Sämre än bajen...

Plåtade håkky igår. Leksand förlorade och nu är det kört med elitserien. IGEN! Jag myser.

Det pratas om ett Röglespöke.

Smådeppigt på ståplats efter matchen. Jag myser.

/Dafgård

Sälen

För någon vecka sedan så fick jag i uppdrag att plåta lite i Sälen till några reportage vi ska göra i tidningen. Så jag tog med mig min sambo och drog iväg. En skön helg i vinterlandet med underbart väder, betalt dessutom. Först lite surr med turister och säsongsjobbare och sen lite bilder från backarna. Lördagen avrundades med ett plask i poolen på Experium. Eller nästan, på kvällen var jag beordrad att fotografera lite krogliv till arkivet och ett reportage.

Söndagen fick en skön start med skotersafari och fjället fick visa sin fina sida. Efter skoterturen så stannade vi till och kollade lite på draghundarna som sliter med att dra runt turister i snön. Det såg mest ut som att alla byrackor bara ville hem och äta, för de lät sig troget lastas in i hundtransporten med glädje.

Fint men kallt på fjället när det blåser. Helst när det stormar sidvind och man håller stålet på skotern. Är det inte max 70 på fjället?

Jag gjorde även ett litet webb-tvinslag om det hela, men det blev så dåligt så jag tror jag skiter i att visa det här. Men läs gärna reportaget -->här<--. Jag hittar inte PDFen på det hela så jag hoppas att webbversionen duger. I tidningen körde vi dock andra bilder än de som du ser på webben.

/Dafgård

Leva i Dalarna

Foto: TRONS

Jag fick ett mail från en kollega idag. Klicka -->här<-- och se hur det är att leva i Dalarna. Tack Trons.

Falu ink

För några månader sedan gjorde jag ett litet rep om en tatuerarstudio. Temple of art närmare bestämt.

Björn Neldemo äger butiken.

Det är lite beroendeframkallande att besöka en tattoostudio. Jag beställde en tid.

Kultureliten

En pianosolist klinkade på sina tangenter. Publiken njöt, eller sov? Jag somnade nästan.

Uppoffring

Falu ss får inga pengar till nya startblock till utebassängen. De gamla är inte godkända för tävlingsbruk tydligen. Detta skulle bildsättas, så jag åkte upp till simhallen och träffade Jens Antlöv från Falu ss. Vi tog lite bilder med honom på startpallen inomhus. Men sen sa han att det gäller egentligen utomhuspoolen. Med en halvmeter snö ute så insåg jag att det blir lite svårt att få nån bild därifrån. Speciellt när Jens hade tischa, shorts och flippflopps på sig. Men fel hade jag och några sekunder senare så kom han stegandes i snön. Det kallar jag uppoffring för en bild. Själv stod jag kvar inne i värmen och plåtade genom fönstret. Tack Jens.

Lokalkontoren

Klara pluggar som lärling till kock. Kort och gott, jag gillar bilderna på henne. De här bilderna är från två rep som jag har gjort i samarbete med lokalredaktörer Christer och Kent. Det är tyvärr för sällan som vi jobbar tillsammans som ett team, men det funkar skitbra när vi väl gör det. Mer jobb med lokalreportrar tack. Om Klara läser du -->HÄR<--

Christian är en skön kille. Han är en av testpiloterna som provar snöskor som ett slags aktivitetsalternativ. När jag träffade honom stod han och sålde saker i en kiosk där i snödrivan. Bara en sån grej. Du läser mer om Christian -->HÄR<--

Schoobree så länge/ Dafgård

Tävlingsbilder

Det här reportaget är ett de två jag tävlar med i Årets bild i år. Jag har bloggat om det förut, och det hittar du här. På samma sida hittar du nästa reportage som jag tävlar med. Det om döden. Klicka på -->HÄR<-- för att se på bildspelet om Uv-rugbyn.

Och -->HÄR<-- klickar du för att se bildspelet om döden.

En singelbild på Lars Frölander som jag tror att jag skickade in. Lite osäker faktiskt. I porträttklassen.

