Fojo.

Tillbaka i Kalmar och Fojo. Just nu sitter jag och Yvonne Åsell från SVD i en liten mysavdelning och snackar lite. Eller snackar, vi stirrar rakt in i varsin laptop och inser att vi lever i en ny värld. Vi har aldrig träffats förut och vårat sätt att lära känna varandra går via facebook. Vi skrattar gott och tittar ner i skärmen igen. Yvonne kommer från mina hemtrakter så vi kommer nog att kunna ha kul i veckan. Det droppar in fler kursdeltagare nu och vi säger hej och hallå. Kommer att bli kul det här. Snart ramlar nog chifen in. Kul att träffa honom igen.

Ja men se där. Nu klev han över tröskeln. Kul.

Förra gången som jag var här i Kalmar så åkte vi över till Öland och fotograferade lite. Här nedan är några ev de bilderna. Vi hade fått ett uppdrag att fotografera minns jag. Jag kommer inte ihåg vad det var dock.

Men det finns en och annan kvarn på den ön minns jag.

Självporträtt

Bara för att det har varit tyst här på bloggen ett tag så känner jag ett litet, men ack så störande måste att skriva nått. Men jag håller mig kort och lägger upp en bild på mig själv. Den tog jag på en hockeymatch i Leksand. Jag monterade kameran på enbenstativet och utlöste den med remotsändare. Jag gick runt rinken och plåtade ner över plexiglaset och tog lite "overhead"bilder på nära avstånd. Både spelare och publik stirrade med stora ögon på mig när jag stod där med en kamera högt upp i luften på ett stativ.

En mycket kul grej var när jag förflyttade mig några meter efter långsidan. För när man går efter sargen på vissa arenor så är det liksom ett dike mellan planen och första bänkrad. Så det enda som syntes från publikplats var min kamera som guppade fram. Då hör jag plötslig en manlig röst. (mycket brett dalmål) - Nä nu jävlar kömme dä en ubåt! Selu, han har periskåpä uppa!

Ett skratt sprider sig över läktaren och själv skrattar jag hejdlöst. Det måste ha sett för jävla kul ut.

Så, åter till bilden på mig. I ett spelavbrott så vrider jag kameran 180 grader och trycker på avtryckaren. Mest för att kolla om sändaren fortfarande är med på noterna. Jag ser lysdioden blinka till och känner mig nöjd över att det funkar.

Dagen efter sitter jag och kollar igenom bilderna för att se om jag har fler bilder som håller. Då hittar jag den här rutan.

Den uppmärksamme ser nu att jag har ljugit lite. Den här bilden är inte alls från Leksand. Det är ju i Mora. Men skit samma. Tjejen till vänster i bild ser inte ut att vara så förtjust i min kamera. Ha ha. Fan va kul.

Det blir lite roddigt när man leker lite på det här viset. Först kameran på enbenstativet med remotsändare. Sen standardkameran runt halsen. (förlåt Gunne, jag ska aldrig mer ha kameran hängande runt halsen, men det var lite körigt) På det så hade jag en remotsändare till i handen, för jag hade även en kamera monterad i taket. Det enda som fattades var ju så klart målkameran, men det var slut på kamerahus. Nästa gång!

Här är en bild som är från andra sidan plexit.

För att skryta ännu mer så ska ni veta att det är en mastodonttrapp från rinkside upp till pressrummet i Leksand. Men nu var det ju i Mora tänker du, ja men jag jobbar så här även i Leksand. För det ska ju levereras bilder i varje paus. Är man snabb så hinner man med en kaffe och kanske en korv. Om inte sportreportrarna har ätit upp allt.

Å jag skulle hålla mig kort. Nåväl, (ölen står på kylning) så nu åker jag hem till Henrik. Årets bild du vet.

Höj höj i Köja! /Lars.

