Kingston

Kingston. Jag säger bara Kingston. Herregud. Den 28e december tappade jag mitt Kingston usb-minne i en snödriva. Vilket jag inte visste då så klart. Jag letade lite på tre ställen som jag trodde det kunde ligga på. Men minnet gick inte att hitta. Nu, lite drygt tre månader senare, stannar jag med bilen och får för mig att kolla en gång till. På skoj bara. Jag inser ganska snart att jag kan ge upp. Varför skulle det ligga just där? Det kan ju ligga vart som helst. Det kan dessutom ha blivit stulet för tre månader sedan.

Det är då det händer. I ögonvrån ser jag nått diffust. Tittar dit. Men va fan, är det inte? Jo det är det. Där ligger mitt usb-minne. Rostigt, lerigt och smutsigt i allmänhet. Jag ler lite för mig själv. Ha ha, jag hittade det.

Men vågar jag testa det i en dator? Kan ju vara kortslutning i det tänker jag. Äh, jag startar en kollegas dator (jag avslöjar inte vilken) stoppar i datorn och håller andan.

Plopp! Det dyker upp en ikon på skrivbordet som heter Kingston. Dubbelklickar på ikonen och en ruta med alla mina mappar och bilder dyker upp.

Hur fan är det möjligt? I TRE månader har det legat i snö och is. De senaste dagarna i lervälling. Jag fattar ingenting. Men en sak är säker. Kingston kan göra usb-minnen. Jävlar vad de kan. Det firar vi med några av de bilder som nu är räddade. En del har jag visat här förut. Men vi kör de igen. Bara för att jag kan.

KINGSTON!!!!

Höjdhopp.

Spelman, näe speltjej.

Kriminell med sin som.

Mats Nilsson.

Marit Bergman.

Jag och min mor.

Mitt hus som nu är till salu. Kom och köp.

Det dyker upp en liten annons om huset lite senare. Men slå till på en gång. Drömläge. Jag lovar. Köp!

/Lars.