Den här bilden på gymnastiktjejerna skickade jag in i Sport featureklassen.

Bilden på ...nu har jag glömt mamnet... skickade jag in i klassen Svenskt vardagsliv.

Bilden på Perti med sin megafon skickade jag också in i klassen Svenskt vardagsliv.

Björn Eriksson skickades in i porträttklassen.

Velodromcyklingen skickade jag in i klassen Sport action.

Bilden på Moder Joslin åkte in i porträttklassen.

Och sen så bara måste jag passa på att visa vilken uppskattning det blev på redaktionen. Känns så sjukt kul att jag som fotograf får hamna i ljuset lite. Samtidigt som jag småskäms lite. Såå stort hade det inte behövt vara. Eller?

Nu ser jag fram emot prisfesten den 18e Mars, och de reportage jag tänker driva igång i år.

/Dafgård

Nominerade till Årets bild

Och jag är med på listan. Jag är glad och smått upprymd.

/Dafgård

Grammisgalan

Grammisgalan. Blixt rakt på, trist bakgrund, övercoola galafotografer, uppklädda artister, stress, obefintligt nätverk och ett tvärt slut på hela galan. Ja vad är väl en bal på slottet?

Både trist och kul på samma gång. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli förtjust i blixtfotografering. Sjukt fult och tråkiga bilder. Men den här kvällen var det ett måste. Artist efter artist ramla förbi på den berömda rödamattan. Det smattrade och blixtrade överallt,

– en blick här!!!

– En pose tack!!!

– Tryck ihop er!!!

Ja sådär lät det hela tiden, inget ovanligt men samtidigt inget jobb för mig. Jag vill dokumtera på mitt sätt, men den här gången skulle stjärnorna förevigas så jag fick helt enkelt köra standard 1A på alla bilder. Sen som grädde på moset så blev alla journalister utkastade när galan var över. Så jag fick traska ner på Max vid kungsträdgården och jobba därifrån. Sådär kul om jag ska vara ärlig. Men det löste sig. Som oftast.

Robyn efter galan.

Nån artist med färgglad look.

En till färgglad artist. Tipsa gärna om vilka det är om du vet.

Fin ett fel. Eller fem om du vill. Larz Kristerz på rödamattan.

En som inte vill hänga med de tuffa killarna. Erik Hassle kanske det är...

Robyn igen.

Frodo al fakir???

Magnus Carlsson med sitt band, vad de nu heter.

Men det var ju inte bara trist och hemskt. Jag hade ju så klart kul där på Operan också. Alltid roligt att träffa folk och kollegor.

/Dafgård

Fredag 14/1 2011

Det är inte alltid lika roligt att få en strut på huvudet.

Jasmin är från Falun, hon ska vara med i ett teveprogram. Hotellpraktikanterna heter det och visas snart i Svt. Bilderna visar jag mest för att jag är så nöjd med kameran som jag nämnde i förra inlägget.

ISO 1000 och svårt ljus, inga problem.

/Dafgård

Rörelseoskärpa

Jag hade problem med rörelseoskärpa en dag. Jag hade inte ätit och bara druckit kaffe den dagen. Jag skakade och kunde inte hålla kameran stilla. Vilket leder till oskarpa bilder. Pressade upp ISO-värdet men det gick liksom inte att få det riktigt skarpt. Men mycket berodde på den enorma bristen av ljus i det rum vi befann oss, jag och reporter Pelle. Endast en svag sänglampa lyste upp rummet. Detta påpekade jag lite smått för den jag fotograferade. Men jag kom på efter ett tag att det var nog lite dumt. Mannen jag fotograferade var totalförlamad och kanske hade gjort allt för att få skaka lite i kroppen. Så jag skäms lite såhär i efterhand. Nu ordnande sig med bilderna tillslut, tack vare Nikonkamran jag nu har i mina händer. Tack gud för att du uppfann Nikon D3s! Jobbet då, ja det var en en stark story och du läser den -->HÄR<--. Gjör det.