Årets bild

Nu börjar det ta form. På lördag är det dags för slakt. Då skall ett större antal bilder reduseras för inlämning till årets bild. Jag och Henrik Hansson (kanske även Hasse Eriksson) ska sätta oss med en varsin öl, eller fler och titta på och bedömma bilder. Kill your darlings. Ett ont måste. Men fan så kul. Sen skall vi förbereda ett tacktal sägere Henrik. Ha, ja vi får väl se. Hotellrum är i alla fall bokade i Örebro och det skall bli sjukt kul att träffa alla fotografer som man bara har sett ett namn under en bild på. Spännande.

Resa och hotell i Kalmar skall bokas i morgon. Fojokurs med Lars Dareberg står på schemat hela nästa vecka. AWESOME!!! Dalarnas Tidningar skickar två fotografer, mig och kollega Stina.

Tyvärr så är jag tvungen att avboka min resa till Köpenhamn och Nikons multimediadag med Bill Frakes. Så trist, men jag måste jobba.

I övrigt så gjorde jag första dagen på jobbet sen dagen före julafton. Jag tror att avtryckarfingret till och med har gått upp i vikt över helgerna. Fan, ska det vara svårt att knäppa skarpa kort efter lite ledigt???

Hei veis/Lars.

Bäst i klassen

Sara Marklund, Josefine Zandén och Caroline Zandén har mycket gemensamt. De går i samma klass, de spelar i samma klubblag i både innebandy och fotboll och de tillhör också distriktslagen i de två sporterna. – Vi träffas varje dag i skolan och det är jättekul att spela i samma lag, säger Sara.


Ja, det var väl allt. Läs mer om tjejerna på dt.se


/Lars.

Teaterapa.

I snart 35 år har han stått och larvat sig på scen till Falubornas stora förtjusning. Teaterapa, det är vad han kallar sig själv. Christer Halfvarsson. Jag och reporter Ola åkte hem till Christer och pratade lite om åren som gått. Detta gjorde vi inför nyåret och den då stundande Falurevyn.

Vi satt och pratade i drygt en timme i Christers kök. Det vara bara att ha fingret på avtryckaren och försöka hinna med i svängarna. Jag fick en redigeringsidé direkt där i köket. Ett gäng porträtt och en dragarbild över ett uppslag.

Och så här blev det i tidningen.

Finlir

Sporten på Dalarnas tidningar gör ett årligt magasin som heter Finlir. I år har jag tre reportage med i magazinet. Tre personporträtt kanske det heter. Tyvärr så fick jag lov att plåta av sidorna då vi inte lägger upp detta på webben.

Mats Nilsson är Sveriges bästa motocrossförare OCH enduroförare. Vi tillbringade flera trevliga timmar med Mats på hans jobb där han lastar timmer på järnvägsvagnar. Jag skall försöka lägga upp reportaget här så ni kan läsa det.

Ett annat porträtt är på Patrik Allvin. Han är talangscout för regerande NHL-mästarna Pittsburgh Penguins. Han reser runt i Europa och Amerika och söker efter kommande världsstjärnor. Han ser nog mer hockey än 20 hockeyfantaster gör tillsammans.

Det tredje och det starkaste porträttet är på Håkan Larsson. (bandyprofil) Han har besegrat cansern TRE!! gånger och ser på livet ur ett annat perspektiv än vad du och jag gör. Så otroligt att få ta del av en sådan stark historia. Jag skall försöka lägga upp det reportaget med.

----

Här är bilderna från reportagen, en del i svartvit. Som jag ville ha det.

Mats Nilsson

Patrik Allvin

Håkan Larsson

//Lars.

