Barndomsminnen

Efter intagen söndagsmiddag hos mina föräldrar i måndags (ja du läste rätt) Så kom min far in i köket med min gamla Rambokniv.
- Kolla vad jag hittade i en låda! din gamla överlevnadskniv som du hade i skogen.
Vilka minnen som dök upp där och då. Hur jag smög fram i skogen, med grönt pannband, som jag troligtvis hade stulit på gymnastiken i skolan. Ni vet de där olikfärgade banden man hade som skiljde lagen åt när man spelar lagsport. Jag minns även hur jag inte ville ha plåster om jag hade gjort illa mig, nej det skulle vara eltejp. Begagnade militärbyxor som jag hade köpt på militärens överskottslager.
Och så kniven då. Men det var inte riktigt den kniv jag ville ha, jag ville ha den lite större modellen. Den med kompassen inne i handtaget. Men den var på tok för dyr så den mindre varianten fick duga. Men när jag nu öppnade den hade jag förbrukat det mesta av innehållet som ingick. Nu låg det bara en fiskelina som var knuten till två spikar. Allt lindat runt en liten träpinne. Jag vet inte varför, men det måste ha fungerat till nått klurigt som jag hade kommit på då.
I övrigt så var kniven intakt, förutom brynet som har sin egen liten ficka utanpå fodralet. Eller slidan som det heter. Plötsligt försvann farsan igen, men kommer snabbt tillbaka med ett leende på läpparna.
- Jag hittade brynet sa han.
Jag vet inte vart han hittade det, men nu ligger det i sitt fack.
Jag provade att slipa kniven idag, men jag vet inte riktigt om det blev bättre. Men nu är den nyslipad och nybrynad. Perfekt för nästa tur i skogen, då skal den testas.
Sen gick far iväg igen, när han kom tillbaka den här gången så hade man med sig min gamla leksakscross. En gul Suzuki RM 125 från vad jag gissar 1982. Den har varit med om ett och annat, för numer saknar den framskärm och dyna. Dessutom är styret avbrutet. Med den lilla Suzukin har jag gjort många olika hopp och trick vill jag lova. Som jag har kört med den i sandlådor och alla omöjliga ställen.
-  Men nu vet jag en sak till sa fader. Jag vet vart din gamla svarta Saabturbo är.
Han försvann återigen en sväng och kom tillbaka med just den Saab som blev en enda stor besvikelse. På bilden i katalogen ser man en snygg cool svart Saab 900 turbo. Bredvid den så ser man en snygg svart radio. (styrdosan)
Men det som inte syns på bilden är sladden som sitter mellan de två snygga sakerna. Vilken besvikelse när jag öppnade kartongen. Jag trodde ju att det var en radiostyrd bil utan den där jävla sladden! Nu var jag ju tvungen att gå efter bilen när jag körde, dessutom så körde den ju fast i sladden när jag backade. Ja du förstår. Vilken besvikelse.
Men nuförtiden så är sladden borta. Jag har nog slitit av den i ren illska nån gång för länge sedan. Radion är nog likaså den förpassad till soporna för länge sen.
Men igår, när de gamla leksakerna stod där på bordet. Vilka minnen. Dessutom så luktade Saaben lika som den gjorde då, plastigt och lite varm elektricitet. Good times.

Jag väntar med spänning på nästa besök i Smedjebacken och vad som mina föräldrar har hittat i lådorna.

/Dafgård