Jan-Erik som mannen heter styr sitt liv med ett sugrör kan man säga. Han byter kanal på teven med det, släcker lampan, höjer och sänker sängen. Det meste i rummet styr han med ett blås i röret.

Jan-Erik kommer upp ur sängen en gång i veckan om han har tur. Men läs texten nu om du inte redan har gjort det. HÄR

Förstasidan idag.

Och uppslaget idag.

/Dafgård

Sportextra

Finlirreportage 2. (Nyårsmagasinet) På kvällen efter träffen med Lars Frölander gjorde jag och reporter Markus Josefsson ett besök på det allra heligaste inom sportvärlden. Nja i sverige i alla fall. Radiosporten och sportextra. Roger Burman tog emot oss med öppna armar och vi fick vara med under sändning hela kvällen. Det kändes nästan lite konstigt att sitta bredvid i studion och inte bara höra utan även se den röst man har hört i så många år. Och det var precis som väntat. Jag hade aldrig sett Burman förut och det ansikte man har målat upp stämde ju inte alls. Men så brukar det ju vara. Sändningen då, ja den flöt på som vanligt, men vilket otroligt jobb han gör där i studion. Han höll koll på allt, sex matcher samtidigt och alla referenter vill ha ett ord med i sändning. Läs texten här nedan och njut.

Det är rösterna som 450 000 svenskar lyssnar till varje vardagkväll.

Finlir åkte till Radiohuset, satte på sig hörlurarna – och tog del av snacket du aldrig får höra i radio.

– Nu gör vi det här till veckans, årets bästa kväll, säger studioprofilen Roger Burman till sina medarbetare – och kickar igång Sportextra.

Det är en vanlig grå eftermiddag i november.

Rekordkylan har ännu inte riktigt slagit till mot Stockholm, men på ställen som Örnsköldsvik, Skellefteå och Luleå är det kallt och mörkt redan nu.

I respektive stads hockeyarena riggar Radiosportens Christer Jonasson, Tjelvar Otterbjörk och Peter Sundkvist upp sin utrustning inför kvällens uppdrag:

Att lysa upp vardagkvällen för hundratusentals sportintresserade.

– Till stor del handlar det om underhållning. Vår uppgift är att göra det till en fest, säger Roger Burman och utvecklar:

– Vi har tusentals lyssnare på de här orterna. För just dem är deras lag det viktigaste. Därför måste varje resultat kännas att det betyder någonting. Det måste vara engagemang i varje siffra som läses.

Burman är själv från Örnsköldsvik, men det är inget som får märkas i radion.

– Jag har inget favoritlag, försäkrar han.

Den 15 september återvände Daniel Alling till Radiosporten från uppdraget som Sveriges radios korrespondent i New York.

I kväll ser han Djurgården–Färjestad.

– Det är viss skillnad på Vita Huset och Hovet, konstaterar Burman, som under kvällen även har att luta sig mot rutinerade duon Robert Tennisberg och Lars-Gunnar Jansson på Södertälje–Frölunda.

Men den sjunde länken, Nicklas Pettersson, är ett mer osäkert kort.

Teknikerna Mariette Parling och Patrik Falk har i början av kvällen inte ens Petterssons mobilnummer och när ekot drar igång 19.00 har de fortfarande ingen kontakt med Cloetta Center, där Sveriges Radio Östergötland-reportern ska se Linköping–Brynäs.

Så Burman får koncentrera sig på de andra.

– Det gäller att se till så att alla är på gott humör, att plocka ut det bästa från alla och få dem att dra åt samma håll. Det är en härlig utmaning.

Efter att ha småsnackat med var och en av reportrarna på plats skickar han ut ett meddelande till samtliga:

– Nu gör vi det här till veckans, årets bästa kväll.

När den digitala klockan på väggen i studio 14 slår 19.02.28 kommer också beskedet från kontrollrummet:

”Kontakt med Linköping.”

– Niklas, som vi har väntat. Känn dig välkommen. Lycka till i kväll!, säger Roger Burman.

Internet har förändrat förutsättningarna för traditionella medier.

För Radiosporten har det bland annat inneburit att det varje kväll arbetar reportrar med att uppdatera hemsidan med såväl text som ljud.