Bulimi demens

I en veckas tid har jag utövat bulimi demens. Jag har hetsätit men glömt att spy. Men idag är det första träningspasset redan avklarat och en kväll på rinken väntar.
Det var är ju som bekant 5 år sedan Tsunamin svepte med sig en massa olycka. Falu kuriren har idag 6 sidor om det. Några dagar för sent dock, men tidningen kommer inte ut alla dagar. Jag träffade Frida från Falun som överlevde katastrofen. Hela hennes familj klarade sig, men Frida mår dåligt än i dag. Hon har en enorm skuldkänsla över att inte ha hjälpt till mer. Men hon vet att hon inte kunde göra mer. Måste kännas hemskt. Hon överlevde, men har skuldkänslor för att andra dog.

Till nyår kommer jag att lägga upp lite sportporträtt som jag har nämnt tidigare. Så än är det lite hemligt.

Ha det bra så länge och glöm inte att köpa fyrverkerier. Grannens hund skall sent glömma detta nyår.

/Lars.

Frida Ols- Åström

Frida med sonen Viktor 1 år.

Frida med dotter Emilia 3 år.

God jul och allt det där.

Nu tar jag ledigt. Efter alla helger ska jag lägga upp lite bilder som ska gå i tidningen nu till nyår och i mellandagarna. Sånt som jag har fotograferat för länge sen. Även bilder från idag. Men så länge så kan du njuta av en bild på mig själv. Så kul blir din jul. Hahahaha.

Nu ska jag riva eld på Fårrden och sladda till Gävle.

Tjo å tjim, nödrim. /Lars.

Ja ja, God jul dårå.

Årets sista bilder

Mattias Helgesson fick för sig att vi skulle passa på att ta en lokalredaktörarrangerad bild, mitt under pågående match. Men det är klart, då ledde Falun med 10 eller 11-5.

Ja årets sista bilder kommer här. Nästan. Jag vet ju inte om jag ska göra något bildmässigt i morgon. Dagen inleddes med ett besök hos en revyräv som det hette på min jobblista. Jag har inte hunnit göra ut de bilderna än, men det kändes rätt bra. Hemma vid killens köksbord, rakt av, rätt på. Jag kanske hinner lägga upp de bilderna här innan jag lägger ner för i år. (I morgon) (Eller det är nog idag när du läser det här) Efter det så drog jag och Karin GW på nästa jobb som utspelade sig i skogarna strax norr om Falun. Ramsnäsbarnen skulle få ge sin önskelista till tomten, som påpassligt nog hade vägarna förbi med sin släde. Mitt i kolsvarta skogen med endast en liten brasa som ljuskälla så stod ett gäng barn med stora ögon och gapade stort när tomten gjorde entré. 19 garder kallt. ISO 6400. Inga vantar. Inga långkallingar. Jeans. Lite hungrig. Men det var kul, lite mysigt där i skogen.

På vägen hem så skulle vi passa på att bevaka avtackningen av landstingsstyrelseordförande Alf Johansson. Med det klart så var det snabbt som fan dags att lägga in alla bilder innan Innebandyn började. Ungefär 10 minuter in i första period ramlade jag in i arenan med två inköpta ost och skintoastar med en loka och kexchoklad som efterrätt. Fan vad det märks att jag inte fotograferar sport så ofta som jag vill. Man blir ju ringrostig direkt! Inte för än i sista perioden så kom jag igång. IBF Falun besegrade Balrog med siffrorna 11-5. Och nästan alla gick hem glada och glöggsugna. Eller?

/Lars.

Eric Björk i kamp om bollen.

Fortfarande samma kamp om bollen.

Vet inte ens varför jag visar den här. Men här är den.

Nej den här funkar inte svartvit. Bara därför den är i färg.

En ganska vanlig syn för oss journalister här i Falun. Torbjörn Pålman SVT intervjuar Alf. Men nu är det slut på det.

Tomten hade lite svårt att tyda en del önskelistor.

Mitt i smällkalla vintern så var det ändå rätt mysigt där i skogen.

Plogbilen och ficklampan

Fati Mohamad Wehiliye och hans mamma Hawa Mohamad har julavslutning med gruppen för föräldralediga flyktingar. Nog den coolaste grabb jag har sett.

