så svetten lackar

Den gångna helgen var min jobbhelg. Inte alltför stressig helglista som väntade, men som vanligt så blir inte allt som man hoppas. Lördagen började lugnt med en gårdsauktion och ett sommarcafé som skulle bevakas. Sen till en liten återkommande favorit för mig. Kyrkbåtsrodd i Toftbyn. (här kommer rubriken in i bilden) Är man då riktigt snäll så får man åka med start och speakerbåten. Där kommer bilderna. Blir ju inge bra att stå på land och fotografera målgången precis. I år så hade jag tagit med mig min undervattenspåse (vill inte påstå att jag har snöat in på den nu, men tillfällena att använda den nästan haglar över en nu). Så på vägen ut till starten så passade jag på att fotografera roddbåtarna liggandes över relingen. Jag lyckades faktiskt få en bra bild som du ser här nere. Redigeraren tyckte tydligen inte som jag och tog aldrig med den bilden i tidningen. Typiskt. 
Söndagen hade endast två jobb att erbjuda, dock två sena jobb. Ett kulturjobb i Siljansnäs och senare ett nöjesjobb i Leksand. Här kom problemet. 20.00 skulle Sweet spela, enligt min lista. Det Engelska rockbandet som härjade under 70 talet. Men efter ett ca 45 minuter långt soundcheck så börjde den otroligt glesa publiken att skruva på sig. En timme för sent så ramlar tillslut bandet in på scenen. Jag tar några bilder på bandet och ger mig iväg mot utgången. Precis vid grinden så står det ett gäng glada människor som frågar om jag tror att det kommer mer publik till Sweet. Lite besvärad harklar jag fram att det kanske det gör. Jag inser nu att bandet som jag nyss har fotograferat endast är förbandet. Klockan är nu snart 22.00 och i bilen sitter min fru och väntar. Hon påpekar att hon måste gå upp klockan fem och åka till jobbet i morgon och blir inte helt överlycklig när jag berättar att det är fel band som spelar. Dagen till ära så hade jag även med mig min far som mycket nyfiken på hur Sweet låter nuförtiden. Han hade långa utsvängda jeans och lika stora polisonger på den tiden då Sweet var som störst. Tillslut så skramlar det till på scenen och in kommer "rätt" band. Fotograferandet går bra och efter att ha lyssnat på några låtar så bestämmer vi oss för att åka hem. Men jag kunde inte se någon skrivande kollega i det illa publikhavet. Och dagen därpå så kommer förklaringen. Jag befinner mig på taket på vårat hus och lägger tegel, när telefonen ringer och en lite skamsen nöjesredaktör berättar att det har skett ett missförstånd. Ingen recensent var på plats så jag får försöka återge lite intryck av det hela. Det hela resulterade i att vi körde en publikbild i tidningen med en mycket kort förlängd bildtext. Med andra ord så hade jag kunnat åka hem redan klockan 20.00 istället för 23.00. Men nu fick fader uppleva det han lyssnade på för många många år sedan.

Sedvanligt så kastas styrmanen i det vinnande laget i plurret.

Psykkriget mellan båtarna ligger på en hög nivå.

Bilden som aldrig blev med i tidningen. 

Sångaren i Sweet som heller inte blev med i tidningen.