I kväll är det Martin Hedberg och Johan Wallberg som sitter i webbrummet och försöker sammanfatta allt som händer ute på arenorna.

På varje elitseriearena finns dessutom en webbreferent – i kväll är exempelvis legendaren Mats Strandberg i Södertälje – då matcherna går ut i sin helhet på webbradion.

Men i etern är det som om tiden stått stilla.

2011 fyller Sportextra 50 år.

Och konceptet har inte förändrats.

– Tjusningen är att du kan följa en hel omgång samtidigt. Det fungerar inte i tv, men det fungerar i radio, säger Roger Burman.

Chefen Jakob Sillén:

– Varje komponent bidrar till helheten på ett sätt som ingen annanstans. När alla är på topp dras man själv med. Det blir en otrolig närvarokänsla. Pulsen är fantastisk.

Faktum är dock att programledarrollen förändrats.

– För 15 år sedan var vi tre på kvällarna, varav en var producent. Men det blev ett steg för mycket. Nu har programledaren alltihop. Det funkar bättre, säger Roger Burman.

Därför är det nu han som sitter och har kontakt med samtliga arenor – maximalt tolv stycken, fler är inte tekniskt möjligt – samtidigt som han leder programmet.

– Programledarens viktigaste roll är inte att höras mest. Svåraste kvällen är roligaste kvällen, men den innebär också att programledaren hörs mindre, förklarar Jakob Sillén.

Klockan på väggen visar bara några minuter till ekot klockan åtta.

Och plötsligt smattrar det till.

Mål i Örnsköldsvik.

Mål på Hovet.

Mål i Linköping.

Mål i Skellefteå.

Burmans uppgift ställs på sin spets.

– ”Runda” Christer, vi har fler mål, säger han och lämnar över till Alling, som bara får 25 sekunder innan måljingel och övergång till Linköping.

Samtidigt som Nicklas Pettersson rapporterar om Pontus Petterströms 2-0 får han i örat:

– Håll dig kort, vi har flera mål.

Sista anhalt innan nyheterna blir Skellefteå.

– Tjelvar, 15 sekunder, säger Roger Burman.

Ekot.

Tre minuters återhämtning.

Alla röster gör det rörigt i huvudet på Finlirs reporter.

Men veteranen Burman tycks oberörd.

– Ska det inte vara så här, frågar han.

Hur håller du ordning på allt?

– Det handlar om att sortera bort sådant som är oviktigt. Sådant lär man sig.

Men även den mest stabile studiovärden kan tappa fokus.

I första periodpausen tvingas Burman skicka iväg kollegan i studion, praktikanten och telegramuppläsaren Alexander Klaar, till redaktionsrummet.

– Ni har stört mig. Jag har fel glasögon på mig, förklarar han.

Nya glasögon, ny timme.

Och Daniel Alling sågar plötsligt Djurgårdens Daniel Widing rakt ut i radion:

– Har han för mycket betalt, är han slut eller är han dåligt tränad?

En av kvällens många snackisar mellan studion och arenorna är ett faktum.

– Hur mycket betalt har du själv då, frågar Burman.

– Ja, det var ju bättre i New York… skämtar Alling.

– Men man måste kunna kritisera en sådan kille.

Lars-Gunnar Jansson, Radiosportens hockeyexpert, griper in:

– Widing är mer en tvåvägsspelare. Sedan är det inte alltid pengarna som styr att man får prestationer.

Roger Burman fortsätter att ha en tät dialog med kvällens utsända.

Och se till att hålla dem på gott humör.

– Paus i Skellefteå, säger Tjelvar Otterbjörk.

– Fika, säger Burman.

– Vad, frågar Otterbjörk.

– Precis vad du vill. Nej, inte på våning två. Där serverar de öl.

Samtidigt har ett missförstånd mellan Alling och Burman lett till en ofrivillig radiotystnad i slutet av andra perioden.

– Jag brukar släppa när det är spelavbrott. Fel av mig, ursäktar sig Alling.

– Nej, av mig, säger Burman.