Fati Mohamad höll ett vakande öga över mig vart jag än gick. Jag lovar, vart jag än gick

Lena Qadey är 6 månader och är på julavslutningen tillsammans med sin mamma Banaz Qadey.

Följetången om Mats Alm och hans mördade sambo Linda Chen gick in ett nytt kapitel i veckan. Mats gav Mats sparken och in kommer toppadvokat Peter Altin. Jag fick ca 4 minuter på perongen i Falun.

Det var allt för nu. God helg. /Lars.

Same ol...

Samma lika varje dag. Jag börjar lessna ur på det här. Och med det här menar jag att springa runt i Falun och grannbyar och bildsätta reportrars texter. Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde ett jobb som innebar att bo borta en eller några dagar. Men vi är ju en lokaltidning. Då ska vi vara lokala. Men det finns lokalbefolkning som bor i andra delar av Sverige och världen. Jag vill åka och träffa de människorna. Berätta deras historia och livssituation. Reportageresa liksom. Det behöver inte kosta skjortan.

Jag vet, man får inte allt serverat på ett silverfat. Men någon vacker dag kanske någon chef kunde komma på att det går att göra dessa reportage. För en billig peng. Jag måste nog sätta mig ner efter helgerna och fundera ut en bra resa och räkna lite på vad det kan komma att kosta. Jag gjorde det en gång. Faluns Sanna Kallur skulle skutta över häckar i Valencia Spanien. Jag gjorde lite spaningsjobb på det och kom fram till en summa för två personer. Jag och reporter. En lång historia, men jag kan säga att det satt väääldigt långt inne med den resan. Men jag fick göra den. Och fan vad skoj det var. Vi kör bilder i tidningen än i dag från den resan. Jag satte ihop två bildspel också. Kolla här och här. (lite samma lika där med, men ett bildspel täcker hela eventet) När jag nämner lite fint att jag vill iväg på en resa till så får man oftast höra att - men du var ju nyss i Spanien!. Så den resan ligger mig lite till last än verkar det som. Trist.

Livet som fotograf på en lokaltidning har ju så klart sina fina sidor också. Jag har ju trots allt världens bästa yrke. Men jag vill vidare. Så är det. Jag har så mycket mer att ge. Mycket mer!. Idéer som jag inte får möjlighet att förverkliga.

Men just nu är det lite Same ol' situation som Vince Neil sjöng i slutet av 1989. (det gör han iofs idag med)

/Lars.

En bild från idag. Porträtt på Hisham Khader, Faluns nya ekonomichef.

Himmel och helvete.

De här grabbarna, eller gubbarna kanske jag ska säga, ska jag se i sommar. Så här kommer ett litet tips på söndagsmys och biljettsläppet äger rum i morgon. Så var vaken tidigt i morgon och boka. Det kan du göra här!

/Lars.

Lördag

Nya tider. Nu är det inte lucia som gäller som festdag för ungdomar. Nu är det halloween som gäller. (ingen större chock kanske, men på min tid var det lucia som gällde) Nån undersökning visar att ungdomar inte dricker lika ofta heller. Men desto mer när det väl händer. Vi träffade ett härligt gäng elever och snackade lite om ungdomar och alkohol.

---

Olgard Larsson har kört buss i över 40 år. Väldigt hastigt så fick jag veta att jag skulle fotografera ett personporträtt på honom. Jag fick ca 4 minuter på mig. - Han står utanför på gatan nu med sin buss. Då var jag redan sen till ett annat jobb. Men som en oljad blixt rev jag av ett gäng bilder som jag tycker blev bra. Det syns hur stolt Olgard är över sitt yrke. Hade det här varit lite bättre planerat så hade det blivit en bra grej i tidningen. Nu blev det inte så. Nu blev det bara skit rent ut sagt. Så här ser det ut i tidningen. En sönderskuren 2-spaltare! Kul.