Innebandy

Faluns herrar och damer spelade match i söndags.

Johan Rehn nyper en straff med benen/fötterna.

Efter räddningen gör han en målgest jag aldrig sett förut. Jag tror att han läser en bok och menar att han läser straffläggaren som en öppen bok.

Jacob Lundmark surnade till ett tag. Herr Kukkola hade nog varit lite stygg.

Alexander Rudd gör mål och så här såg de flesta måljublen ut. Ibland värre, jag fattar inte...

Rudd igen.

Och så damerna då. Tvillingparen har färgat håret. Längst till höger har du Petra Hansson, nu i mörkt hår. Jublandes i  mitten har du Petras tvillingsyster Ingela, fortfarande blond. Bakom Ingela har du Frida Lindgren, fortfarande i blont hår. Och längst till vänster med ryggen mot kameran har du Fridas tvillingsyster Hanna Lindgren, nu i mörkt hår. Ja det blev lite rörigt, men tänk då hur det var med samma hårfärg på alla fyra tjejerna.

Skärpa är överskattat

Så sa en fotograf på en av våra svenska kvällstidningar en gång. Och så är det ibland, kvalliteten på bilden spelar ingen roll. Bara att den levereras fort. Det fick jag erfara igår kväll, hockeyderby i Falun mellan Falun och Borlänge. I den tredje perioden fick en Falukille en tackling i ryggen och for med huvudet in sargen. Slagsmål utbröt och den skadade killen låg helt orörlig. Jag tippar på ca 20 minuter låg han där, med en filt över sig. Stämningen i hallen va så klart inte så munter. Webben ringde och ville ha en bild, jag tog fram min gamla iPhone 3 och tog en bild, genom ett skitigt plexi, i dåligt ljus. Den som har eller har haft en sådan telefon fattar att det inte blir så bra. Men en bild är en bild, och som sagt skärpa är överskattat.
När jag sedan kommer tillbaka till redaktionen får jag höra att båda kvällstidningarna toppar med min bild. Med mitt namn under. Grattis. (ironi)
Ser dessutom bilden i papperet i en av tidningarna. Dubbelt grattis. (återigen ironi)
Men va fan, det är nog bara vi fotografer som bryr oss i om en bild är knivskarp eller inte.
Här kommer lite bilder från derbyt igår.

Borlänge vann till slut med 3-2 i sudden. För den som bryr sig.

Nu slänger jag på mig ryggsäcken och drar till Mora. Ishockey ikväll igen, men nu är det en division högre. Eller vad det nu är.

Ece Ayan

Ece Ayan är en duktig tjej. Vi träffade henne hemma i Leksand innan hon drar till Skottland för att representera  Sverige under Nordeuropeiska mästerskapen. Tyvärr var det redan bestämt i förväg att reportaget skulle gå på våran "sportetta". Vilket betyder en, max två bilder. Jag försökte att sälja in det på fler sidor, men icke. Tillslut fick jag förstasidan på Falu kuriren, vilket resulterade i tre bilder på Ece. Jag blir så trött på detta planerande och sidor som inte går att ändra på. Men det är inte bara vi på DT så lever så. Det gör nog många tidningar.
Vart tog den levande tidningen vägen?
Vart finns det spontana?
Då måste jag säga att det va bättre förr, när man gjorde tidning efter det man kom hem med.
Nu är det bara så statiskt.
Och värre blir det, läsaren kanske inte märker det i början. Men snart får vi ett utrymme att fylla, varken mer eller mindre.
Bra eller dåligt, det ska in på sitt planerade utrymme i tidningen.
Suck.
Jobbet på Ece hade kunnat bli så bra. Men inte den här gången.
Här är några av mina bilder.

Och så här såg det ut i tidningen.

Squash

Jag har aldrig testat, kommer nog inte att göra det heller. Men nu har jag testat att fotografera Squash. Och jag kommer nog att göra det igen. Kul va det, och svårt. Herregud va fort det går.

Europamästaren Jan-Ulf Söderberg klappar till bollen.

Hästjobb

Landslagsledaren i hästhoppning hade en clinic i Falun. Han verkar populär bland fålarna.

