Det är mycket Final Cut nu för tiden. Kul är det. Om det blir bra får vi se här snart. Vi håller tummarna. Jag har såklart pixlat klippet. Inte ens kraftigt inzoomat Henrik! Försök inte.
På självaste påskafton så fick jag den stora äran att fotografera ett bröllopspar. Jag tackar alltid nej till bröllopsfoto. Men det här var lite speciellt. Minst sagt. Bröllopspar den här gången var inga mindre än mina FÖRÄLDRAR! Hur coolt är inte det. I 37 år har de tvekat. Men nu klämde de till.
För 37 år sedan så bodde min moster hos sin storasyster. (min mor) En kväll tog hon med sig två kompisar hem. Vet inte exakt hur det gick till, men min mor vaknar och säger till sin lillasyster. – Är det en blond kille i mustage så blir jag kär.
Ja mustagen har han kvar, och vi kallar det lilla hår han har för blont. Nått år senare så trivdes de så bra att jag blev verklighet. Och i Lördags stod de där. Inför prästen. Och de sa ja båda två. Härligt.
Jag tror banne mig att farsgubben var lite nervös här. Jag med för den delen. Jag hade ett gäng oskarpa bilder på det här ögonblicket. Men vi skärpte till oss. Efteråt firade och myste vi med god mat och dryck. Det blir inte bättre än så.
Tio fyra. /Lars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar