måndag 22 mars 2010

Svenska skidspelen del-sista.

Idag är jag ledig. Som tur är. Jag är lite mör i kroppen. Efter att ha sprungit upp och ner i Mördarbacken i dagarna två. Jag hade ju kunnat nöja mig med att som de flesta andra fotografer, stannat kvar vid målområdet och tagit det lite piano. Men då får man inte de där bilderna som är lite mer. Och det är de bilderna jag vill ha. Alltid.
Spurtbilderna har man ju sett förut, men jag måste ta de bilderna också. Så just därför blir det lite mer jobb för mig. Men det är det värt.
Som du ser på bilden hör ovanför så var det inte lika mycket publik i Söndags. Det kan bero på att det var snöstorm hela dagen. ca 2-3 decimeter snö ramlade ner under tävlingen. Det är inte lika kul som det låter. Tro mig.
Jag gissar på att Svt-teamet var lika imponerade på snöfallet som alla andra.
Den här bilden fick jag slita varg för att få. För det första så är den tagen i slutet av mördarbacken. Att ta sig dit med 17 kilo utrustning på axlarna är en triumf för sig. Att man dessutom måste gå i spåret och bli utskälld av en tv-fotograf var femtionde meter är lika jävligt det. Nysnön gjorde det inte enklare heller.
Att jag sen fick lov att bråka med den sista jävla tv-fotografen är helt sjukt. Jag hade hittat en liten fin grop att ligga i för att ta den här bilden. Men serru det fick jag inte.
– Nä du syns i bild, sa han.
– Inte en chans sa jag.
– jo det gör du visst det, sa han.
– Ser du mig om jag ligger här frågade jag och kröp ihop till en boll.
– Nää, svara han då.
– Bra sa jag och gjorde tummen upp till honom.
– Jo men nu syns du skrek han då.
–Ja men det beror nog på att jag tittar på dig och pratar med dig svarade jag lite syrligt.
Sen kröp jag ihop igen och bara väntade på Petter och Hellner.
Marcus Hellner från samma snögrop. Skidspetsen är inte långt från mig här.
Det funkade bra och idag ser det ut så här i tidningen. Då är det värt att slita lite. Men det kostade lite mer än så för den bilden.
För det var en riktig chansning att ligga där. Det var nämligen sista varvet och åkarna hade typ bara nerför efter det här stället och sen in på stadion. Fort som fan kravlade jag mig upp ur min grop, sprang upp en bit i backen och hängde på mig kamerorna som jag la ifrån mig tidigare. Sen en mycket plågsam löptur nerför hela backen igen. Jag hör hur speakern vrålar ut i högtalarna hur Northug kommer in på stadion. Jag vräker mig vidare ner för backen. Nu hör jag hur även Hellner kommer i på stadion. Publiken vrålar. Jag springer. Nu hör jag även att Petter stannar och "highfivar" publiken på upploppet. Jag springer vidare. Hjärtat slår nästan sönder bröstkorgen. Publiken vrålar ännu mer. Nu stannar Petter före mållinjen hör jag en smått fanatisk speaker skrika i högtalarna. Jag är nästan framme nu. Jag fullkomligt vräker mig in i målområdet och får upp kameran. Där står då Petter med en norsk flagga och ser glad ut. Hellner hänger på stavarna och fransmannen som kom tvåa likaså. Jag har missat allt!!!
Min kollega Tomas kommer fram och frågar lyriskt om jag fick med allt på bild.
Ja vad säger man då? Näe jag låg i en grop i mördarbacken? Jag svarade att nej tyvärr, jag hann inte. Men vi kommer överens om att vi tar en bild från Scanpix på det så är det löst. Tack för att Anders Wiklund på Scanpix valde att stå i målfållan.
Men jag syntes i alla fall inte i bild när jag låg gömd i snön. Så det så.
Tidigare under dagen så körde damerna sitt lopp och Kalla spurtade ner sin motståndare på upploppet. Hon fullkomligt flög i mål. Vilken tjej!
Så här blev det i tidningen.
Petter och Hellner är inga buddies om vi säger så. Specielt inte efter att Hellner bröt av Petters stav i Vancouver. (om det nu var så det gick till) Lite smått ansträngt på pallen efter målgång.
Damernas prisutdelning. Jag tror att det var fler Polacker än svenskar vid prisutdelningen. JOOSTINA JOOSTINA JOOSTINA!!!!!! ekade ljudligt när Justina Kovaltjuk klev upp på pallen.

Till sist en bild från företagsstafetten som kördes i Torsdags. Jag skrev om det här på bloggen då men så här blev det i tidningen. Kanske inte den roligaste bilden men en bra dragning över ett uppslag. Men det som är poängen här är att bilden är fotograferad med ISO 10 000!!!!!!! TIO TUSEN. Syns det? Nikon D3s är så sjukt bra så jag har inga ord.

Nu laddar vi om batterierna och kör klart det två sidoprojekten som jag pysslar med. Lite finslipning kvar bara.

Tio-Fyra /Lars.

4 kommentarer:

TOMAS KÖNIGSSON sa...

Grymma bilder! Bra jobbat!!

Jens sa...

Kanon fina bilder. Jag förstår att du är slut som du sprang. Hörde att ni hade nya kameror på gång till tidningen. Hare!

Anonym sa...

Bilden på Kalla är en vinnare bild till nästa år kanonbild.Varför sa du inte till tv-fotografen att han kom med på dina bilder när du plåtade..tokar.Njut helgen.Kungakram

Lars Dafgård sa...

Hej Jens. Ja det tog bra på krafterna. Synd att vi inte han prata mer. Men jag var lite smått stressad. Det skall ju levereras bilder till sporten från alla lopp och vinklar. Samtidigt som den allmänna redaktionen vill ha vimmelbilder. Pust.

Tack Kungen, dina kommentarer värmer. Jag gav nog någon spydig kommentar men killen satt med headset på sig och hörde nog inte. Eller så struntade han i vad jag sa helt enkelt.

Njut du med.