Jobba träna jobba träna jobba träna...

Det är nog det enda jag gör just nu. Jobbar och tränar. Men det är ju så kul. Jag älskar att fotografera och träning är roligt igen. Så det får rulla på ett tag. Tills jag tröttnar.

Julia Roddar (bilden ovanför) är hemma i falun ett tag. Förra sommaren flyttade hon till Minnesota och pluggar biologi och fotboll. Förra veckan tränade hon med F19-landslaget. Målvakten skulle skjuta iväg bollen och lyckades träffa julias hand. Så illa att hon bröt handleden. Lite jävligt må jag säga. Vi träffade henne över en kopp te och snackade lite om hennes liv i en katolsk skola.

Julias vänster tass i bandage.

Jag passade på att fotografera Julia i lite olika miljöer så vi har lite arkivbilder om vi ska skriva om henne i framtiden. Även om jag hellre hade flugit över sjön och plåtat henne i USA. Men så roligt ska vi inte ha.

Mer Julia. Ja, jag fastnade för hennes klarblåa ögon. Nog om det.

För någon dag sedan så skulle jag och kollega Pia träffa ett par som driver en hemsida där du kan lägga ut annonser och rop på hjälp om du har tappat bort ditt husdjur. Petra Eriksson och Pontus Liljegren visade sim hemsida för oss och taxen Zeke ville nog ha lite av det fina kaffebrödet som låg på bordet. Så där satt bilden. Tax ska du ha Zeke.

På en vecka har jag lyckats med två hissbilder. Först Stina som vi pratade med om hur det är att vara tjej och feminist. Typ. Hon designar kläder och skulle porträtteras till vårat Internationella kvinnodagspaket. Så in i hissen med henne. Några dagar senare så skulle jag fotografera Seth Holmström. Han har trubbel med sitt parti och har blivit utkastad. Sant eller inte, det struntar vi i här. In i hissen med honom bara. Hissen ner i källaren liksom. Alla Seth är bra, utom Holmström tycker vist ett blått parti i Falun.

En bild till på Stina. Innan hon klev in i hissen

Seth igen. Fan vilka pröjsare. Ska skaffa det jag med en vacker dag.

Maria Wetterstrand var på besök i Falun. Vi pratade med henne innan hon skulle hålla föredrag. Allt flöt på bra. Men när vi påpekade att vi minsann hade noterat att hon anlände i bil så surnade hon till. – Vad har ni för fördomar mot oss miljöpartister, frågade hon. Ja om du predikar för ett mer eller mindre bilfritt Sverige så är det väl lite konstigt att du kommer med bil från Stockholm, flikade jag in. Jo det har du rätt i sa hon. Men nu kom jag med tåg och fick skjuts från stationen av en lokal miljöpolitiker.

Jag gav fan i att fråga om det var en miljöbil. För det var det säkert. Fattar du väl.

Maria och en alldeles utmärkt passande hallsduk.

Kanske bästa bilden. För ett ögonblick så stannar hon upp och betraktar sig själv. Innan hon med ett litet leende knatar vidare.