Skjutglada poliser

Ni har väl alla hört och sett de skjutglada snutarna i Sthlm. I Falun samlades ett gäng hussar och mattar för att tända ljus vid polishuset. För att hedra och minnas de, som det verkar oskyldiga vovvarna. Jag och reporter var där och bevakade, min sambo var där med våra två jyckar för att delta i stunden. Jag kollar på våran webb och ser att är ett hett ämne och det diskuteras rejält bland kommentarerna. Vissa är så sjukt trångsynta och hedrar poliserna som sköt. Andra är lite mer kloka och visar sitt missnöje med det som inträffat. Vill du läsa kommentarerna gör du det HÄR. Har du inte sett filmen från dramat gör du det HÄR

Fotografens bluff

Idag när jag kom till jobbet hade några uppmärksamma kollegor haft lite kul. Dagens tidning låg uppslagen, och vissa rader var gulade och några fina ord skrivna med versaler.
På bilden lite längre ner här ser du Anze Kopitar när han försöker trycka in 5-2 mot Asplöven. Han missade men jag tyckte att bilden var värd att lägga in i systemet. Lite senare samma kväll när jag är tillbaka i Falun och avslutar mitt arbetspass, passerar jag nattdesken och frågar vilken bild det blir i tidningen. Det blir Kopitarmålet svara redigeraren. Ok tänker jag och går mot parkeringen. Men sen stannar jag upp, funderar lite och tänker för mig själv att det målet fick jag inte med på bild. Bara hans jubel till klacken. Men den bilden la jag inte in i systemet. Hmm, men jag är så trött så jag åker hem. Så idag då, när man kollar i tidningen ser man att det har blivit lite fel.

Bildtexten säger att här gör Kopitar 2-2 måleti andra perioden. Men på jumbotronen ser man tydligt att det står 4-2 och att det är snart slut på period tre. Så kan det gå, när det brister i komminikationen.

Så vems fel är det då?
Bluffotografen som aldrig berättade att det inte blev mål?
Redigeraren som inte var uppmärksam?
Sportreportern som skrev fel bildtext?
Eller är det en kedja av bristande kommunikation?
Ja det är väl lite av varje tycker jag, men inte är jag en bluffotograf.
Frågan är bara hur många läsare som upptäcker missen, och hur många bryr sig?

Anze Kopitar gjorde mål, i den andra perioden. Och det blev då 2-2, men jag fick inte med det målet som sagt. Bara jublet, och det ville jag inte ha med i tidningen. Allt är alltså sant, bara lite vridet så det blev fel.

Kemi

För att ett ganska tråkigt jobb ska bli spännande får man bli blöt. Eller nästan, igår besökte vi en skola som hade kemins dag. Kan bli spännande bilder sa nyhetschefen. Men när jag insåg att det enda eleverna skulle göra var att droppa vattendroppar på en plastbit förstod jag att det här blir inte så bildmässigt. Så jag lade mig på golvet, bad två tjejer at droppa vatten på kameran i stället. Sen hittade jag tre tjejer som faktiskt tykte att det va liiite spännande att droppa vatten med en pipett.
Roligare än så blir det inte ibland. Men det ser ju betydligt roligare ut i tidningen än hur det var i verkligheten. Så kan det vara ibland, men jag aktar mig noga för att vinkla saker för hårt när jag fotograferar. Det ska ju faktiskt vara verkligheten du ser i tidningen. Men ibland får man lov att skruva upp trivselfaktorn lite.

Kameran blev blöt, jag klarade mig.

Vattendroppar på en plastremsa.

Torsdagskväll

Jag sitter och läser igenom en förundersökning om mordförsök, lyfter ur bilder vi ska ha i tidningen och funderar på hur en människa kan vara så ond mot en annan människa.
Det går liksom inte ihop i mitt huvud.
Det måste vara väldigt illa ställt i huvudet på vissa.
Att det kan gå så långt.
Förbannad blir jag också.

Men vi släpper det nu så kan jag visa två bilder i stället.

Det borde kanske ha varit gärningsmannen jag skrev om som skulle ha legat här. Men vad gör poliserna på bilden? Lämna en kommentar på vad du tror.

Så här ser det ut hemma när jag ska åka till jobbet. Då vill man ju bara stanna hemma ett tag till. Men ska jag vara ärlig kan det vara rätt skönt att fly hemmet. Jycken till höger är drygt fyra månader och inte speciellt lugn.

Skateparken

Faluns skatepark invigdes i Lördags. Eller som en kollega kallar den "hashparken". På skoj så klart.

Månadens Bild gånger tre

På grund av semestrar och annan ledighet har Månadens Bild kommit på efterkälke. Men nu har vi röstat fram Juli, Augusti och Septemberbilderna. Stina Rapp kammade hem Juli månads bild, bilden blev publicerad och föreställer en cirkusskola har jag för mig. Augustibilden tog Jonatan Swedgård och det är den med mannen med hunden i famnen. Kjell Jansson drog längsta stråt i September med bilden på katten som ska räddas ur trädet. Jag säger grattis till vinnarna och de gick hem idag med biobiljetter och en tröja.
Själv får jag kamma till mig och ta nya tag.



Från omröstningen









En Foppa

Anze Kopitar försökte sig på en Foppa. Det sket sig och hela Tegera arena gapskrattade. Men Moras Tobias Ericsson tystade hemmapubliken rejält. Lätt som en plätt. Tack Mora.

En Foppa måste nog utföras med hjärta.

