kvällen även har att luta sig mot rutinerade duon Robert Tennisberg och Lars-Gunnar Jansson på Södertälje–Frölunda.

Men den sjunde länken, Nicklas Pettersson, är ett mer osäkert kort.

Teknikerna Mariette Parling och Patrik Falk har i början av kvällen inte ens Petterssons mobilnummer och när ekot drar igång 19.00 har de fortfarande ingen kontakt med Cloetta Center, där Sveriges Radio Östergötland-reportern ska se Linköping–Brynäs.

Så Burman får koncentrera sig på de andra.

– Det gäller att se till så att alla är på gott humör, att plocka ut det bästa från alla och få dem att dra åt samma håll. Det är en härlig utmaning.

Efter att ha småsnackat med var och en av reportrarna på plats skickar han ut ett meddelande till samtliga:

– Nu gör vi det här till veckans, årets bästa kväll.

När den digitala klockan på väggen i studio 14 slår 19.02.28 kommer också beskedet från kontrollrummet:

”Kontakt med Linköping.”

– Niklas, som vi har väntat. Känn dig välkommen. Lycka till i kväll!, säger Roger Burman.

Internet har förändrat förutsättningarna för traditionella medier.

För Radiosporten har det bland annat inneburit att det varje kväll arbetar reportrar med att uppdatera hemsidan med såväl text som ljud.

I kväll är det Martin Hedberg och Johan Wallberg som sitter i webbrummet och försöker sammanfatta allt som händer ute på arenorna.

På varje elitseriearena finns dessutom en webbreferent – i kväll är exempelvis legendaren Mats Strandberg i Södertälje – då matcherna går ut i sin helhet på webbradion.

Men i etern är det som om tiden stått stilla.

2011 fyller Sportextra 50 år.

Och konceptet har inte förändrats.

– Tjusningen är att du kan följa en hel omgång samtidigt. Det fungerar inte i tv, men det fungerar i radio, säger Roger Burman.

Chefen Jakob Sillén:

– Varje komponent bidrar till helheten på ett sätt som ingen annanstans. När alla är på topp dras man själv med. Det blir en otrolig närvarokänsla. Pulsen är fantastisk.

Faktum är dock att programledarrollen förändrats.

– För 15 år sedan var vi tre på kvällarna, varav en var producent. Men det blev ett steg för mycket. Nu har programledaren alltihop. Det funkar bättre, säger Roger Burman.

Därför är det nu han som sitter och har kontakt med samtliga arenor – maximalt tolv stycken, fler är inte tekniskt möjligt – samtidigt som han leder programmet.

– Programledarens viktigaste roll är inte att höras mest. Svåraste kvällen är roligaste kvällen, men den innebär också att programledaren hörs mindre, förklarar Jakob Sillén.

Klockan på väggen visar bara några minuter till ekot klockan åtta.

Och plötsligt smattrar det till.

Mål i Örnsköldsvik.

Mål på Hovet.

Mål i Linköping.

Mål i Skellefteå.

Burmans uppgift ställs på sin spets.

– ”Runda” Christer, vi har fler mål, säger han och lämnar över till Alling, som bara får 25 sekunder innan måljingel och övergång till Linköping.

Samtidigt som Nicklas Pettersson rapporterar om Pontus Petterströms 2-0 får han i örat:

– Håll dig kort, vi har flera mål.

Sista anhalt innan nyheterna blir Skellefteå.

– Tjelvar, 15 sekunder, säger Roger Burman.

Ekot.

Tre minuters återhämtning.

Alla röster gör det rörigt i huvudet på Finlirs reporter.

Men veteranen Burman tycks oberörd.

– Ska det inte vara så här, frågar han.

Hur håller du ordning på allt?

– Det handlar om att sortera bort sådant som är oviktigt. Sådant lär man sig.

Men även den mest stabile studiovärden kan tappa fokus.

I första periodpausen tvingas Burman skicka iväg kollegan i studion, praktikanten och telegramuppläsaren Alexander Klaar, till redaktionsrummet.

– Ni har stört mig. Jag har fel glasögon på mig, förklarar han.

Nya glasögon, ny timme.

Och Daniel Alling sågar plötsligt Djurgårdens Daniel Widing rakt ut i radion:

– Har han för mycket betalt, är han slut eller är han dåligt tränad?

En av kvällens många snackisar mellan studion och arenorna är ett faktum.

– Hur mycket betalt har du själv då, frågar Burman.

– Ja, det var ju bättre i New York… skämtar Alling.

– Men man måste kunna kritisera en sådan kille.

Lars-Gunnar Jansson, Radiosportens hockeyexpert, griper in:

– Widing är mer en tvåvägsspelare. Sedan är det inte alltid pengarna som styr att man får prestationer.

Roger Burman fortsätter att ha en tät dialog med kvällens utsända.

Och se till att hålla dem på gott humör.

– Paus i Skellefteå, säger Tjelvar Otterbjörk.

– Fika, säger Burman.

– Vad, frågar Otterbjörk.

– Precis vad du vill. Nej, inte på våning två. Där serverar de öl.

Samtidigt har ett missförstånd mellan Alling och Burman lett till en ofrivillig radiotystnad i slutet av andra perioden.

– Jag brukar släppa när det är spelavbrott. Fel av mig, ursäktar sig Alling.

– Nej, av mig, säger Burman.

– Nej, du sade inte ”runda”.

För reportrarna handlar det om att ”ropa in sig”, att göra programledaren uppmärksam på att något händer.

– När vi har någon mer orutinerad med är det lätt att den personen inte tar för sig. Därför kan det bli att matcher glöms bort. Men vi klockar varje inhopp, förklarar Burman.

Den här kvällen är det dock extra fokus på bottenmötet Södertälje–Frölunda, varför Lars-Gunnar Jansson är där.

Under ekot klockan nio får referenterna en uppdatering vad som förväntas av dem efter matchen: en spelarintervju ska läggas i ”korgen” för att kunna användas i de sena nyhetssammanfattningarna eller morgonens sportsändningar.

Jansson och Tennisberg ska dessutom sammanfatta omgången efter samtliga matchers slut.

– Där hörde du Peter, säger Burman med adress Sundkvist i Luleå.

– Vad?

– Att du slapp göra sammanfattnigen.

När omgången ska tas i mål blir det återigen ett inferno av personer som ropar in sig.

Först avgör Linköping med 2–0 mot Brynäs i direktsändning.

Burman är nöjd med rookien Pettersson:

– Bra jobb där, kul.

Sedan kvitterar Luleå sent till 3–3 hemma mot Timrå.

– Satan, Peter, skriker Christer Jonasson, som kommer från Sundsvall – och själv får rapportera om när Modo försöker hålla 1–1 mot formlaget AIK.

– Daniel Bång styr. En riktig Bång-styrning.

Skratt utbryter.

– Den du, säger Roger Burman, som sedan har fullt upp med att hålla tillbaka både Jonasson och Sundkvist när dessa vill rapportera a l l t från förlängningarna.

– Vi ligger lågt med extrapoängen, säger han.

Och förklarar för Finlir:

– För några omgångar sedan hade vi en match (Modo–Brynäs) där det blev 18 straffar. Det kan hända att Karlavagnen har något allvarligt ämne efter oss, då vill vi inte haussa upp det alltför mycket. Det är trots allt bara idrott.

Men när Jonasson sedan ropar in sig med att Modo avgjort efter bara 38 sekunder kan inte ens Burman dölja känslorna för ”sitt” lag, utan skriker:

– Ligg kvar så länge du vill. I love you!

Efter rapporten om att Mathias Månsson gör hattrick i hemmadebuten för Södertälje får Tennisberg/Jansson instruktioner av Burman samtidigt som Alling tar Djurgården–Färjestad, 1–3, i mål och Peter Sundkvist berättar att Timrå avgjort mot Luleå i förlängning.

– Ska vi bara ta vår match, frågar Tennisberg.

– Nej, kör någon godbit, säger Burman.

Nästan fyra minuter efter sammanfattningens början, när L-G Jansson pratat om varenda match, tvingas programledaren sätta stopp:

– Ja, nu räcker det.

Innan sändningen och kvällen sammanfattats har Mariette Parling redigerat ner Tjelvar Otterbjörks intervju med Skellefteås Christian Söderström till lagom längd och bara Canal+ är tidigare ut med de första spelarkommentarerna efter omgången.

Det snabba mediet har gjort det igen.

Två timmar och 40 minuter har gått.

Fort.

Och enligt lyssnaren Dick borde Roger Burman ta det lugnare.

– Skärpning Burman. Sluta rabbla resultat. Andas och prata klart och tydligt så att vi hör vad du säger, läser programledaren innantill från ett mejl.

På så sätt är det nya tider även i Sportextra.

- Förut fick man vänta på att samtalen skulle gå genom växeln. Nu är det så lätt att ha synpunkter. Pang, så får man höra ”bra jobbat”, eller ”vad nu då?” Det är kul med reaktioner på en gång.

Hur han svarade?

– Dick. Skicka din adress så skickar jag en tröja.

Roger Burman förklarar varför han valde att läsa upp mejlet i direktsändning:

– Det blir bättre om man kan pika sig själv lite.

För någon av de 450 000 lyssnarna därute kanske det till och med blev om inte årets så åtminstone veckans bästa kväll.