– Nej, du sade inte ”runda”.

För reportrarna handlar det om att ”ropa in sig”, att göra programledaren uppmärksam på att något händer.

– När vi har någon mer orutinerad med är det lätt att den personen inte tar för sig. Därför kan det bli att matcher glöms bort. Men vi klockar varje inhopp, förklarar Burman.

Den här kvällen är det dock extra fokus på bottenmötet Södertälje–Frölunda, varför Lars-Gunnar Jansson är där.

Under ekot klockan nio får referenterna en uppdatering vad som förväntas av dem efter matchen: en spelarintervju ska läggas i ”korgen” för att kunna användas i de sena nyhetssammanfattningarna eller morgonens sportsändningar.

Jansson och Tennisberg ska dessutom sammanfatta omgången efter samtliga matchers slut.

– Där hörde du Peter, säger Burman med adress Sundkvist i Luleå.

– Vad?

– Att du slapp göra sammanfattnigen.

När omgången ska tas i mål blir det återigen ett inferno av personer som ropar in sig.

Först avgör Linköping med 2–0 mot Brynäs i direktsändning.

Burman är nöjd med rookien Pettersson:

– Bra jobb där, kul.

Sedan kvitterar Luleå sent till 3–3 hemma mot Timrå.

– Satan, Peter, skriker Christer Jonasson, som kommer från Sundsvall – och själv får rapportera om när Modo försöker hålla 1–1 mot formlaget AIK.

– Daniel Bång styr. En riktig Bång-styrning.

Skratt utbryter.

– Den du, säger Roger Burman, som sedan har fullt upp med att hålla tillbaka både Jonasson och Sundkvist när dessa vill rapportera a l l t från förlängningarna.

– Vi ligger lågt med extrapoängen, säger han.

Och förklarar för Finlir:

– För några omgångar sedan hade vi en match (Modo–Brynäs) där det blev 18 straffar. Det kan hända att Karlavagnen har något allvarligt ämne efter oss, då vill vi inte haussa upp det alltför mycket. Det är trots allt bara idrott.

Men när Jonasson sedan ropar in sig med att Modo avgjort efter bara 38 sekunder kan inte ens Burman dölja känslorna för ”sitt” lag, utan skriker:

– Ligg kvar så länge du vill. I love you!

Efter rapporten om att Mathias Månsson gör hattrick i hemmadebuten för Södertälje får Tennisberg/Jansson instruktioner av Burman samtidigt som Alling tar Djurgården–Färjestad, 1–3, i mål och Peter Sundkvist berättar att Timrå avgjort mot Luleå i förlängning.

– Ska vi bara ta vår match, frågar Tennisberg.

– Nej, kör någon godbit, säger Burman.

Nästan fyra minuter efter sammanfattningens början, när L-G Jansson pratat om varenda match, tvingas programledaren sätta stopp:

– Ja, nu räcker det.

Innan sändningen och kvällen sammanfattats har Mariette Parling redigerat ner Tjelvar Otterbjörks intervju med Skellefteås Christian Söderström till lagom längd och bara Canal+ är tidigare ut med de första spelarkommentarerna efter omgången.

Det snabba mediet har gjort det igen.

Två timmar och 40 minuter har gått.

Fort.

Och enligt lyssnaren Dick borde Roger Burman ta det lugnare.

– Skärpning Burman. Sluta rabbla resultat. Andas och prata klart och tydligt så att vi hör vad du säger, läser programledaren innantill från ett mejl.

På så sätt är det nya tider även i Sportextra.

- Förut fick man vänta på att samtalen skulle gå genom växeln. Nu är det så lätt att ha synpunkter. Pang, så får man höra ”bra jobbat”, eller ”vad nu då?” Det är kul med reaktioner på en gång.

Hur han svarade?

– Dick. Skicka din adress så skickar jag en tröja.

Roger Burman förklarar varför han valde att läsa upp mejlet i direktsändning:

– Det blir bättre om man kan pika sig själv lite.

För någon av de 450 000 lyssnarna därute kanske det till och med blev om inte årets så åtminstone veckans bästa kväll.