Självporträtt

Bara för att det har varit tyst här på bloggen ett tag så känner jag ett litet, men ack så störande måste att skriva nått. Men jag håller mig kort och lägger upp en bild på mig själv. Den tog jag på en hockeymatch i Leksand. Jag monterade kameran på enbenstativet och utlöste den med remotsändare. Jag gick runt rinken och plåtade ner över plexiglaset och tog lite "overhead"bilder på nära avstånd. Både spelare och publik stirrade med stora ögon på mig när jag stod där med en kamera högt upp i luften på ett stativ.

En mycket kul grej var när jag förflyttade mig några meter efter långsidan. För när man går efter sargen på vissa arenor så är det liksom ett dike mellan planen och första bänkrad. Så det enda som syntes från publikplats var min kamera som guppade fram. Då hör jag plötslig en manlig röst. (mycket brett dalmål) - Nä nu jävlar kömme dä en ubåt! Selu, han har periskåpä uppa!

Ett skratt sprider sig över läktaren och själv skrattar jag hejdlöst. Det måste ha sett för jävla kul ut.

Så, åter till bilden på mig. I ett spelavbrott så vrider jag kameran 180 grader och trycker på avtryckaren. Mest för att kolla om sändaren fortfarande är med på noterna. Jag ser lysdioden blinka till och känner mig nöjd över att det funkar.

Dagen efter sitter jag och kollar igenom bilderna för att se om jag har fler bilder som håller. Då hittar jag den här rutan.

Den uppmärksamme ser nu att jag har ljugit lite. Den här bilden är inte alls från Leksand. Det är ju i Mora. Men skit samma. Tjejen till vänster i bild ser inte ut att vara så förtjust i min kamera. Ha ha. Fan va kul.

Det blir lite roddigt när man leker lite på det här viset. Först kameran på enbenstativet med remotsändare. Sen standardkameran runt halsen. (förlåt Gunne, jag ska aldrig mer ha kameran hängande runt halsen, men det var lite körigt) På det så hade jag en remotsändare till i handen, för jag hade även en kamera monterad i taket. Det enda som fattades var ju så klart målkameran, men det var slut på kamerahus. Nästa gång!

Här är en bild som är från andra sidan plexit.

För att skryta ännu mer så ska ni veta att det är en mastodonttrapp från rinkside upp till pressrummet i Leksand. Men nu var det ju i Mora tänker du, ja men jag jobbar så här även i Leksand. För det ska ju levereras bilder i varje paus. Är man snabb så hinner man med en kaffe och kanske en korv. Om inte sportreportrarna har ätit upp allt.

Å jag skulle hålla mig kort. Nåväl, (ölen står på kylning) så nu åker jag hem till Henrik. Årets bild du vet.

Höj höj i Köja! /Lars.