Skjutglada poliser

Ni har väl alla hört och sett de skjutglada snutarna i Sthlm. I Falun samlades ett gäng hussar och mattar för att tända ljus vid polishuset. För att hedra och minnas de, som det verkar oskyldiga vovvarna. Jag och reporter var där och bevakade, min sambo var där med våra två jyckar för att delta i stunden. Jag kollar på våran webb och ser att är ett hett ämne och det diskuteras rejält bland kommentarerna. Vissa är så sjukt trångsynta och hedrar poliserna som sköt. Andra är lite mer kloka och visar sitt missnöje med det som inträffat. Vill du läsa kommentarerna gör du det HÄR. Har du inte sett filmen från dramat gör du det HÄR

Fotografens bluff

Idag när jag kom till jobbet hade några uppmärksamma kollegor haft lite kul. Dagens tidning låg uppslagen, och vissa rader var gulade och några fina ord skrivna med versaler.
På bilden lite längre ner här ser du Anze Kopitar när han försöker trycka in 5-2 mot Asplöven. Han missade men jag tyckte att bilden var värd att lägga in i systemet. Lite senare samma kväll när jag är tillbaka i Falun och avslutar mitt arbetspass, passerar jag nattdesken och frågar vilken bild det blir i tidningen. Det blir Kopitarmålet svara redigeraren. Ok tänker jag och går mot parkeringen. Men sen stannar jag upp, funderar lite och tänker för mig själv att det målet fick jag inte med på bild. Bara hans jubel till klacken. Men den bilden la jag inte in i systemet. Hmm, men jag är så trött så jag åker hem. Så idag då, när man kollar i tidningen ser man att det har blivit lite fel.

Bildtexten säger att här gör Kopitar 2-2 måleti andra perioden. Men på jumbotronen ser man tydligt att det står 4-2 och att det är snart slut på period tre. Så kan det gå, när det brister i komminikationen.

Så vems fel är det då?
Bluffotografen som aldrig berättade att det inte blev mål?
Redigeraren som inte var uppmärksam?
Sportreportern som skrev fel bildtext?
Eller är det en kedja av bristande kommunikation?
Ja det är väl lite av varje tycker jag, men inte är jag en bluffotograf.
Frågan är bara hur många läsare som upptäcker missen, och hur många bryr sig?

Anze Kopitar gjorde mål, i den andra perioden. Och det blev då 2-2, men jag fick inte med det målet som sagt. Bara jublet, och det ville jag inte ha med i tidningen. Allt är alltså sant, bara lite vridet så det blev fel.

Kemi

För att ett ganska tråkigt jobb ska bli spännande får man bli blöt. Eller nästan, igår besökte vi en skola som hade kemins dag. Kan bli spännande bilder sa nyhetschefen. Men när jag insåg att det enda eleverna skulle göra var att droppa vattendroppar på en plastbit förstod jag att det här blir inte så bildmässigt. Så jag lade mig på golvet, bad två tjejer at droppa vatten på kameran i stället. Sen hittade jag tre tjejer som faktiskt tykte att det va liiite spännande att droppa vatten med en pipett.
Roligare än så blir det inte ibland. Men det ser ju betydligt roligare ut i tidningen än hur det var i verkligheten. Så kan det vara ibland, men jag aktar mig noga för att vinkla saker för hårt när jag fotograferar. Det ska ju faktiskt vara verkligheten du ser i tidningen. Men ibland får man lov att skruva upp trivselfaktorn lite.

Kameran blev blöt, jag klarade mig.

Vattendroppar på en plastremsa.

Torsdagskväll

Jag sitter och läser igenom en förundersökning om mordförsök, lyfter ur bilder vi ska ha i tidningen och funderar på hur en människa kan vara så ond mot en annan människa.
Det går liksom inte ihop i mitt huvud.
Det måste vara väldigt illa ställt i huvudet på vissa.
Att det kan gå så långt.
Förbannad blir jag också.

Men vi släpper det nu så kan jag visa två bilder i stället.

Det borde kanske ha varit gärningsmannen jag skrev om som skulle ha legat här. Men vad gör poliserna på bilden? Lämna en kommentar på vad du tror.

Så här ser det ut hemma när jag ska åka till jobbet. Då vill man ju bara stanna hemma ett tag till. Men ska jag vara ärlig kan det vara rätt skönt att fly hemmet. Jycken till höger är drygt fyra månader och inte speciellt lugn.

Skateparken

Faluns skatepark invigdes i Lördags. Eller som en kollega kallar den "hashparken". På skoj så klart.

Månadens Bild gånger tre

På grund av semestrar och annan ledighet har Månadens Bild kommit på efterkälke. Men nu har vi röstat fram Juli, Augusti och Septemberbilderna. Stina Rapp kammade hem Juli månads bild, bilden blev publicerad och föreställer en cirkusskola har jag för mig. Augustibilden tog Jonatan Swedgård och det är den med mannen med hunden i famnen. Kjell Jansson drog längsta stråt i September med bilden på katten som ska räddas ur trädet. Jag säger grattis till vinnarna och de gick hem idag med biobiljetter och en tröja.
Själv får jag kamma till mig och ta nya tag.



Från omröstningen









En Foppa

Anze Kopitar försökte sig på en Foppa. Det sket sig och hela Tegera arena gapskrattade. Men Moras Tobias Ericsson tystade hemmapubliken rejält. Lätt som en plätt. Tack Mora.

En Foppa måste nog utföras med hjärta.

Kanske bättre att bara stänka dit pucken?