Kanske bättre att bara stänka dit pucken?

Granny goes street

Har helt glömt att blogga om Granny goes street. En gratisfestival i Falun som jag fotograferade för andra gången. Här är några av mina bilder.

Publiken blev som tokig när Maskinen tuggade igång

En av medlemarna i Maskinen

Några glada killar innan Labyrint gick på scenen.

Maskinen igen

Taggiga klackar

Maskinen med publik

Labyrint på scenen

En tjej i publiken. Hon fick inte sitta på sin väns axlar och åkte kort efter den här bilden ner i stående possition.

Grafittimålning

Två dansande tjejer när Labyrint lirade.

Så var det hockey

Ja då har ishockeyn dragit igång. Jag kommer nog att fotografera ganska mycket håkky under sep-okt. Det beror på att jag bara jobbar kväll i två månader. Detta på grund av att jag och min sambo Linnea har blivit med valp, som det tydligen heter. Tre matcher har jag hunnit med hitils, varav en träningsmatch. Lika mycket träningsmatch för mig, herregud vad ringrostig man kan bli. Fick nog inte en enda klok bild första matchen. Men det släpper för varje period och nu flyter det på som vanligt. Jag har sagt det förr, och säger det igen. Det är skitsvårt att plåta hockey, i alla fall om man vill ha ut nått bra av det hela.
Här är några av det som kommit ur min kamera hitils.

Så du vet vad arenan heter.

Ryno (tror jag) åker på en knuff in i sargen

Bakom plexit blir det ofta bra. Men det är sällan som plexit är rent, om man har tur hittar man en liten yta som funkar.

En till plexibild, här ser du dock att plexit inte är helt fritt från pucksmet repor och reklam.

En tredje plexibild. Som du ser blev det ingen utdelning på den straffen.

Gnäller man på dommaren för mycket så blir herr dommare arg. Och då blåser han i pipan och ser arg ut, samtidigt som han slåt händerna i sidan och skriker MISCONDUCT. Eller det gör han inte, med det betyder det och då är det bara att slute spela håkky ett tag.

Ryno har gjort mål och är jätteglad.

Införporträtt 2

Här kommer fler händelselösa porträtt. Inte för att jag tycker att bilderna är dåliga, men det händer som sagt inget i bilden. En av bilderna sticker dock ut lite, bilden på Björk på stegen. Där pågår spel i hörnet på planen, dock är det arrangerat.

Eric Björk i IBF Falun. Snickare utanför planen och dessutom tränare för ungdomslag i innebandy.

Så här såg det ut i tidningen. Skulle nog ha haft en hel sida va?

Emelie "Majsan" Björklund. IBF Falun damer.

Så här såg sidan om Majsan ut.

Rasmus Enström. IBF Falun herrar.

Och sidan om Rasmus såg ut så här.

Konst är konstigt

Jag vet hur de flesta konstnärer behandlar sina verk, som bebisar. Så klart, inget konstigt med det. Jag menar, de flesta verken ska ju säljas nån gång. Men senast jag fotograferade en hängning så hände nått underligt. Konstnären ifråga bad två medhjälpare att hålla upp tavlan, kollade så det blev rakt. Vinklade om lite. Höjde lite. Vred lite. Sen drog hon i en 3 tums spik, rakt igenom tavlan! I mitten av tavlan! Sen fortsatte hon med fler spikar rätt igenom duken. Jag trodde inte mina ögon. Vad gör människan? Jag tittade på min kollega Cecilia, kulturredaktör på Dt. Hon bara skakade på huvudet och log lite förvirrat. Jag stod mest och tittade på det som hände innan jag var tvungen att ta en bild.

Här har hon till slut gått ner i storlek på spik, men varför spika rakt igenom?

Hängning klar och en bild på konstnärinnan, Karin Granqvist.

Ja just det, jag glömde nämna att tavlorna bakom Karin går lös på hundra papp styck. Med spikhål.
100 000 kronor styck.

Införporträtt

Nu är vi inne i perioden med inför-porträttfotografitiden. Med det menar jag, Inför varje säsong ska vi träffa vissa spelare och ledare som berättar om läget inför kommande säsong inom sin sport. Just nu harvar vi av innebandylagen och lite lokal ishockey här i Falun.
Jag måste verkligen rycka upp mig, jag låser mig själv och bilderna blir inte bra. Inget händer i bilderna och jag måste hela tiden vrida ur varenda bild ur kameran. Mycket kanske beror på att sportavdelningen inte tänker steget fullt ut, och bokar in en tid för intervju och foto skall tas i samma veva. Då blir det lätt så. Men å andra sidan kan ju jag försöka få till en annan tid kanske. Som skulle bli bättre på bild.
Jag vet inte hur vi ska lösa det här bättre, men jag vill inte riktigt jobba såhär. Men innan jag har en lösning får jag helt enkelt göra det bästa av situationen. Efektsökeri kallas det, blir inte bilden bra så får man försöka vrida kameran, skruva extra i Photoshop och liknande saker. Till och med använda blixt, som jag hatar.
Jag kommer att slänga upp ett par av dessa införporträtt som jag har gjort, och det kommer fler senare.
Så har du en lösning, hör av dig.

Inför hockeysäsongen med Rasmus. Genom målnätet, kom igen Dafgård!

Den obligatoriska närbilden.

Andreas Lundmark, tränare IBF Falun herrar. Här drog jag till med en sidoblixt. Bilden funkar, men det händer inget.