Döden och Uv-rugby

Idag är mina reportage med i tidningen. Ett stort reportage om döden som kommer att gå i fyra delar. Idag med Förloppet, från död till begraven och nyheten om att det tar allt längre tid att komma i backen. Jag och kollega Cecilia har jobbat med det här till och från i snart tre månader. Det började med att vi skulle göra en grej på just tiden mellan död och begraven. Men när vi satt och pratade med Benny på begravningsbyrån så kände vi att det här är ett för stort ämne för att kasta iväg på en sidtopp och sen gå vidare. Så vi tog upp det med cheferna och fick klartecken. Sen har vi kört på. Men det har varit slitigt, det är ju ett så pass känsligt ämne att jobba med. En svår balansgång, mellan värdigt och för mycket. Men samtidigt så ville vi ta udden av det här med döden. Det som är så naturligt. Döden vill vi ju inte så gärna prata om. För att kunna ta de bilder jag har gjort så har det tagit tid. Ett förtroende hos anhöriga och de som jobbar med döden varje dag måste vinnas. Sen så är det svårt att planera, är de begravning på Fredag förmiddag så är det, det går ju inte att flytta.

Men vilka människor vi har träffat under den här resan. Som låter oss vara med under det jobbigaste här i livet, att begrava sina nära och kära. Tack för det, stort tack.

Nästa del kommer på Måndag och då får du träffa en familj som .... näe, det tar vi på Måndag.

Så här ser det ut i tidningen idag. Etta, Ingångsida och två uppslag. Agneta redigerar, jag knäpper kort och Cecilia sätter bokstäver till det. Det blir bra. Vi är nöjda. Hoppas du tycker likaså. Trevlig helg.

/Lars.

Ettan på Falu kuriren idag.

Ingångsidan

Uppslag med förloppet, död till begraven.

Uppslag med nyheten om tiden mellan död och begraven.

Ja just det. Här kan du se ett bildspel som jag satte ihop. Klicka även in på Dalarnas Tidningar så kan du läsa alla texter där.

-------------------------------------------------------------------

Uv-rugbyn då. Jo i vårat helgmagasin Pralin så har jag ett reportage på tre sidor som jag gjorde samtidigt som döden. Tänk dig, dagen börjar på patologen där jag fotograferar en kistläggning. Två kroppar sveps och läggs i kista. En sväng upp på krematoriet, där ligger det en kropp och brinner i ugnen. Vi tar en sväng in i kylrummet. Där det ligger runt 60 döda människor. Tillbaka på redaktionen och gör några listjobb. Sen slutar skiftet kl 17.00 Då åker jag upp till simhallen och träffar glada och galna människor som spelar undervattensrugby. Jag simmar med och upptäcker ännu en ny värld. Sen hem och sova.

Så har det sett ut ett tag nu. Sen kom rättegången med Alm på det. Tur att jag verkligen älskar mitt yrke.

Så här ser det ut i Pralin idag. Ann-Sofi redigerar och jag knäpper både kort och sätter bokstäver till det. Kul.

Uppslaget med text och bild.

Avslutningssidan med bilder och faktaruta.

Här kan du se bildspelet på Uv-rugbyn. Det kommer jag också att lägga upp på Vimeo snart. Men jag har ju bara ett snik-konto så det får vänta några dagar.

Om du orkar så har du texten här. Den ligger inte uppe på webben. Så du som inte kan läsa Pralin har texten här. Men jag vill att du som kan, går och köper tidningen idag. Pronto!

Undervattensrugby. Den tredimensionella sporten där du har en helt tyst komunikation med dina medspelare, som du samtidigt är totalt beroende av. Lagandan är stark och viktig. Det är även en av få sporter där kvinnor och män deltar på samma villkor.

Hostande kommer en spelare upp till ytan. En kallsup är lindrig mot det mängd vatten han har satt i vrångstrupen. Sekunder senare sitter snorkeln på plats igen och han försvinner ner i djupet. Man får inte attakera motspelares cyklop eller snorkel, inte heller simfenorna eller dra i motspelares badbyxor. Men det är rugby under vattnet. Det är hårt och i vissa fall brutalt. Trots att det är en tuff sport så är den förskonad från värre skador.

– Ja det är minimalt med skador, man kan bli lite mörbulltad ibland och få lite blåmärken. Kanske en och annan kallsup, säger Hannes Reinholdsson. Varje tisdag och torsdag träffas spelarna i DK masens undervattensrugbylag (uv-rugby). Träningen börjar med uppvärmning där alla spelare genomför olika övningar i samlad trupp. Det kan vara att simma från den ena sidan till den anda, för att där vända och simma tillbaka under ytan hela vägen. Eller att hela gruppen simmar ner på bottnen och stannar där. Till dess att coachen på en given signal kallar upp samtliga till ytan igen. Som all annan sport är det viktigt att vara rejält uppvärmd. I laget råder en munter stämning. Har någon glömt sin mask eller mössa så är det direkt någon som lånar ut sina grejer.

Hit är alla välkomna. Kille som tjej. Gammal som ung.

– Det du behöver är ett par badbyxor eller bikini, resten lånar man av klubben. Men om man sen vill börja spela så måste man köpa sin utrustning.

I den här sporten är det bra att kunna hålla andan länge i hårda situationer. Men man kommer långt med ett bra spelsinne. Man behöver alltså inte vara ett muskelberg eller en tävlingssimmare.

– Synd nog så är det väldigt få tjejer som spelar uv-rugby, säger Hannes. Det kan nog verka svårare och farligare än det är. Laget har en enda tjej med. Hon heter Fanny och är en van vattenmänniska. Hon tävlar även i en lite udda sport som heter apnea. Där gäller det att kunna pressa sig att hålla andan så länge som möjligt. I uv-rugbyspelet är målburen är placerad på motståndarens kortsida, på bassängens botten. Matchbollen är vattenfyld och har en negativ flytkraft. Till skillnad mot vattenpolo där bollen flyter och spelet hålls på ytan.

Sporten har svensk mästerskapsstatus sedan 1974. DK masen spelar i elitserien men då under sammanslagningen BÖK. Borlänge Örebro och Kumla. En sammanslagning som gäller i seriespel. Den senaste matchen mot Malmö slutade med en förlust 6-0. En trots allt bra siffra.

– Det kanske inte låter så bra, men vi är nöjda, säger Hannes. Vi är helt nya i elitserien och tar den här säsongen som en lärorik träning. Förra gången förlorade vi med 23-0 mot samma lag.

Uv-rugby är ingen större publiksport, men nästa år ska klubben anordna SM i Borlänge och då planeras en sändning på en storbildsskärm i hallen.

– Vi ska köpa en ny kamera så vi kan sända på skärm redan till nästa hemmamatch, avslutar Hannes.

För att kunna dokumentera den här sporten så var jag tvungen att använda dubbla viktbälten och undervattensutrustning för kameran. Där nere under ytan så är allt tyst. Man ser hur spelarna kommunicerar med varandra genom kroppspråk och blickar. Spelet är igång. Mitt i ett enda myller av spelare så kommer plötsligt en spelare simmandes med bollen. Full fart mot målkorgen. Men där ligger redan en spelare. Med ryggen över målet. Tumult uppstår och målvaktens snorkel slits bort, kallsupen är ett faktum. Hostande kom han upp till ytan.